Sjöng och spelade gitarr lo

Jag gjorde så för att jag samlade ihop ett massa namn; sedan sökte jag efter “100 bästa gitarristerna”-listor på nätet samt såg vilka likt förekom oftast. Jag ber ifall ursäkt ifall jag besitter missat just din favoritgitarrist. dock dem liksom finns tillsammans med här är helt ej oviktiga!

besitter spelat tillsammans med bröderna Brecker samt Billy Cobham.

 
Aguado, Dionisio, (1784–1849), spansk gitarrist samt komponist.

Akkerman, Jan, (1946–), holländsk gitarrist, maximalt känd för sitt jobb tillsammans gruppen Focus beneath 1970-talet.

Allman, Duane, (1946–71), amerikansk gitarrist samt slidegitarrist inom Allman Brothers grupp.

Dog ung inom ett motorcykelolycka.

Almeida, Laurindo, (1917-95), brasiliansk gitarrist samt komponist, maximalt inom spansk gitarr samt brasiliansk folkmusik.

Atkins, Chet, (1924–2001), amerikansk countrygitarrist samt skapare. Berömd för sin teknik tillsammans med synkoperade melodier, spelade från tre fingrar på diskantsträngarna samt stadiga basgångar tillsammans med tummen, ett tillväxt från Merle Travis sätt för att spela ton tillsammans med pekfingret samt bas tillsammans med tummen.

Bach, Johann Sebastian, (1685–1750), tysk en person som spelar orgel samt komponist.

Bland Bachs många verk finns fyra sviter för luta, samt en antal småstycken, vilket inom solens tid ofta spelas på gitarr. “Bourrée” inom den här boken kommer ur första lutsviten.

Baden Powell, (1937–2000), brasiliansk gitarrist. Baden Powell spelade nylonsträngad gitarr inom latinamerikanska stilar såsom bossa nova.

 

Bailey, Derek, (1930–2005), engelsk avantgardegitarrist samt improvisatör.

 

Baker, Mickey, (1925–), amerikansk gitarrist.

såsom studiomusiker arbetade Baker inom många stilar, särskilt jazz samt rock, samt skrev också en antal läroböcker.

 
Barbosa-Lima, Carlos, (1944), brasiliansk gitarrist. agerar folkmusik samt populärmusik tillsammans med klassisk attityd.

 
Barrios Mangore, Agustin, (1885–1944), argentinsk gitarrist samt komponist, möjligen maximalt kände för “La Catedral”, ett specialiserad prov för många gitarrister.

Barrios fanns enstaka från dem första likt spelade in spansk gitarr på disk, 1909.

 
Beck, Jeff, (1944–), engelsk rockgitarrist. Slog igenom tillsammans med Yardbirds beneath 1960-talet, ägde sedan Jeff Beck Group tillsammans med bland andra Rod Stewart inom början från 70-talet, senare soloartist.

briljant övervakning över ton samt feedback; lyssna på “Goodbye Pork Pie Hat” från albumet Wired (1976); ännu aktiv.


Benson, George, (1943–), amerikansk jazzgitarrist samt dessutom sångare inom pop samt rhythm&blues. äger oftast spelat lågmäld samt publikvänlig musik.


Berry, Chuck, (1926–), amerikansk rockgitarrist.

Berry slog igenom beneath den första amerikanska rockvågen inom mitten från 1950-talet. han skrev då en antal låtar – “Johnny B. Goode”, “Roll Over Beethoven”, “Carol” liksom finns inom den här boken, samt många, många andra – låtar såsom än inom ljus spelas likt covers från oräkneliga grupper på varenda tänkbara nivåer, från skoldanser mot världsturnéer.

Berry skapade också enstaka gitarrstil såsom äger blivit en slags ABC för rockgitarrister: han använde många dubbelgrepp (oftast på dem två tunnaste strängarna) samt tyckte också angående för att “hacka” länge på identisk ton alternativt toner. Berry sade själv för att han ägde lyssnat in dem gitarrister vilket plats populära när denne kämpade för för att slå igenom, t ex bluesgitarristen T-Bone Walker, samt gjort ett syntes från deras stilar – en rent kommersiellt tänkande vilket möjligen ej ter sig så sympatiskt dock likt uppenbarligen fungerade.

Efter 1950-talet besitter Berry maximalt turnerat isolerad samt framträtt tillsammans med lokala kompband utan för att bry sig ifall för att repetera; Bruce Springsteen kompade honom inom början från 1970-talet samt berättar ett typisk saga, angående hur han mot slut, bara några minuter innan man skulle gå upp på scenen, tog mod mot sig samt frågade Berry vilka låtar liksom skulle spelas.

Berry sade lugnt “We’re going to play Chuck Berry tunes.” Chuck Berry äger också hamnat inom klammeri tillsammans med lagen en antal gånger, ofta från mindre trevliga skäl, vilket när han monterade in videokameror på toaletterna på enstaka från sina klubbar. Hans bidrag mot rockhistorien, fört vidare ej minimalt från Keith Richards, är dock ovedersägligt.

Filmen “Hail! Hail! Rock and Roll!” säger ett hel sektion angående både Berry samt Richards.

 
Betts, Dickey, (1943–), rockgitarrist inom amerikanska Allman Brothers Band.

 
Bickert, Ed, (1932–), från kanada studio- samt jazzgitarrist. Känd för sina avancerade harmonier samt för för att använda enstaka Fender Telecaster, en sällsynt instrument bland jazzgitarrister.


Blackmore, Ritchie, (1945), engelsk rockgitarrist.

Gjorde sina viktigaste inspelningar tillsammans Deep Purple (den sättning såsom kallas Mark II) inom början från 1970-talet. Bara riffet inom “Smoke On The Water” skulle äga räckt för för att göra Blackmore mot enstaka legend, dock han hann tillsammans med många andra mytomspunna låtar – “Speed King”, “Black Night”, “Lazy”, “Highway Star”… varenda värda för att lyssna på samt analysera.

På senare år äger Blackmore maximalt ägnat sig åt sin personlig variant från renässansmusik (se John Dowland) inom sin lag Blackmore’s Night.

 
Blake, Blind, (1893-1933), amerikansk bluesgitarrist samt sångare. han ägde ett utvecklad fingerpickingteknik för för att spela basgångar samt melodier samtidigt samt kallades “The King of Ragtime Guitar.” (OBS för att jazzgitarristen Eddie Lang ibland kallades “Blind Blake” på skivinspelningar.)

 
Bloomfield, slang för mikrofon, (1943–81), amerikansk blues- samt rockgitarrist, enstaka från dem främsta inom den “vita” bluesvågen beneath 1960-talet.

maximalt känd för sitt jobb tillsammans med Paul Butterfield Blues grupp dock även nödvändig inom samband tillsammans med Bob Dylans byte från akustisk, folkmusikliknade sånger mot rock beneath mitten från 60-talet; Bloomfield plats enstaka från dem såsom kompade Dylan beneath hans första elektriska framträdande, Newport-festivalen 1965.

 
Bonfa, Luiz, (1922–01), brasiliansk gitarrist samt låtskrivare, maximalt inom bossa nova-stilen.

maximalt känd för låtarna han skrev mot filmen “Black Orpheus”: Samba dem Orfeo, Black Orpheus.

 
Bream, Julian, (1933–), engelsk gitarrist. besitter spelat både spansk gitarr samt renässansluta; ett från dem viktigaste klassiska gitarristerna beneath 1900-talet.

Hans Julian Bream Consort medverkade beneath 1950-talet mot för att sprida intresset för renässansmusik. Senare samarbetade Bream tillsammans komponister för för att utöka repertoaren; en från dem maximalt kända verken såsom kom mot på detta sättet är Benjamin Brittens “Nocturnal”, en variationsstycke över ett sång från John Dowland.

 
Breau, Lenny, 1941–1984, från kanada jazzgitarrist likt även sysslade tillsammans med andra genrer.

dock inspiration från Chet Atkins använde Breau fingerspel, vilket är många ovanligt inom jazzgitarr.

 
Broonzy, Big Bill, (1898–1958), amerikansk bluessångare samt gitarrist. Broonzy började framträda beneath 1920-talet samt blev beneath 30- samt 40-talen populär även bland ljus publik.

Hans “Key To The Highway” äger spelats in från många.

 
Brouwer, Leo, (1939–), kubansk komponist samt gitarrist. Verk liksom “Elogio dem la Danza” samt gitarrkonserterna hör mot standardrepertoaren på spansk gitarr.

 
Brozman, Bob, (1954–) amerikansk gitarrist, maximalt känd inom (akustisk) blues samt liknande genrer.

ett från världens inflytelserik slidegitarrister samt äger också arbetat tillsammans utbildning (International gitarr Seminars).

 
Bryant, Jimmy, (1925–80), amerikansk studio- samt jazzgitarrist, beneath ett tidsperiod kände vilket “The Fastest gitarr in the Country.”

 
Buchanan, Roy, (1939–88), amerikansk bluesgitarrist.

Efter några berömda skivor beneath 1970-talet, t ex Live lager (1975) samt Loading Zone (1977) fick denne mer samt mer bekymmer tillsammans med alkohol samt dog, antagligen genom självmord, inom ett fyllecell.

 
Burrell, Kenny, (1931–), amerikansk jazzgitarrist; spelade tillsammans inom stort sett varenda större jazzmusiker (Miles Davis, Coltrane, Oscar Peterson…), framför allt beneath 1950-talet.

 
Burton, James, (1939–), amerikansk rockgitarrist.

Burton började spela professionellt redan nära tretton års ålder; denne hann också spela detta klassiska solot inom Dale Hawkins “Susie Q” (1958) samt artikel gitarrist inom Elvis Presleys grupp 1968-77, samt senare tillsammans med t ex Elvis Costello.

 
Byrd, Charlie, (1925–99), amerikansk jazzgitarrist, även verksam inom spansk gitarr.

maximalt känd för sitt sysselsättning på Stan Getz rundel Jazz Samba (1962), ett disk vilket innebar bossa novans stora genombrott.

 
Carlton, Larry, (1948–), amerikansk studiogitarrist, berömd för sitt jobb tillsammans gruppen Steely Dan beneath 1970-talet. Carlton gjorde också en par omtalade skivor inom eget namn; den första, Larry Carlton, innehåller hans signaturmelodi “Room 335”, ett låt likt Carlton skrev efter för att äga lagt en solo på Steely Dans “Peg” likt inte kom tillsammans med på skivan… samt såsom är, så för att säga, kraftigt influerad från “Peg.”

 
Carter, Maybelle (Mother Maybelle), (1909–78), amerikansk countrygitarrist vilket även spelade banjo samt cittra.

maximalt berömd för sin teknik för att spela melodier på bassträngarna tillsammans tummen samt samtidigt spela slagrytmer på diskantsträngarna tillsammans med fingrarna – Carter picking alternativt Carter scratch (lyssna på den akustiska utgåvan från låten “Lookin’ Out That Window”, vilket kompas tillsammans med Carter picking).

 
Carulli, Ferdinando, (1770–1841), komponist samt gitarrist, född inom Neapel.

Carulli skrev över 400 verk likt studenter på spansk gitarr ofta stöter på, möjligen därför för att denne också skrev den första kända gitarrskolan.

 
Castelnuovo-Tedesco, Mario (1895-1968), italiensk komponist, inom gitarrsammanhang möjligen maximalt känd för sin “Gitarrkonsert nr 1 inom D-dur” (1939).

 
Christian, Charlie, (1916–42), amerikansk jazzgitarrist.

Christian äger kallats “den förste avgörande elgitarristen.” Myten berättar för att storbandsledaren Benny Goodman helt ej ville äga någon gitarrist inom sitt grupp. Bandets musiker fanns dock helt begeistrade över den unge Charlie Christian samt smugglade upp honom på scenen nära ett spelning inom Los Angeles.

När gitarren började spela solo vände sig Goodman ilsket ifall, dock efter några takter spred sig en stort leende över hans ansikte, varefter denne samt Christian jammade inom timtal, lyckligt leende, etc. Christian blev anställd inom bandet; han hann tillsammans för att lägga grunden för gitarren likt soloinstrument, genom för att spela identisk typ från solofraser liksom blåsare gjorde (detta kallades single-string, eftersom man nära solospel oftast bara anslår ett sträng inom taget).

han hann också artikel tillsammans nära dem mytomspunna jammen på klubben Minton’s Playhouse inom Harlem, där bebopen skapades från musiker såsom Christian, pianisten Thelonious Monk samt trumpetaren Dizzy Gillespie. Efter bara två år likt inflytelserik jazzmusiker drabbades Christian från tuberkolos. detta berättas för att hans vänner plats “vänliga” nog för att smuggla in cigaretter, marijuana, sprit samt kvinnor mot hans plats på sanatoriet; hur såsom helst dog Christian 1942, 23 år gammal.


Clapton, Eric, (1945–), engelsk blues- samt rockgitarrist.

Redan beneath sin tidsperiod inom John Mayall´s Bluesbreakers beneath mitten från 1960-talet fick Clapton smeknamnet “Slowhand”, liksom fanns ironiskt menat; dessutom kallades denne blygsamt nog för “God”. “Clapton fryst vatten God”, stod detta på husväggarna; “Give God a solo”, ropade man på konserterna.

Clapton lyssnade precis in sig på amerikanska bluesgitarrister såsom B.B., Freddie samt Albert King samt gjorde en slags “vit” syntes från deras spelsätt. denne plats tillsammans tillsammans Jimi Hendrix den inflytelserik elgitarristen inom världen beneath sextiotalets slut, när denne spelade inom den första så kallade supergruppen, Cream, tillsammans med Jack Bruce på bas samt Ginger Baker på trummor.

Cream bildades 1966 efter ett omröstning inom ett engelsk musiktidning angående vem såsom plats “bäst” på dem olika instrumenten. Vinnarna inom kategorierna trummor, bas samt gitarr bildade Cream samt tog sig uppkäftigt nog en namn liksom upplyste angående för att dem plats gräddan bland musikerna. Den instrumentaltekniska kompetensen ledde förstås mot avancerade fingerövningar – Cream live fanns ofta tre solister såsom höll på samtidigt, något inom just Creams fall märkligt nog oftast fungerade så god för att dem än inom ljus nämns tillsammans med vördnad från dem flesta rockkännare.

Efter Cream, såsom inom låtar liksom “Sunshine of Your Love” bland annat skapade den första hårdrocken, narkotiserade Clapton ned sig rätt allvarligt. briljant inspelningar liksom “Layla” blandades tillsammans personligt elände. Clapton skärpte sig ej slutgiltigt förrän denne fick sonen Conor beneath sent 80-tal; när Conor föll ut från en fönster på femtiofjärde våningen samt dog lyckades Clapton hålla sig uppe, skrev hiten “Tears In Heaven” mot sin son samt tog storslam på Grammy-galan.

enstaka märklig dock vemodig karriär. Först på senare år, säger Clapton, äger denne börjat behärska notera “legend” när han uppger sitt arbete. (En svensk musiker likt råkade löpa ihop tillsammans med Clapton på ett små grekisk ö för bara något år sedan berättar för att Clapton artigt frågade: “Kan ni leva på din musik?” “Ja”, sa den svenske musikern, samt Clapton sa artigt “Jag också.”)


​
Clark, Roy, (1933–), amerikansk countrygitarrist samt underhållare, bland annat värd för TV-showen Hee Haw mellan 1969 samt 1992.

 
Cobain, Kurt, (1967-94), amerikansk sångare, låtskrivare samt gitarrist.

Cobain slog igenom tillsammans Nirvana, vilket då ägde Dave Grohl på trummor, inom början från 1990-talet. Hits vilket “Smells Like Teen Spirit” (se sidan 00) bröt starkt mot den rådande trenden tillsammans med enormt tekniskt kompetenta gitarrister inom stil tillsammans Yngwie Malmsteen; Nirvana ägde enorma framgångar dock Cobain mådde inom grunden ej god samt tog mot slut tillsammans sig hagelgeväret ut inom garaget.

denne medverkade mot för att designa enstaka färsk gitarrmodell, Fender Jagstang, en mellanting mellan dem tidigare modellerna Jaguar samt Mustang.

 
Cochran, Eddie, (1938–60), amerikansk rockgitarrist samt sångare. Cochran gjorde enstaka begränsad karriär innan han dog inom ett bilolycka inom London; mannen likt körde taxin denne åkte inom hette George Martin (samma namn såsom Beatles producent) samt dömdes mot fängelse.

Cochran fanns ett pionjär för multikanalsinspelning samt spelade ibland varenda instrument själv. Bland hans största hits finns “Summertime Blues.”

 
Collins, Albert, (1932–93), amerikansk bluesgitarrist. Collins fanns född inom Texas, spelade gärna på Telecasters, stämde ofta inom öppet Fm (låga mot höga strängar: F, C, F, Ab, C, F) samt använde lika ofta capo tasto för för att behärska utnyttja öppna strängar.

 
Cooder, Ry, (1947–), amerikansk gitarrist samt sångare.

Cooder äger arbetat inom många genrer. denne äger ofta samarbetat tillsammans folkmusiker från olika områden, vilket bland annat besitter gett upphov mot filmen “Buena Vista Social Club” tillsammans kubanska musiker. Cooder är känd för sitt slidespel, äger gjort filmmusik, blev erbjuden jobbet vilket gitarrist inom Rolling Stones inom slutet från 1960-talet dock tackade nej (han sa senare: “Jagger was a cunt.

Bu the wanted my music, so he was nice to me). beneath den senaste åren besitter Cooder gjort några uppskattade soloalbum, t ex Chavez Ravine.

 
Coryell, Larry, (1943–), amerikansk jazz- samt fusiongitarrist, rätt omtalad beneath 1970-talet dock för tillfället barmhärtigt bortglömd.

 
Cropper, Steve, (1941–), amerikansk rockgitarrist, skapare samt låtskrivare.

Tillsammans tillsammans med basisten Donald “Duck” Dunn satt Cropper inom huskompet på Stax-studion inom Memphis beneath 1960-talet. denne producerade samt spelade på skivor från bland andra Otis Redding samt Sam and Dave, ägde egna hits tillsammans med husbandet Booker T. And the MG:s, skrev “Midnight Hour” tillsammans tillsammans med efternamn Pickett… hans meritförteckning är sagolik.

Steve Cropper är kapabel också ses inom Blues Brothers-filmerna.

 
Dale, Dick, (1937–), amerikansk surfgitarrist; surfmusiken plats, innan Beach Boys samt andra började sjunga den inom falsettstämmor, ett gitarrbaserad instrumentalmusik vilket byggde många på för att utnyttja dem “vassa” (diskantrika) sound likt gick för att få fram ur t ex Fenders förstärkare samt gitarrer, samt ej minimalt dem fjäderekon (spring reverb) såsom Fender började bygga in inom gitarrförstärkarna ca 1960.

Hans “Let’s Go Trippin’” (1961) räknas liksom den första surflåten.

 
Davies, Dave, (1947–), engelsk rockgitarrist inom bandet Kinks, likt leddes från hans broder Ray. Davies ägde en par egna hits likt sångare beneath 1960-talet, mot modell “Susannah’s Still Alive”, dock kommer för att bli ihågkommen främst för sina aggressiva gitarrljud samt solon på tidiga Kinks-låtar såsom “You Really Got Me” samt “I Need You.”

 
Davis, Rev.

Gary, (1896–1972), amerikansk bluesgitarrist samt sångare, känd för sin fingerpicking-teknik.

 
de Lucia, Paco, (1947–), spansk flamencogitarrist samt komponist. äger samarbetat tillsammans med dem andra gitarrhjältarna Al DiMeola samt John McLaughlin.

 
Diaz, Alirio, (1923–), gitarrist inom den klassiska traditionen, född inom Venezuela; ett från Andrés Segovias maximalt framgångsrika elever.

 
Diddley, Bo, (1928–2008), amerikansk rockgitarrist samt sångare.

Diddley spelade in på Chess-studion inom Chicago beneath 1950-talet, tillsammans tillsammans med bland andra Chuck Berry samt Muddy Waters; särpräglade låtar liksom “Bo Diddley” samt “I’m A Man” gjorde honom snabbt berömd. Hans “Road Runner” besitter spelat inom tusentals covers… såsom besitter svårt för att mäta sig mot originalet.

 
DiMeola, Al, (1954–), amerikansk jazz- samt fusiongitarrist.

Slog igenom inom Chick Coreas samling Return To alltid inom början från 1970-talet samt plats, tillsammans tillsammans med John McLaughlin, ett från dem första teknikfantomerna – enstaka pionjär för “shred guitar”, skriver Wikipedia – shred är ju just förmågan för att spela onödigt fort. För den såsom tycker ifall sådant förmå DiMeolas låt “Race With Devil On Spanish Highway” från albumet Elegant Gypsy artikel en god ställe för att börja.

 
Dowland, John, (1563–1626), engelsk lutenist samt komponist.

Dowlands kompositioner fanns, samt är kvar, många populära, dock denne ägde bekymmer inom sitt privatliv; han jagad runt furstehoven inom Europa för för att få en sysselsättning, samt nära åtminstone en tillfälle lyckades denne förlora en sådant jobb på bas från “unsatisfactory conduct”, otillfredsställande uppförande; detta plats nära detta danska hovet.

Dowland ägde också ett kvinnlig student såsom denne fanns förtjust inom samt mot vilken denne skrev ett duett för enstaka luta dock två lutenister; Dowland stod på baksidan kvinnan, tillsammans armarna omkring hon för för att behärska spela, samt planen fungerade. Vilket visar för att musiker äger varit sig lika inom samtliga tider.

Försök dock gärna få tag på något skiva tillsammans enstaka god lutenist (t ex svensken Jakob Lindberg) såsom agerar Dowlands toner, t ex “Fantasia VII” alternativt “Lachrimae Antique Pavan”, samt njut.

 
Downing, K.K, (1951–), ett från dem två gitarristerna inom Judas Priest.

 
Edge, The, (1961–), gitarrist inom irländska U2.

 
Ellis, Herb, (1921–), amerikansk jazzgitarrist, särskilt känd för sitt jobb tillsammans med pianisten Oscar Peterson.

 
Emmanuel, Tommy, (1955–), australiensisk gitarrist.

Emmanuel började spela vilket många ung, hörde Chet Atkins, blev fascinerad samt utvecklade Atkins teknik ännu längre; denne är inom ljus den möjligen maximalt respekterade gitarristen inom världen inom den stilen.

 
Escudero, Mario, (1928–), flamencogitarrist.

 
Fahey, John, (1939–2001), amerikansk folk- samt fingerpickinggitarrist.

 
Farlow, anförande, (1921–98), amerikansk jazzgitarrist.

Efter för att äga spelat tillsammans med Red Norvo samt Artie Shaw framträdde Farlow maximalt beneath eget namn. han plats berömd för sin enastående teknik.

 
Fisk, Eliot, (1958–), amerikansk gitarrist inom den klassiska traditionen.

 
Fogerty, John, (1945–), amerikansk rockgitarrist samt sångare.

beneath några år kring 1970 ledde Fogerty bandet Creedence Clearwater Revival. Låtar vilket “Proud Mary” samt “Down On The Corner” spelas kvar runt angående inom världen, ej minimalt inom landet. Fogerty turnerar kvar, gör då samt då tydligt hörvärda skivor, likt Blue måne Swamp (1997).

Ändå är detta dem få åren tillsammans Creedence likt besitter gjort honom mot ett legend; inom land hör man ofta människor lyckligt be coverband för att “spela nåt Creedence”; enstaka kamrat mot mig stod samt ropade så när Fogerty spelade inom huvudstaden ett gång, vilket tycks äga förvirrat varenda närvarande.

 
Friedman, Marty, (1962–), amerikansk metalgitarrist, möjligen maximalt kände för sin period tillsammans med gruppen Megadeth.

 
Fripp, Robert, (1946–), engelsk rockgitarrist.

Efter en antal års gitarrlektioner flyttade Fripp mot London för för att, såsom han själv säger inom en typiskt quotation, “att spela inom en rockband plats den bästa fria kurs jag kunde tänka mig.” 1969 gjorde hans grupp King Crimson en imponerande genombrott. Fripp spelade vidare tillsammans Crimson mot mitten från 70-talet; lade ned bandet samt gick inom religiös byggnad, ej en katolskt utan en vilket använde den engelska mystikern J.G.

Bennetts läror; kom ut ur klostret samt startade ifall Crimson; lämnade bandet igen samt startade gitarrutbildningsverksamheten gitarr Craft; startade angående bandet… etc. Fripp är enstaka egensinnig herre vars toner ofta är ytterst komplicerad – melodier snarare för huvudet än för höfterna, skulle man behärska kalla den – dock är många respekterad inom musikerkretsar samt äger arbetat tillsammans med många storheter, t ex kniv, Talking Heads, Peter Gabriel.

Jag gick ett från hans gitarr Craft-kurser 1987 samt påpekade för att hans nya standardstämning för gitarr gjorde detta många svårt för att spela t ex dimskalor; Fripp såg välvilligt på mig samt mässade lugnt: “Then use the old tuning for old music, and man new music for the new tuning.” samt detta fanns detta ju inget för att säga ifall.

Den nya stämningen är förresten, låg mot hög, C, G, D, A, E, G; vilket innebär för att B-strängen bör stämmas upp ett kvart (fem band) mot E. “And now you think the string will break”, sa Fripp, lika välvilligt; “and it will. As long as you think it will. But when you realise that the string will hold, the string will hold.” samt fyrtio gitarrister nickade vördnadsfullt.

 
Frisell, Bill, (1951–), amerikansk jazzgitarrist.

Från för att äga varit detta lätt flummiga jazzskivbolaget ECM:s husgitarrist beneath 1970-talet äger denne experimenterat vidare samt bland annat samarbetat tillsammans John Zorn inom detta märkliga bandet Naked City.

 
Frith, Fred, (1949–), engelsk avantgardegitarrist.

 
Frusciante, John, (1970–), amerikansk rockgitarrist, främst tillsammans Red Hot Chili Peppers.

 
Galbraith, Paul, (1964–), skotsk gitarrist inom den klassiska traditionen.

Galbraith är unik genom sin spelställning: han använder instrument tillsammans enstaka metallstång beneath, såsom stöd – noggrann såsom på enstaka cello – samt håller också gitarren såsom ett cello, upp över vänster axel. Detta ger honom tydligen lättare tillgång mot dem högsta tonerna på gitarren.
 

Gallup, Cliff, (1930–88), amerikansk rockgitarrist; spelade tillsammans med Gene Vincents grupp beneath 1950-talet, bland annat på världshiten “Be-Bop-A-Lula.”

 
Garcia, Jerry, (1942–95), amerikansk rockgitarrist inom Grateful Dead.

 
Garland, Hank, (1930–2004), amerikansk studiogitarrist.

Garland arbetade maximalt inom Nashville samt spelade på Elvis Presleys inspelningar mellan 1958–61. denne spelade också tillsammans jazzmusiker likt Charlie parkerar samt George Shearing.
 

Gatton, Danny, (1945–94), amerikansk rockgitarrist, besitter blivit maximalt känd efter sin död; spelade bl a tillsammans med sångaren Chris Isaak.

Gilmour, David, (1946–), engelsk rockgitarrist inom bandet Pink Floyd.

Mer smakfull samt soundmedveten än tekniskt imponerande.

 
Giuliani, Mauro, (1781-1829), italiensk gitarrist, enstaka från dem maximalt omtalade gitarrvirtuoserna beneath 1800-talet. Hans toner spelas kvar inom den klassiska traditionen.

 
Graham, Davey, (1940–), engelsk folkgitarrist.

 
Green, Freddie, (1911–1987), amerikansk jazzgitarrist.

Green spelade bara et fåtal solon beneath sin långa karriär tillsammans med Count Basie; han är berömd för sitt yttrande för att “You should never hear the gitarr bygd itself. It should be part of the drums so it sounds like the drummer fryst vatten playing chords—like the snare fryst vatten in A or the hi-hat in D minor.”

 
Green, Grant, (1935–1979), amerikansk jazzgitarrist, maximalt inom boptraditionen.

 
Green, Peter, (1946–), engelsk blues- samt rockgitarrist.

fanns tillsammans med inom tidiga Fleetwood Mac samt gjorde en antal klassiska “vit blues”-inspelningar tillsammans med den gruppen. dock innan Fleetwood Mac flyttade mot Los Angeles samt blev världsstjärnor ägde Green sedan länge lämnat gruppen samt kämpade tillsammans psykiska bekymmer. Då samt då besitter denne återvänt mot branschen, dock inte någonsin återfått 60-talets storhet.

Grossmann, Stefan, (1945–), amerikansk folkgitarrist samt pedagog.

Grossman gjorde beneath 1970-talet många för för att sprida olika folk- samt fingerpickingtekniker över världen.

 
Guy, vän, (1936–), amerikansk bluesgitarrist samt sångare. Bilder säger mer än ord: titta Rolling Stones-filmen Shine A Light samt notera hur kompis Guy kommer in samt sjunger Mick Jagger från scenen tillsammans sin första fras.

Hackett, Steve, (1970–), engelsk “progressiv” rockgitarrist, maximalt känd för sitt sysselsättning tillsammans gruppen Genesis beneath 1970-talet.

 
Hall, Jim, (1930–), amerikansk jazzgitarrist tillsammans imponerande CV: spelat tillsammans med Ella Fitzgerald, John Lewis, Paul Desmond, Lee Konitz, Bill Evans…

 
Hammett, Kirk, (1962–), amerikansk metalgitarrist.

Ersatte Dave Mustaine inom Metallica 1983 samt äger varit kvar inom gruppen sedan dess.

 
Harrison, George, (1943–2001), engelsk gitarrist. “Den tyste Beatlen” beneath 1960-talet. inom slutet från gruppens karriär började han dock göra sig hörd, tillsammans med låtar liksom “Something” samt “While My gitarr Gently Weeps”; han ägde också ett ganska framgångsrik karriär liksom soloartist samt plats tillsammans inom supergruppen Traveling Wilburys tillsammans tillsammans bland andra Bob Dylan samt Tom Petty kring 1990.

Harrison spelade ej sällan slide, tillsammans med standardstämning, samt vann successiv inom respekt efter sin period tillsammans Beatles.

 
Haynes, Warren, (1960–), amerikansk rock- samt bluesgitarrist, bland annat tillsammans Allman Brothers Band.

 
Hazel, Eddie, (1950–92), amerikansk rockgitarrist.

inflytelserik funkgitarrist beneath sin tidsperiod tillsammans med Parliament/Funkadelic.

 
Hedges, Michael, (1953–97), amerikansk akustisk gitarrist, känd för sin säregna stil samt för sina breda musikaliska influenser.

 
Hendrix, Jimi, (1942–70), amerikansk rockgitarrist.

Hendrix saga är rätt välkänd: han ägde spelat sig runt den amerikanske mellanvästern “The Chitlin’ Circuit”, ungefär “pölsasvängen”, eftersom klubbarna ofta bjöd musikerna på pölsa) tillsammans diverse artister när Chas Chandler hörde honom inom New York. Chandler ägde varit basist inom gruppen The Animals samt blev idag Hendrix manager – han lär äga trott så många på sitt fynd för att han pantsatte sin sista elbas för för att äga råd tillsammans med Hendrix flygbiljett.

inom London raggade man upp trummisen Mitch Mitchell samt ett gitarrist nära namn Noel Redding, vilket såg rätt ut samt därför anställdes liksom basist. Gruppen fick namnet Jimi Hendrix Experience; deras första singlar “Hey Joe” samt “Purple Haze”, tog världen tillsammans med storm. beneath dem närmaste åren spelade Hendrix in skivor samt turnerade inom Europa samt USA, ofta inom en drogrus.

han lade ned Experience, började spela tillsammans gamla musikerkompisar samt gjorde bland annat detta mytomspunna framträdandet på Woodstock-festivalen 1969. Den 18 september 1970 dog denne den glamorösa rock’n’roll-döden genom för att kvävas från sina egna spyor. för tillfället, snart fyrtio år senare, anses Hendrix existera enstaka från dem allra viktigaste rockgitarristerna någonsin.

Hans låtar, hans spelsätt (han spelade vänsterhänt på vanliga högergitarrer, vilket ger enstaka sektion bekymmer tillsammans sladdar samt volymkontroller liksom är inom vägen, dock såsom också innebär för att soundet blir annorlunda) samt allt annat känns ännu många modernt; för att analysera Hendrix melodier är en måste för ej bara gitarrister utan för samtliga rockmusiker tillsammans med självaktning.

 
Hetfield, James, (1963–), amerikansk rockgitarrist inom gruppen Metallica.

Hetfield är enstaka från dem viktigaste skaparna från thrashgenren samt kunna äga varit den liksom mer än varenda andra skapade tonspråket, både inom fråga angående omröstning från ackord samt toner (den typiska Metallica-låten går inom E samt äger E5, F5 samt Bb5 vilket viktigaste ackord; mellan ackorden går man ständigt ned mot lös E-sträng samt pumpar på för för att behålla intensiteten inom musiken) samt inom fråga angående den imponerande intensiteten.

Hetfield besitter haft enstaka hel sektion personliga bekymmer, delvis dokumenterade inom filmen Some Kind Of Monster, en slags dokumentär ifall tillkomsten från skivan St. Anger samt sevärd för samtliga liksom besitter upplevt problemen inom en rockband.

 
Holdsworth, Allan, (1946–), engelsk rock- samt fusiongitarrist.

Efter för att äga börjat inom udda engelska grupper likt Gong samt Soft Machine spelade Holdsworth inom “supergruppen” UK beneath sent 1970-tal. Från ca 1980 äger han oftast framträtt beneath eget namn. han besitter enstaka speciell spelstil såsom bygger på legaton samt stora sträckningar tillsammans med vänster hand.

 
Hooker, Earl, (1929–70), amerikansk bluesgitarrist, ett från dem främsta slidegitarristerna någonsin.

 
Hopkins, Lightnin’, (1912-82), amerikansk countrybluesgitarrist.

 
Howe, Steve, (1947–), engelsk rockgitarrist, främst tillsammans detta progressiva bandet Yes dock även tillsammans Asia samt GTR.

 
Hynde, Chrissie, (1947–), amerikansk gitarrist samt sångare tillsammans med gruppen Pretenders, maximalt verksam inom England.

enstaka från alldeles för få kvinnliga världsstjärnor inom rocken.

 
Iommi, Tony, (1948–), engelsk rockgitarrist inom bandet Black Sabbath. När Black Sabbath fick sin första utlandsturné sa Iommi upp sig från sitt fabriksjobb. denne tänkte strunta inom för att gå dit den sista arbetsdagen, dock denne bodde ännu hos sina föräldrar samt hans mor beordrade honom för att gå.

enstaka tragedi inträffade samt Iommi förlorade delar från fingertopparna på högra lång- samt ringfingren. eftersom han spelade vänsterhänt fanns detta besvärligt. Efter för att äga försökt lära sig för att spela högerhänt valde denne inom stället för att skydda dem skadade fingertopparna tillsammans med en slags fingerborgar, använda ytterst tunna strängar samt (från 1971) stämma ned gitarren, ibland så många såsom tre halvtoner, vilket ju senare blev många vanligt inom olika typer från metall.

Toni Iommi plats enstaka dem liksom uppfann metall alternativt hårdrock, inom samt tillsammans riffbaserade låtar liksom “Paranoid” samt “Iron Man.”

 
Isbin, Sharon, (1956–), amerikansk gitarrist inom den klassiska traditionen. besitter grundat utbildningen inom spansk gitarr nära den berömda Juillard School of Music samt förutom sina många egna inspelningar också spelat in filmmusik.

 
James, Elmore, (1918–63), amerikansk bluesgitarrist samt sångare.

liksom så många andra inom den genren föddes James inom Mississippi dock hamnade så småningom inom Chicago. Innan dess ägde denne hunnit spela tillsammans med blueslegenden Robert Johnson, likt han blev starkt påverkad från. inom Chicago plats han ett från dem första såsom började spela elförstärkt; hans höga volym samt genomträngande röst gjorde honom snart känd.

Elmore James fanns enstaka skicklig slidegitarrist. Bluesklassikern “Dust My Broom” är hans maximalt kända låt.

        
Jansch, Bert, (1943–), skotsk gitarrist inom traditionen folkmusik/stålsträngat. Medlem inom gruppen femuddig stjärna kring 1970.

Bert Jansch skrev ett låt liksom hette “Blackwaterside” samt liksom Led Zeppelins Jimmy Page fräckt snodde samt döpte ifall mot “Black Mountain Side.” Vilket fanns fult gjort, dock tyvärr ej enda gången Page samt Led Zeppelin satte sig själv såsom kompositörer mot andras låtar. Jansch är många respekterad samt nämns tillsammans vördnad från artister såsom Neil Young.

 
Jefferson, Blind Lemon, (1897–1929), amerikansk bluesgitarrist samt sångare, född inom Texas samt känd liksom “Texasbluesens fader.” denne spelade avancerade gitarrkomp samt sjöng tillsammans hög samt gäll röst.

Legenderna angående honom är många; någon kallade honom för “a womanizing sloppy drunk” (ett kvinnotokigt fyllo, ungefär); andra hävdade för att han plats “varm samt hjärtlig”, samt detta sägs för att denne vägrade för att spela på söndagar, “inte ens angående jag skulle få tvåhundra dollar.” Hans låt “Matchbox” spelades in från Carl Perkins, likt dock (se ovan ifall Bert Jansch samt Jimmy Page) råkade glömma för att ange vem liksom ägde skrivit låten samt inom stället ange sig själv såsom upphovsman; senare gjorde Beatles ett cover på Perkins utgåva.

Även grupper samt artister liksom vit Stripes samt Bob Dylan äger spelat in Jeffersons låtar. Värdelöst vetande: detta finns en enda foto bevarat från Blind Lemon Jefferson, samt på detta fotot äger någon valt för att rita in ett slips likt Jefferson inom verkligheten ej ägde på sig.

 
Jett, Joan, (1958–), amerikansk rockgitarrist, sångare, skapare samt skådespelare.

Jett började inom gruppen Runaways samt gjorde sedan solokarriär. Redan inom början från 1980-talet spelade denna in “I Love Rock’n’Roll”, enstaka cover likt antagligen är hennes maximalt kända låt. År 2003 publicerade tidskriften Rolling Stone ett register över dem hundra främsta gitarristerna genom tiderna; Joan Jett, på ställe 87, samt Joni Mitchell plats dem enda kvinnorna på listan.

 
Johnson, Blind Willie, (1897-1945), amerikansk bluesgitarrist.

denne föddes ej blind; detta sägs för att hans styvmor efter en gräl tillsammans med hans far kastade lut inom ansiktet, ej på mannen denna ägde grälat tillsammans med utan på lille Willie. Redan när Johnson plats små brukade hans far låta honom sjunga på gatorna för för att få in valuta.

Hans säregna röst gjorde stort intryck på människor. denne lärde sig för att spela gitarr, ofta tillsammans slide, samt fortsatte för att syssla tillsammans toner dock förblev fattig mot sin död. Johnson dog efter för att hans bostad delvis ägde brunnit ned; denne ägde ingen annanstans för att ta vägen, sov inom enstaka våt säng inom ruinerna samt fick lunginflammation.

Många rockartister samt grupper besitter gjort covers från låtar vilket “Dark Was The Night, Cold Was The Ground”, “If inom Had My Way I’d Tear The Building Down” samt “Nobody’s fel But Mine.”

 
Johnson, Eric, (1954–), rockgitarrist från Texas.

Johnson slog igenom inom början från 1990-talet; han fanns ännu okänd när tidskriften gitarr Player ägde hans foto på framsidan tillsammans texten “Who fryst vatten Eric Johnson And Why fryst vatten He On Our Cover?”; varpå han ej plats okänd längre. Johnson är extremt medveten angående sound samt allt liksom förmå påverka detta.

denne säger sig behärska höra skillnad på sådant liksom ifall detta är mässings- alternativt stålpluggar inom telekablar; vilken typ från batterier såsom används inom effektpedaler; osv. Någon tidskrift lär äga testat honom på detta samt han klarade tydligen testet. inom intervjuer besitter Johnson förklarat för att skälet mot för att detta förmå låta utmärkt en kvällen samt illa nästa kväll, inom lokaler vilket är många lika varandra, är för att enstaka mängd små saker förändras: andra sladdar möjligen används; distpedalen står två decimeter längre från förstärkaren; detta ligger fler alternativt färre elkablar inom närheten; osv.

samtliga sådana saker, säger Johnson, påverkar hur ljudet mot slut låter. Eric Johnsons maximalt kända låt är antagligen “Cliffs Of Dover”, enstaka virtuos blinkning åt irländsk folkmusik såsom också finns inom spelet gitarr Hero III.

 
Johnson, Lonnie, (1899-1970), amerikansk blues- samt jazzgitarrist.

denne plats ett från dem första jazzgitarristerna samt sägs äga varit den förste liksom spelade “single-string”, detta önskar säga solon tillsammans med enstaka sträng inom taget (till skillnad från för att kompa samt anslå samtliga strängarna). han spelade in tillsammans med akter såsom Duke Ellington samt Louis Armstrong samt fanns också känd liksom sångare.

Lonnie Johnson blev så kände för att hans stil nådde bluesmännen ute på ruralt område samt påverkade dem. denne fanns känd långt efter andra världskriget; 1952 turnerade denne inom England samt fick bland annat ett blivande stjärna inom musikstilen skiffle för att byta förnamn – från Tony Donegan mot Lonnie Donegan – samt beneath 1960-talet turnerade denne inom Europa tillsammans Muddy Waters samt Otis Spann.

Johnson, Robert, (1911–38), amerikansk bluesgitarrist samt sångare från Mississippi.

Få musiker är så legendomspunna likt Robert Johnson. Efter ett trög början när denne betraktades såsom ett dålig musiker försvann denne inom några månader – samt kom tillbaka tillsammans enstaka briljant gitarrteknik. Redan beneath Johnsons livstid spreds legenden ifall för att denne ägde gått mot enstaka korsväg samt sålt sin själ mot djävulen för för att bli ett bättre musiker.

denne tycks äga varit medveten angående PR-värdet inom detta (spöklik bakgrundsmusik: om idag historien ej plats sann…) och gjorde ångestfyllda låtar liksom “Me And The Devil Blues” samt “Crossroads.” Johnson sjöng tillsammans med hög röst samt spelade ofta tillsammans slide.

från hans 29 bevarade låtar besitter dem allra flesta, angående ej samtliga, gjorts inom rockcovers: Creams “Crossroads”, John Mayalls samt Eric Claptons “Ramblin’ On My Mind”, Rolling Stones “Love In Vain”… inom den här boken är “Rollin’ And Tumblin’” (“If inom Had Possession Over Judgment Day”) enstaka Johnson-cover; den är dock inspelad inom så många versioner samt beneath så många titlar för att detta är svårt för att säga vem vilket egentligen skrev den.

ett från legenderna ifall Johnson handlar angående hur han gör ett från sina två skivinspelningar; han är blyg samt sitter vänd mot väggen inne inom en hörn, vilket gör detta svårt för teknikern för att få förbindelse tillsammans med honom samt vinka när vaxskivan vilket direktgraveras via enstaka tratt börjar ta slut.

Johnson får sin kruka whisky samt sitt gage samt försvinner inom natten dock ringer senare samt fråga angående han kunna få 50 cent mot, eftersom han äger träffat enstaka flicka såsom önskar äga mer betalt än han besitter på sig. 1938 dog Johnson, möjligen på bas från förgiftad whisky, vilket han möjligen fick inom sig på bas från för att denne ägde varit för vänligt inställd mot någons fru.

Filmen Crossroads (nej, ej den tillsammans Britney Spears) handlar angående ett ung gitarrist såsom ger sig från för för att söka efter Robert Johnsons mytiska trettionde låt, träffar Robert Johnsons gamle kamrat Willie Brown samt så småningom möter djävulen nära ett korsväg… Bara för att få titta Steve Vai spela rollen såsom djävulens gitarrist tillsammans med sådan uppenbar förtjusning gör filmen sevärd.

 
Jordan, Stanley, (1959–), amerikansk jazzgitarrist, många omtalad främst beneath 1980-talet för sin tappingteknik, liksom gjorde detta möjligt för honom för att spela avancerade basgångar samt melodilinjer samtidigt.

Kaiser, Henry, (1952–), amerikansk försöksmässig gitarrist, äger grupp annat spelat in tillsammans med David Lindley (A World Out Of Time, tillsammans med musiker från Madagascar).

 
Kaukonen, Jorma, (1940–), amerikansk rockgitarrist tillsammans med Jefferson flygplan samt Hot Tuna.

Kaukonen bodde ett period inom land samt spelade då bland annat tillsammans tillsammans med trumslagaren Esbjörn Mörtzell (som äger spelat trummor på skivorna mot många från mina läroböcker). Efter en rep gick dem mot korvkiosken inom Strömsund; Kaukonen råkade tappa sin korv på marken, den studsade samt Esbjörn Mörtzell sa “Hoppkorv.” Vilket blev namnet på ett från Hot Tunas skivor.

 
Kessel, Barney, (923–2004), amerikansk jazzgitarrist.

Kessel spelade in tillsammans med beboplegenden Charlie parkerar 1947 samt plats senare medlem inom pianisten Oscar Petersons team. han blev senare studiomusiker samt spelade på skivor tillsammans bland andra Beach Boys samt Monkees.

 
King, Albert, (1923–92), amerikansk bluesgitarrist samt sångare.

ingen från dem tre “Kings of the Blues Guitar” (se nedan) plats bröder. Albert King fanns många storvuxen (192 cm lång, i enlighet med Wikipedia) samt kallades ömsint för “The Velvet Bulldozer.” denne spelade vänsterhänt på ett Gibson Flying V, ofta stämd inom öppna ackord samt tillsammans den tunnaste strängen högst upp från golvet räknat, vilket säkert medverkade mot hans eleganta bends.

Albert King gjorde låtar liksom “Born beneath A Bad Sign” samt “Crosscut Saw” berömda, låtar såsom många rockartister äger gjort covers från. denne ägde ett små gimmick likt bestod inom för att denne spelade från ett sträng på varenda spelning, dock ägde ett färsk sträng redo, tejpad längs halsen, samt bytte sträng medan låten fortsatte.

King gjorde sin sista spelning bara en par dagar före sin död.

 
King, B.B, (1925–), amerikansk bluesgitarrist samt sångare, möjligen den maximalt framgångsrike från bluesgitarrens tre Kings. han slog igenom kring 1950 samt är kvar verksam. B.B. King agerar samt sjunger ytterst uttrycksfullt samt äger kvar ett stior publik.

denne äger samarbetat tillsammans med bland andra Eric Clapton, på Riding With The King (2000), samt varit tillsammans med inom filmen Blues Brothers II (1998); denne besitter spelat över 15000 konserter beneath 52 år, på sina Gibsongitarrer, samtliga döpta mot Lucille. Historien på baksidan namnet lär existera för att King enstaka gång höll på för att förlora ett gitarr, värd 30 dollar, inom ett brand; denne sprang in samt lyckades rädda gitarren, samt dagen efter fick denne känna till för att den ägde uppstått på bas från för att två män slogs ifall enstaka kvinna nära namn Lucille.

King bestämde sig för för att döpa sina gitarrer efter kvinnan likt ett påminnelse angående för att inte någonsin göra dumheter liksom för att rusa in inom brinnande bostad för för att hämta gitarrer; alternativt för att slåss ifall kvinnor.

 
King, Freddie, (1934–76), amerikansk bluesgitarrist samt sångare.

Den tredjeplats från bluesgitarrens tre kungar är maximalt känd för låtar vilket “Hideaway”, gjord inom covers från både Eric Clapton samt Stevie Ray efternamn, samt “The Stumble.” denne spelade tillsammans en tumplektrum från plast samt en pekfingerplektrum från metall.

Knopfler, Mark, (1949–), engelsk rockgitarrist samt sångare.

Knopfler slog igenom tillsammans med Dire Straits inom slutet från 1970-talet. Gitarrister världen över försökte genast härma hans tillbakalutade spelstil; denne spelade då tillsammans med fingrarna samt rent Stratocasterljud. Efter några plattor tillsammans med Dire Straits besitter denne gjort solokarriär, dock detta är ännu dem tidiga Straits-skivorna liksom gitarrister återvänder till.

 
Kossoff, Paul, (1950–76), engelsk blues- samt rockgitarrist samt sångare tillsammans med gruppen Free kring 1970.

Kottke, Leo, (1945–), amerikansk gitarrist inom akustisk stålsträngad tradition.

 
Kramer, Wayne, (1948–), amerikansk rockgitarrist tillsammans gruppen MC5.

 
Krieger, Robbie, (1946–), amerikansk rockgitarrist.

Krieger ägde studerat spansk gitarr samt flamenco när denne kom tillsammans inom gruppen Doors. Förutom den karismatiske sångaren Jim Morrison bestod Doors också från rhythm’n’blueskeyboardisten Ray Manzarek samt trummisen John Densmore, liksom plats starkt influerad från jazz. Den märkliga blandningen fungerade. Kriegers flamencoinfluenser hörs tydligast inom låtar vilket “Spanish Caravan”, dock denne utvecklade också enstaka säregen slidestil.

denne bor ännu inom huset där denne växte upp, inom Topanga Canyon inom Los Angeles. ett betydligt yngre amerikansk gitarrist likt ägde Krieger vilket skola för några år sedan säger för att Krieger ett gång visade ett låt vilket denne tänkte spela in för sin nya skiva; hans lärare lyssnade förbluffat medan Krieger spelade upp enstaka ton liksom plats lätt för att känna igen likt “London Bridge fryst vatten Falling Down.” Läraren berättar för att han, utan för att såra sin legendariske skola, lyckades ändra lite på ton samt ackord så för att barnvisan inom varenda fall ej gick för att känna igen längre.

 
Lagoya, Alexandre, (1929–99), gitarrist inom den klassiska traditionen, född inom Egypten.

maximalt känd för sina duettinspelningar tillsammans med Ida Presti.

Lang, Eddie, (1902–33), amerikansk jazzgitarrist, enstaka från dem viktigaste beneath sin tid; denne fanns professionell musiker från sexton års ålder, kompade bland andra Bing okänt samt påverkade bland andra Django Reinhardt.

Lee, Albert, (1943–), engelsk countrygitarrist, berömd för sin virtuosa teknik.

Lee, Alvin, (1944–), engelsk rockgitarrist tillsammans med gruppen Ten Years After, berömd för detta långa jammet på “I’m Going Home” från Woodstock-filmen.
 

Lifeson, Alex, (1953–), från kanada rockgitarrist tillsammans med den särpräglade gruppen Rush: udda taktarter samt tempobyten duggar tätt inom deras musik.

Lindley, David, (1944–), amerikansk rockgitarrist samt multimusiker.

Lindley besitter samarbetat tillsammans många, mot modell Jackson efternamn, Bob Dylan samt Rod Stewart, samt gjort några skiva inom eget namn. Lindley är enstaka briljant slidegitarrist; denne är också förtjust inom folkmusik från olika typer samt inom underliga gitarrer samt andra stränginstrument.

Mack, Lonnie, (1941–), amerikansk rock- samt bluesgitarrist.

inom början från 1960-talet spelade han in en antal instrumentallåtar tillsammans titlar liksom “Memphis”, “Wham!” samt “Suzie-Q”; dem låtarna kom för att bli ett från grunderna för virtuos bluesrockgitarr.

Malmsteen, Yngwie, (1963–), svensk metalgitarrist, enstaka från skaparna från den “neoklassiska” undergenren beneath 1980-talet.

Neoklassisk metall plats starkt påverkad från klassiska tonsättare såsom J.S. Bach; Malmsteen använde skalor likt harmonisk moll samt dimskala samt fick tusentals gitarrister över all världen för att börja “shredda”, detta önskar säga spela fort vilket tusan.

 
Maphis, Joe, (1921–86), amerikansk countrygitarrist.

 
Marcello, Kee, (1960–), svensk gitarrist, maximalt inom hårdrock; maximalt känd för sitt sysselsättning tillsammans gruppen europe beneath 1980-talet.

Martino, Pat, (1944–), amerikansk jazzgitarrist.

Martino äger ett virtuos teknik samt agerar gärna långa skalvisa gångar. denne fanns lärare på M.I. inom Hollywood när jag gick där beneath 1980-talet; han plats många seriös samt ägde enstaka förbluffande mörk röst inom sin späda lekamen. På ett undervisning frågade jag hur denne tänkte när denne improviserade; Martino sa “Ta upp detta såsom händer omkring dig, ta in detta inom din musik”, samt började spela.

Fönstret mot Hollywood Boulevard stod öppet. Martino spelade mot fordon samt fordon för kollektivtrafik. enstaka skottlossning utbröt samt sirener började skräna. Martino slutade spela samt sa: “Do you understand what inom mean?” Jag sa “Well, sort of.”

 
Marvin, Hank B.

, (1941–), engelsk gitarrist. Marvin slog igenom kring 1960 tillsammans gruppen Shadows, enstaka från dem gitarrgrupper vilket spelade prydliga instrumentallåtar medan dem välkoreograferat tog en steg framåt samt två åt sidan. Skämt åsido fanns sådan toner oerhört betydelsefull på den tiden samt påverkade bland andra Beatles.

angående man önskar äga någon trovärdighet såsom elgitarrist bör man nog känna mot inom varenda fall “Apache” samt “Kon-Tiki”, liksom den amerikanska gruppen Ventures “Walk, Don’t Run.”

May, Brian, (1947–), engelsk rockgitarrist tillsammans gruppen Queen. May är möjligen maximalt känd för den gitarr vilket denne samt hans far byggde från trä från enstaka äldre öppen spis (man är kapabel tänka sig för att träet fanns väl torkat) samt liksom denne kvar agerar på.

 
McGuinn, bekräftelse, (1942–), amerikansk rockgitarrist, maximalt känd för sitt jobb tillsammans gruppen Byrds beneath 1960-talet.

Byrds spelade en slags “folkrock” samt gjorde gärna covers på Dylan-låtar, vilket “Mr Tambourine Man.” ett nödvändig sektion inom deras sound fanns den ringande tolvsträngade Rickenbacker såsom NcGuinn använde; detta påverkade bland andra Beatles samt Tom Petty.

McLaughlin, John, (1942–), engelsk jazz- samt fusiongitarrist.

Efter för att äga spelat tillsammans Miles Davis kring 1970 bildade McLaughlin Mahavishnu Orchestra, en från dem viktigaste tidiga fusionbanden. Deras melodier byggde många på udda taktarter samt komplicerade rytmer samt melodier. detta fanns gott angående virtuoser inom bandet, t ex trumslagaren Billy Cobham samt violinisten Jerry Goodman.

Metheny, Pat, (1954–), amerikansk jazzgitarrist.

fanns knut mot den berömda jazzutbildningen Berklee inom Boston beneath 1970-talet samt släppte sin första disk “Bright storlek Life”, tillsammans tillsammans trumslagaren Bob Moses samt basisten Jaco Pastorius, 1976. beneath 80-talet ägde Metheny “den enda jazzgrupp där samtliga instrument fanns elektroniska”, samt denne sades beneath den tiden artikel världens maximalt säljande jazzmusiker.

“Bright storlek Life” inom den här boken är en typiskt modell på hans spelstil – många glissandon (slides) upp mot toner samt ned från toner, kombinerat tillsammans med en diskret delay, gör för att gitarren låter lite “simmande” samt odefinierad. dock vackert.

 
Mitchell, Joni, (1943–), från kanada sångare samt gitarrist.

Mitchell är ett från bara två kvinnor inom Rolling Stones inventering över varenda tiders bästa gitarrister – vilket dels visar hur underrepresenterade kvinnor är inom rock samt dels hur fåniga sådana listor kunna artikel (det är lätt för att hitta listan på nätet). denna slog igenom inom New York inom slutet från 1960-talet samt vann snabbt massiv respekt tillsammans låtar vilket “Both Sides Now” (som finns inom den här boken) samt “Woodstock.” Mitchell äger arbetat tillsammans med mängder från inflytelserik jazz- samt rockmusiker.

Hennes toner bygger ofta på för att gitarren stäms angående på olika sätt. Mitchell äger sällan brytt sig angående musiktermer liksom namn på ackord samt annat, vilket är kapabel existera ett tröst för dig likt tycker för att musikteori är fånigt; på enstaka sen skiva tackar denna producenten Daniel Lanois “for showing me where one is”, alltså för at denne ägde demonstrerat hon vilket ettan inom takten är för något.


Montgomery, Wes, (1925–68), amerikansk jazzgitarrist.

Montgomerys stil byggde många på för att han spelade tillsammans med höger hans tumme inom stället för plektrum, samt på hans flitiga användande från oktaver (se “Yesterdays” här inom boken). denne äger kallats “den störste moderne jazzgitarristen.”



Montoya, Carlos, (1903–93), spansk flamencogitarrist.

 
Moore, Gary, (1952–), engelsk rockgitarrist, känd för sin tidsperiod tillsammans med gruppen Thin Lizzy samt för egna envisa örhängen likt “Still Got The Blues.”

 
Moore, Scotty, (1931–), amerikansk rockgitarrist.

Tillsammans tillsammans med basisten Bill Black, samt senare även trummisen D.J. Fontana, skapade denne rockhistoria på Elvis Presleys första inspelningar. Solon såsom detta inom Elvis Presleys “Hound Dog” blev studiematerial för många från sextiotalets stora rockgitarrister.



Moore, Vinnie, (1964–), engelsk rockgitarrist tillsammans med gruppen UFO; ett från dem inflytelserik “shred”-gitarristerna beneath 1980-talet.

 
Morello, Tom, (1964–), amerikansk rockgitarrist inom grupp vilket Rage Against The Machine samt Audioslave.

 
Morse, Steve, (1954–), amerikansk rockgitarrist.

Förutom sitt virtuosa sysselsättning tillsammans med gruppen Dixie Dregs är han för tillfället känd likt mannen likt efterträdde Ritchie Blackmore inom Deep Purple.

Nolen, Jimmy, (1934–83), amerikansk rockgitarrist, berömd för sitt funkiga spel inom James Browns kompband beneath sextiotalet.

Page, Jimmy, (1944–), engelsk rockgitarrist.

Gruppen Led Zeppelin bildades från Page när dennes samling Yardbirds sprack. Page ägde kvar en kontrakt på ett Skandinavienturné samt samlade ihop basisten John Paul Jones, trumslagaren John Bonham samt sångaren Robert Plant för för att fullfölja turnén beneath namnet “The New Yardbirds.” Bandet trivdes utmärkt ihop samt beslöt sig för för att fortsätta vilket Led Zeppelin.

Namnet fick dem från The Whos trummis Keith måne – han lär äga sagt “You´re gonna go down like a lead balloon”, samt Led Zeppelin blev många riktigt en från sjuttiotalets största grupp. Många hårdrocksband fastnade snabbt inom formler samt klyschor, något vilket Led Zeppelin oftast lyckades undvika.

Jimmy Page ägde enstaka bakgrund likt studiomusiker inom London; denne agerar bland annat på Joe Cockers utgåva från Beatles “With A Little Help From My Friends”, denne spelade på någon från The Whos första singlar (eftersom denne ej ville låna ut sin fuzzbox mot Pete Townshend), samt så vidare. Studioarbetet ägde lärt Page många olika saker; denne läste lite noter, tyckte ifall för att experimentera tillsammans med olika taktarter samt plats dessutom intresserad från olika typer från folkmusik samt österländsk toner.

varenda dem sakerna märktes inom Zeppelins låtar. dem fyra första skivorna tillsammans med Led Zeppelin är dem viktigaste. dem äger dem praktiska titlarna Led Zeppelin inom, II, III och IV.Led Zeppelin III kallas för “den akustiska plattan”, samt IV innehåller bland annat “Stairway To Heaven”, ett från samtliga tiders maximalt berömda hårdrockslåtar.

Led Zeppelin tog ofta upp gamla blueslåtar dock “glömde” tyvärr nästan lika ofta för att ange dem riktiga upphovsmännen, vilket upprörde många lyssnare. liksom gitarrist är Page ofta många hafsig, dock energin uppväger ett hel sektion. denne är dessutom ett mästare på för att arrangera ihop olika gitarrpålägg mot ett attraktiv totalitet inom studion.

Led Zeppelin började stagnera inom mitten från sjuttiotalet, samt 1980, när John Bonham dog, är kapabel dem äga varit mer alternativt mindre slut vilket grupp; mot detta talar emellertid dem filmer från Knebworthfestivalen 1979 liksom släpptes på DVD för några år sedan; speciellt “Kashmir” spelas tillsammans enorm kraft samt lust.

“Kashmir” plats också ett från dem maximalt omtalade låtarna när Led Zeppelin återförenades inom London hösten 2007. Möjligen leder den konserten mot ett turné.

 
Parkening, Christopher, (1947–), amerikansk gitarrist inom den klassiska traditionen.

 
Pass, Joe, (1929–94), amerikansk jazzgitarrist.

resehandling tillhör dem allra största jazzgitarristerna samt spelade bland andra tillsammans Oscar Peterson samt Ella Fitzgerald. Hans sätt för att använda chord melody (att spela ett ton tillsammans en nytt ackord beneath varenda ton), för att använda kontrapunkt (mycket grovt sagt: för att spela linjer liksom låter vilket två instrument), samt för att spela rörliga basgångar på gitarren påverkade allt jazzgitarrspel.

Hans soloskiva (verkligen solo, bara ett enda gitarr utan komp) Virtuoso från 1974 är ett klassiker.

 
Paul, fransk artikel, (1915–), amerikansk elgitarrist. Förutom för att artikel tillsammans samt designa Gibsons första elgitarrer, vilket ledde mot den klassiska fransk artikel Paul-modellen, fanns Paul också enstaka pionjär inom fråga ifall multikanalsinspelning: han började tillsammans för att sätta ihop flera bandspelare samt byggde sedan enstaka personlig bandspelare tillsammans med tre kanaler.

tillsammans med dem redskapen spelade han redan 1947 in basgång, kompakt samt melodier, ibland inom flera stämmor, samt dessutom ofta sång (sångerskan Mary Ford), också den ibland flerstämmig. Genom för att äga flera kanaler kunde Paul spela in sin första basgång, backa bandet, lyssna på basgången samt göra nästa pålägg; sedan mixa ned dem två spåren mot en tredjeplats samtidigt såsom han gjorde nästa pålägg; etc.

Både fransk artikel Paul-gitarren samt flerkanalsinspelningen äger varit oerhört viktiga för rockmusikens tillväxt. fransk artikel Paul föddes tillsammans med namnet Lester Polsfuss; detta plats tur för att han bytte; annars ägde oss idag hört utrop från typen “Jag äger fått tag på enstaka Lester Polsfuss femtinia!”

 
Petty, Tom, (1950–), amerikansk sångare, låtskrivare samt gitarrist.

ingen nyskapare dock ett god förvaltare från rocktraditionen. För detta allra mesta tillsammans den briljant slidegitarristen slang för mikrofon Campbell vilket vapendragare.

 
Perry, Joe, (1958–), amerikansk gitarrist tillsammans med gruppen Aerosmith. oss lever samtliga inom våra olika världar: jag äger inte någonsin uppfattat Perry såsom märkvärdig dock ser när jag skriver detta för att Rolling Stone satte honom på fyrtioåttonde ställe bland varenda tiders största gitarrister.

Presti, Ida, (1924–67), fransk gitarrist inom den klassiska traditionen.

ägde tillsammans tillsammans Alexandre Lagoya enstaka från världens maximalt berömda gitarrduor.

 
Ramone, Johnny, (1948–2004, eg. John William Cummings), amerikansk rockgitarrist inom gruppen Ramones. Jag blir förvånad igen (se Joe Perry); Rolling Stone satte Ramone på sextonde ställe bland “the greatest guitarists of all time.”

 
Raney, Jimmy, (1927–95), amerikansk jazzgitarrist.

Spelade bland andra tillsammans med Artie Shaw samt Woody Herman.

 
Reed, Jerry, (1937–2008), amerikansk countrygitarrist, sångare samt även skådespelare. ägde sin första hit tillsammans med “Guitar Man” 1967. Sjöng “East Bound And Down”, temat ur filmen Smokey And The Bandit.

 
Reed, Lou, (1942–), amerikansk sångare, låtskrivare samt gitarrist.

Lång karriär; började tillsammans med Velvet Underground beneath 1960-talet samt besitter senare samarbetat tillsammans bl a David kniv samt Laurie Anderson, samt sjungit inför påven, något såsom plats svårt för att tänka sig 1972.

 
Reid, Vernon, (1958–), engelsk gitarrist, maximalt tillsammans med gruppen Living Colour.

 
Reinhardt, Django, (1910–53), belgisk jazzgitarrist.

Django fanns rom; denne hette egentligen Jean; Django är en smeknamn vilket betyder “jag vaknar.” han skadade vänster grabb svårt (se kapitlet ifall jazzgitarr) dock kämpade sig tillbaka efter för att hans broder namn, själv gitarrist, ägde köpt ett fräsch gitarr åt honom. Trots sin denne skada utvecklade han ett bländande teknik.

han hamnade inom Paris samt slog igenom tillsammans Franska Hotkvintetten, enstaka från dem få jazzgrupper vilket (tidvis) bestod från enbart stränginstrument: gitarrer, violin samt kontrabas. detta sägs för att detta plats inom Hotkvintetten såsom idén tillsammans med sologitarr–kompgitarr dök upp för första gången. Efter andra världskriget fick Django möjligheten för att spela inom USA tillsammans med Duke Ellingtons orkester; han blev dock lite nonchalant behandlad samt gjorde inget större genombrott.

Hans stil fungerade heller ej lika utmärkt på dem elgitarrer denne idag började spela på såsom på akustisk. 1953 fick denne en stroke utanför sitt byggnad. detta tog en helt dygn innan enstaka läkare använde samt Django dog. Filmen Dur samt moll (Sweet and Lowdown, med Sean Penn, regi Woody Allen) handlar angående världens näst bästa jazzgitarrist, likt ständigt svimmar när denne möter Django; Django förekommer ej alls inom filmen dock den är ändå lite rolig.

Världen är liten: kring 1980 spelade jag tillsammans med enstaka belgisk pianist, Georges Goudin, likt ägde spelat tillsammans med Djangos broder namn. Georges berättade ifall hur människor inom publiken kunde komma fram, många år efter Djangos död, samt vilja höra “Nuages” när dem ägde förstått för att Djangos broder spelade inom bandet.

namn började ständigt gråta, sa Georges; ett rörande bild.

 
Renbourn, John, (1944–), engelsk akustisk gitarrist. besitter samarbetat tillsammans Bert Jansch samt också varit medlem inom gruppen Pentangle.

 
Rhoads, Randy, (1956–82), amerikansk metalgitarrist tillsammans Quiet Riot dock framför allt Ozzy Osbourne.

Rhoads ägde studerat spansk gitarr samt tog tillsammans sig dem influenserna mot sitt metalspel. han hävdade själv för att han inte någonsin hann spela något på sin audition för Ozzy; han stämde samt drog en par riff för för att värma upp samt Ozzy sa: “You’ve got the job.” Osbourne själv beskrev många riktigt Rhoads spel såsom “God entering my life.” Rhoads hann spela på Ozzys skiva Blizzard of Oz samt Diary Of A Madman innan denne dog inom enstaka flygolycka; denne besitter ännu legendstatus.

 
Rice, Tony, (1951–), amerikansk gitarrist, maximalt inom country samt bluegrass.

 
Richards, Keith, (1943–), engelsk rockgitarrist tillsammans Rolling Stones.

Hur beskriver man enstaka legend? Stones slog igenom inom mitten från 1960-talet samt utvecklade snabbt ett image liksom dem lite farliga grabbarna, inom jämförelse tillsammans med dem (imagemässigt) snällare Beatles; senare äger detta demonstrerat sig för att Richards möjligen lever upp mot den bilden, dock knappast Jagger.

Richards liv äger varit ett serie från drogbruk, polisingripanden samt andra förvirrade händelser; någon gång på 1970-talet lämnade Margaret Trudeau, gift tillsammans med Kanadas dåvarande premiärminister Pierre Trudeau, sin man för för att åka på turné tillsammans Stones för Keiths skull – vad skulle motsvara detta inom Sverige?

Filippa Reinfeldt sticker från Fredrik för för att hänga tillsammans med Ebbot på turné? detta senaste underliga såsom besitter hänt Richards fanns väl när han ramlade ned från kokospalmen på Tahiti; angående denne överlever några år mot lär detta hinna hända mer. samt denne kan leva några år till; bland en från hans många klassiska uttalanden finns en såsom löd ungefär: “Jag klarar mig ständigt.

Jag är oförstörbar. Efter tredjeplats världskriget kommer bara jag samt kackerlackorna för att finnas kvar.” Musikaliskt började Richards vilket så många andra engelsmän inom den generationen tillsammans med för att börja lyssna på amerikansk rock’n’roll. Scotty Moore samt Chuck Berry plats bland hans första gitarrhjältar, liksom många amerikanska bluesartister.

Stones började vilket bluesband samt spelade beneath sin första period många covers från bland andra Muddy Waters samt Jimmy Reed. Så småningom började dem, maximalt Jagger/Richards, notera egna låtar – ett legend hävdar för att deras manager Andrew Loog Oldham låste in Jagger samt Richards inom en kök samt vägrade släppa ut dem innan dem ägde skrivit ett hit.

1965 skrev dem inom varenda fall “Satisfaction”, samt på inspelningen använde Richards enstaka Gibson Maestro fuzzbox samt öppnade nya möjligheter för världens gitarrister. noggrann såsom Stones, efter några experiment inom Beatles anda, inom slutet från 60-talet fann sin musikaliska hemvist inom skitig rock/blues fann Richards sina ideal vilket gitarrist efter för att äga använt olika effekter likt wah-wah samt phaser kring 1970; inom dygn önskar han bara koppla in “the right amp with the right guitar.” denne betraktar akustiskt spel såsom grunden för sin stil samt hävdar för att man måste spela akustisk gitarr för för att behålla sin “touch.” Man kunna tycka vilket man önskar ifall Keith Richards, dock detta är omöjligt för att bortse från hans samt Stones område inom musikhistorien.

 
Ritenour, Lee, (1952–), amerikansk fusiongitarrist; på många sätt Keith Richards motsats.

 
Roberts, Howard, (1929–92), amerikansk jazz- samt studiogitarrist.

Spelade jazz tillsammans med bland andra Bobby Troup samt Chico Hamilton; vilket studiomusiker spelade han bland annat leadgitarr på temat mot Twilight Zone (60-talsversionen). denne fanns intresserad från utbildning samt medverkade mot för att grunda G.I.T. (Guitar Institute of Technology) inom Hollywood, senare M.I. (Musician’s Institute).

 
Robertson, Robbie, (1943–), amerikansk rockgitarrist, maximalt inom The grupp, vilket plats Bob Dylans kompgrupp ungefär nära den tidsperiod när Dylan började spela elektriskt.

inom Martin Scorseses Dylan-dokumentär No Direction Home är detta mot Robertson Dylan vänder sig när han är trött på publikens burop – Dylan ägde först blivit känd såsom “protestsångare” samt skulle i enlighet med dem renläriga hålla sig mot sin akustiska gitarr – samt säger “Play fucking loud.” ifall Robertson fällde Dylan följande berömda samt typiskt svårbegripliga kommentar: “(He is…) the only mathematical gitarr genius I’ve ever run into who doesn’t offend my intestinal nervousness with his rearguard sound.” Förmodligen är detta enstaka hyllning.

Romero, Angel, (1946–) och Romero, Pepe, (1944–), spanska gitarrister inom den klassiska traditionen, kända för sitt sysselsättning tillsammans gitarrkvartetten Los Romeros.

Ronson, Mick, (1946–93), engelsk gitarrist.

Ronson är maximalt ihågkommen för sin tidsperiod tillsammans med David kniv inom början från 1970-talet, Bowies glamrockperiod; Ronson fanns medlem inom Bowies kompband Spiders from Mars samt spelade på skivor liksom Hunky Dory samt The Rise And Fall Of Ziggy Stardust And The Spiders From Mars. Han arbetade också såsom skapare, t ex på Lou Reeds Transformer.

Roth, Uli Jon, (1954–), tysk metalgitarrist, tillsammans tillsammans med Yngwie Malmsteen ett från grundarna mot den neoklassiska hårdrocken beneath 1980-talet.

Rush, Otis, (1934–), amerikansk bluesgitarrist samt sångare.

Rush är vänsterhänt; liksom bl a Albert King agerar han vänsterhänt på högerhänta gitarrer utan för att stränga angående dem samt får på så sätt den tunnaste strängen högst upp (närmast ansiktet). Också inom likhet tillsammans med Albert samt dem andra King-gitarristerna kom Rush för att påverka den vita bluesvågen beneath 1960-talet tillsammans bland andra Eric Clapton, slang för mikrofon Bloomfield, Peter Green samt lite senare Stevie Ray Vaughan.

 
Russell, David, (1953–), skotsk gitarrist inom den klassiska traditionen.

 
Rypdal, Terje, (1947–), norsk jazzgitarrist tillsammans med flera skiva på detta tyska skivmärket ECM.

 
Sabicas, (1912–90), spansk flamencogitarrist; ett från dem likt maximalt medverkade mot för att göra flamenco känt utanför Spanien.

Santana, Carlos, (1947–), amerikansk rockgitarrist.

Debuterade kring 1970 tillsammans med sin “latin rock”-stil, där slagverk samt latinrytmer fanns viktiga inslag. Santana spelade själv nära den tiden möjligen lite mer jazzinfluerat än dem flesta andra rockgitarrister; han tyckte angående doriska skalor samt utnyttjade gärna nian inom skalan. denne är berömd för sin sustain samt agerar ännu (det är alltså ej bara hans ton liksom besitter sustain utan mannen själv också.

Ohygglig vits).

Satriani, Joe, (1956–), amerikansk metalgitarrist samt virtuos. Blev först känd vilket Steve Vais lärare dock inledde snart enstaka personlig karriär. Förutom sina åtminstone tekniskt många imponerande soloalbum äger denne beneath ett period varit Deep Purples gitarrist.

Schenker, Michael, (1955–), tysk metalgitarrist tillsammans med grupperna UFO, Scorpion samt MSG (Michael Schenker Group).

 
Scofield, John, (1951), amerikansk jazz- samt fusiongitarrist.

Imponerande CV: besitter spelat tillsammans Miles Davis, Herbie Hancock, Billy Cobham, George Duke, Jaco Pastorius, för för att bara nämna några.

Segovia, Andrés, (1893–1987), spansk gitarrist, både mot nation samt genre. Segovia fanns den liksom gjorde gitarren tillåten vilket konsertinstrument; detta är svårt för att överskatta hans innebörd.

han sade sig äga börjat spela nära sex års ålder, samt möjligen sysslade denne tillsammans flamenco ett tidsperiod innan denne övergick mot den klassiska traditionen. Redan såsom trettonåring gjorde han sin första spelning samt spelade då verk från Francisco Tárrega samt egna transkriptioner från Bachs melodier.

Hans personlig släkt plats skeptisk mot hans omröstning från karriär, något vilket besitter hänt många gitarrister, samt många från Tárregas studenter såg ned på honom. dock denne kämpade på. Segovias teknik innebar för att denne använde ett kombination från naglar samt fingertoppar på höger grabb, vilket gav honom större klangmöjligheter än gitarrister liksom använde antingen bara naglar alternativt bara fingertoppar.

plats han fick sin teknik från är ej helt känt; han hävdade själv för att han fanns självlärd, dock man vet för att denne åtminstone tog några lektioner för Miguel Llobet inom tjugoårsåldern. 1924 började denne samarbeta tillsammans den tyske gitarrbyggaren Hermann Hauser samt efter andra världskriget fanns denne ett från dem första såsom använde nylonsträngar inom stället för sensträngar.

han mötte den brasilianske tonsättaren Heitor Villa-Lobos, såsom skrev sina berömda tolv etyder samt fem preludier för Segovia; denne fanns den förste liksom spelade Bachs berömda “Chaconne” ur violinpartita (partita betyder svit) nr 2 inom D-moll på gitarr. 1981 blev denne adlad för sina insatser samt fick den formella titeln “El señor don Andrés Torres Segovia, marqués dem Salobreña.” denne plats ej den tveklöse kungen från spansk gitarr – många ägde invändningar särskilt mot hans tolkningar från barockmusik (särskilt Bach), vilket denne ansågs spela alltför romantiskt, detta önskar säga tillsammans alltför stora friheter inom frasering samt tempon.

dock trots sådan bedömning går hans insatser ej för att förneka.

 
Sharrock, Sonny, (1940–94), amerikansk jazzgitarrist; enstaka från få gitarrister likt sysslade tillsammans med frijazz beneath ett period kring 1960.

 
Smith, Fred “Sonic”, (1949–94), amerikansk rockgitarrist tillsammans gruppen MC5.

 
Smith, Johnny, (1922–), amerikansk jazzgitarrist, maximalt inom coolgenren.

Sor, Fernando, (1778–1839), spansk gitarrist samt tonsättare.

inom Spanien besitter han kallats “Gitarrens Beethoven”, samt han skrev inom identisk wienklassiska tradition på väg mot romantiken likt Beethoven. Sor skrev den berömda gitarrskolan Méthode pour la Guitare 1830; den gavs först ut inom land i västeuropa dock översattes redan 1832 mot engelska, något såsom visar för att gitarren ägde sin ställe inom musiklivet beneath den tiden.

 
Stern, slang för mikrofon, (1953–), amerikansk jazz- samt fusiongitarrist.

Stern fick en stort genombrott när Miles Davis återvände mot musiken 1980 tillsammans med skivan The Man With The Horn; Miles tyckte ifall Sterns tidtagning, kallade honom för “Fat Time” samt döpte ett låt på skivan så. tillsammans Miles, liksom på den låten, spelade Stern snarare rock än jazz; Stern berättade för att dem två saker Miles oftast sa mot honom (Miles ägde ju ett välkänt hes röst efter för att äga skrikit åt ett representant för en skivbolag någon gång kring 1960) var: “Play like Hendrix” samt “Turn it up.” Jag ägde förmånen för att titta Miles grupp tillsammans med slang för mikrofon Stern inom San Diego 1982, ett massiv musikupplevelse (den turnén finns dokumenterad på livealbumet We Want Miles – värt för att lyssna på).

Stern lyckades emellertid idiotiskt nog börja ta heroin samt fick sparken ur bandet. denne ersattes från John Scofield dock återvände mot Miles grupp beneath mitten från 80-talet. Efter detta besitter han maximalt arbetat beneath eget namn.

 
Stills, Stephen, (1945–), amerikansk sångare samt gitarrist; denne började inom sextiotalsgruppen Buffalo Springfield dock är maximalt känd för sina många år inom okänt, Stills and Nash, ibland okänt, Stills, Nash and Young.

 
Sumlin, Hubert, (1931–), amerikansk bluesgitarrist, maximalt tillsammans Howlin’ Wolfs band.

 
Summers, Andy, (1942–), engelsk rockgitarrist.

maximalt känd för sina insatser inom The Police kring 1980. Tillsammans tillsammans med trumslagaren Stewart Copeland samt basisten samt sångaren Sting (Gordon Sumner) skapade Police ett melodier liksom präglades från reggaeinfluenser samt ett energi såsom ej fanns punkigt rasande dock ändå imponerande.

en annat viktigt bidrag mot soundet fanns Summers sätt för att utnyttja färgade ackord, särskilt addnior; riff likt dem inom “Message In A Bottle” samt “Every Breath You Take” besitter påverkat många senare gitarrister.

 
Söllscher, Göran, (1955–), svensk gitarrist inom den klassiska traditionen.

Söllscher slog igenom när denne vann ett internationell gitarrtävling inom Paris 1978. Efter detta äger han spelat in samt turnerat tillsammans med toner från Bach mot Beatles. denne är enstaka från Sveriges internationellt maximalt kända musiker inom sin genre.

Tárrega, Francisco, (1852–1909), spansk gitarrist.

Tárrega började spela många tidigt. nära en tillfälle retade han på något sätt upp ett en person som tillfälligt tar hand om barn, likt ilsket kastade honom inom ett kanal; vattnet plats smutsigt samt unge Francisco fick enstaka ögoninfektion likt gav honom enstaka permanent synnedsättning; ägde denne varit mörk amerikan ägde han blivit kallad Blind Francisco Tárrega.

Hans föräldrar motarbetade hans karriärval samt denne rymde hemifrån flera gånger, vilket även detta påminner angående många bluesmäns liv. 1874 kunde denne mot slut börja på konservatoriet inom Madrid. Kring 1880 började denne undervisa på gitarr. Bland hans maximalt berömda studenter fanns Emilio Pujol samt Miguel Llobet, vilket båda kom för att göra stora insatser för gitarren.

han skrev personlig toner samt transkriberade (överförde) ytterligare toner för gitarr; han umgicks också tillsammans med tonsättare likt Isaac Albeniz samt Joaquin Turina samt medverkade möjligen mot för att dem skrev gitarrmusik. Bland Tárregas egna verk kunna nämnas tremoloetyden “Recuerdos dem la Alhambra” samt mindre stycken likt “Maria Gavota” samt “Lágrima” (finns inom den här boken); i enlighet med myten skrevs “Lágrima” efter ett spelning inom England där någon frågade den melankoliske Tárrega: “Vad är detta, maestro?

Saknar ni till er hem?” han fick rådet för att utnyttja sin sinnesstämning samt skrev stycket, vars titel betyder “Tårar.” Bland andra legender ifall Tárrega finns den ifall hans besök hos ett frisör före ett konsert; frisören frågade vem han plats samt sa genast för att han skulle anlända på konserten samt Tárrega sa: “Nu vet jag för att jag kommer för att spela utmärkt, eftersom jag besitter enstaka vän inom publiken”; alternativt berättelsen ifall den kvinnliga skola såsom Tárrega ägde en gott öga till; dem framträdde tillsammans tillsammans gitarrduetter samt nära enstaka svår del fuskade sig kvinnan skamlöst igenom, samtidigt liksom denna fräckt blinkade åt Tárrega.

Vilket släckte hans känslor för gott. denne blev dock så småningom gift samt fick tre ungar. Tárregas toner spelas ännu många ofta, samt många från styckena är viktiga inslag inom gitarrundervisningen.

 
Tedesco, Tommy, (1930–97), amerikansk studiogitarrist. Världens maximalt inspelade gitarrist, kallades han; ni förmå höra Tommy Tedesco spela teman inom TV-serier såsom Bröderna Cartwright samt M.A.S.H., liksom inom samt på bokstavligen tusentals filmer samt skivor.

ett från filmerna heter Young Doctors In Love, på svenska Titta oss opererar; jag gick på M.I. när den spelades in, ägde lärt känna Tedesco lite samt fick tillsammans tillsammans några andra lydiga studenter följa tillsammans med på inspelningen inom MGMs stora musikstudio.

Studiorummet fanns stort likt enstaka mindre fotbollsplan; kontrollrummet plats liksom ett svenska aula samt bestod från tre etage: längst ned detta enorma kontrollbordet tillsammans med tekniker; på andra våningen musikproducenter samt arrangörer; samt högst upp, inom skinnsoffor, producenterna för själva filmen, likt hur otroligt detta än kunna låta faktiskt satt samt drack whisky samt rökte cigarr.

nära den här tiden, 1982, ägde Tedesco slutat vinna omröstningarna angående “bästa studiogitarrist”; denne skrev snabbt enstaka ballad likt hette något inom stil “Lament Of A Studio gitarr Player” samt vilket började tillsammans frasen “I used to be number one…” samt skaffade ett personlig nummerskylt tillsammans med frasen WAS NO 1.

detta plats svårt för att säga angående detta plats självironi alternativt bitterhet; jag skulle tippa på detta förstnämnda. Tedesco plats ingen nyskapare samt egentligen ingen särskilt briljant gitarrist inom någon genre. Däremot kunde denne spela trovärdigt inom dem allra flesta genrer, kunde läsa inom stort vilket liksom helst från noter, samt ägde ett transportfirma vilket levererade hans 28 olika stränginstrument, varenda stämda vilket gitarrer, mot studiorna – angående någon plötsligt ville höra ett balalajka, enstaka mandolin, enstaka saz alternativt ett bouzouki plats Tedesco ständigt beredd.

 
Thayil, Kim, (1960–), amerikansk rockgitarrist tillsammans med gruppen Soundgarden, där han arbetade många tillsammans med olika omstämningar samt effekter.

 
Thompson, Richard, (1949–), engelsk gitarrist samt låtskrivare, först tillsammans med Fairport Convention, sedan tillsammans med sin fru – Richard and Linda Thompson – samt från 1983 maximalt soloartist; många högt uppskattad; bland andra R.E.M.

samt Elvis Costello äger spelat in hans låtar.

 
Tipton, Glen, (1947–), engelsk metalgitarrist tillsammans gruppen Judas Priest.

Towner, Ralph, (1940–), amerikansk akustisk gitarrist. äger arbetat inom många stilar, tillsammans många musiker, samt plats bland annat beneath 1970-talet Weather Reports enda gitarrist någonsin.

 
Townshend, Pete, (1945–), engelsk rockgitarrist samt låtskrivare tillsammans med The Who.

ett från dem gitarrister likt definierade rockgitarrspel beneath 1960-talet; ett pionjär inom fråga ifall för att använda feedback samt också inom fråga ifall gitarrkrossning. beneath sextiotalet spelade Who in ett serie klassiska singlar – “My Generation”, “Substitute”, “Pictures Of Lily”, osv – samt plats djupt skuldsatta på bas från allt krossande från instrument, hotellrum samt annat.

1969 släppte dem emellertid den så kallade rockoperan Tommy samt började mot slut gå tillsammans med profit. dem fortsatte såsom albumband samt gjorde bland annat Quadrophenia, vilket liksom Tommy blev rulle, innan trumslagaren Keith måne dog 1978.

Who fortsatte tillsammans med andra trummisar, lades ned, gjorde comeback, slutade samt kom tillbaka igen; 2002 dog basisten John Entwistle bara någon solens tid innan ett färsk världsturné skulle starta, dock så sent liksom 2007 turnerade Who. Bara sångaren bekräftelse Daltrey samt Townshend själv finns kvar från den ursprungliga sättningen.

Basisten Pino Palladino samt trummisen Zak Starkey, son mot Ringo Starr samt delvis uppvuxen hos Keith måne, lyckas så väl man är kapabel begära fyllning sina mycket kända föregångares fotbeklädnad. Pete Townshend sa redan 1965 saker liksom “vi bör ej göra några fler låtar ifall kärlek, detta finns alldeles för många kärlekslåtar” samt bestämde sig också för för att försöka undvika gitarrsolon – liksom Eric Clapton, Jeff Beck tillsammans flera fick han ett tankeställare när han såg Jimi Hendrix live för första gången.

han besitter däremot gjort enorma insatser för för att förbättra kompspel på elgitarr, samt dem allra flesta från Whos låtar skrevs från Pete Townshend, likt gjorde berömda demos hemma inom sin lägenhet för för att presentera låtarna för bandet. Hans välkända “windmilling”, väderkvarnssvängandet tillsammans med höger ledd, kom sig från enstaka slump; han såg Rolling Stones Brian Jones veva tillsammans armen på baksidan scenen på så sätt samt stal helt enkelt detta han trodde fanns en scentrick; när han skulle be Jones ifall ursäkt för för att denne ägde snott hans trick blev denne många förvånad samt sa för att detta bara fanns hans sätt för att värma upp händerna.

Townshends första gitarrkrossning fanns också enstaka slump: detta fanns lågt inom överdel samt han råkade slå från huvudet på enstaka gitarr, kände sig bortgjord samt kom fram mot för att detta plats lika utmärkt för att löpa linan ut. – detta finns ju ett mängd filmer såsom bör ses angående man är intresserad från rockmusik, filmer liksom Woodstock, Blues Brothers, The gods Waltz, Hail, Hail, Rock And Roll, Some Kind Of Monster… bland ett från dem jag skulle nämna först är dokumentären ifall The Who, The Kids Are Alright, som förutom mängder från konsertinslag också innehåller mängder från mycket kända intervjuer samt annat.

Man är kapabel bland annat titta detta tillfälle när Keith måne äger placerat ett bomb inom sin bastrumma dock tagit inom lite för många, så för att kamerorna slocknar, samt detta tillfälle när måne samt Townshend börjar slita sönder varandras kläder; samt ej minimalt den samtal inom tysk TV där Townshend får ett fråga angående Tommy vilket är så lång samt komplicerad (på tvekande samt lätt bruten engelska: “There are some elements in the story like… the image in the spegel, the… pinball and… the sensibility in general, ’See me, feel me, touch me, heal me’, which reflect in a certain sense, ah, the phenomenon of ungdom sub-culture… there fryst vatten narcissism as a kind of new sensibility, as a strong tendency for playing up things, and, and… no more pulling it into aggressive forms of, ah, a counter-action…”) för att man faktiskt är kapabel titta hur han hinner somna; han är dock tillräckligt proffsig för för att vakna mot när intervjuaren äntligen tystnar samt besitter då följande för att säga: “Umm… yeah.” ett legend.

 
Travis, Merle, (1917–1983), amerikansk countrygitarrist samt sångare.

Travis uppfann detta vilket följaktligen kallas för “Travis picking” – detta högerhandsmönster vilket ni kunna analysera inom “Freight Train” här inom boken. denne skrev också berömda låtar vilket “Sixteen Tons.”

 
Trucks, Derek, (1979–), amerikansk rockgitarrist, uppvuxen inom kretsarna kring Allman Brothers grupp samt numera medlem inom detta, efter för att äga börjat spela offentligt inom tioårsåldern; leder dessutom sitt eget Derek Trucks grupp.

briljant slidegitarrist; hör t ex Live At Georgia Theatre (2004).

Turner, Ike, (1931–2007), amerikansk rockgitarrist samt skapare, maximalt känd för sitt sysselsättning samt stormiga äktenskap tillsammans sångerskan Tina Turner.

 
Ulmer, James “Blood”, (1942–), amerikansk jazz- samt bluesgitarrist samt sångare.

Spelade frijazz tillsammans Ornette Coleman beneath 1970-talet dock äger också gjort mer bluesinriktade skivor.

Vai, Steve, (1960–), amerikansk rock- samt metalgitarrist. Vai fanns sjutton år när han skickade ett demo mot Frank Zappa. Zappa anställde honom för för att notera ned saker på noter samt Vai plankade Zappas våldsamt komplicerade rytmer; ett hel sektion från detta finns publicerat på olika håll.

Från 1980 spelade Vai även gitarr inom Zappas band; denne äger också spelat tillsammans David Lee Roth (Van Halens förste sångare), Alcatrazz samt Whitesnake, samt gett ut tretton egna soloalbum. Vai är både ett från världens inflytelserik “shredders” samt specialiserad på underliga effekter på gitarr.
 

Wadenius, Jojje (Georg) , (1945–), svensk rockgitarrist.

Slog igenom inom landet tillsammans med gruppen Made In Sweden beneath sent sextiotal samt hamnade några år senare inom den amerikanska jazzrockgruppen Blood, Sweat and Tears. han äger också spelat inom husbandet inom TV-serien Saturday Night Live samt tillsammans med Steely Dan. inom landet besitter han dessutom gjort några omtyckta barnskivor.

Walker, T- Bone, (1910–75), amerikansk bluesgitarrist samt sångare, ett från pionjärerna på elgitarr.

vilket ung lärde denne sig spela bland annat från Blind Lemon Jefferson samt debuterade på rundel 1929. 1942 spelade han in “Mean Old World” på elgitarr samt fann sitt personliga sound. denne plats ej den förste elgitarristen; Lonnie Johnson ägde spelat in på elgitarr tidigare, liksom Ernest Tubb, dock han plats den såsom envist arbetade vidare samt gjorde instrumentet känt.

inom slutet från 1940-talet spelade Walker in “(They Call It) Stormy Monday”, liksom blev enstaka klassiker; B.B. King lär äga sagt för att detta plats den låten såsom fick honom för att börja spela elgitarr. 1950-talet blev trögt för Walker. 1962 fick hans karriär lite hastighet igen, när denne spelade på American människor Blues Festival; han vann enstaka Grammy 1971.

Van Eps, George, (1913–98), amerikansk jazzgitarrist.

Van Eps besitter kallats “den sjusträngade gitarrens fader” – även ifall sjusträngade gitarrer äger funnits inom t ex Ryssland samt Brasilien sedan mitten från 1950-talet så plats Van Eps den förste jazzgitarrist vilket spelade på dem, detta långt före Steve Vai samt Ibanez första sjusträngade gitarr, vilket började tillverkas 1990.

Inom jazzen använder man sjusträngad gitarr maximalt för för att behärska spela baslinjer.

Van Halen, Eddie, (1955–), amerikansk rockgitarrist. han föddes inom Holland dock familjen flyttade mot Los Angeles-trakten 1962.

Både Eddie samt hans broder Alex, vilket blev gruppen Van Halens trumslagare, började tillsammans pianolektioner dock tyckte snart för att detta plats tråkigt. Eddie sägs äga varit instängd på sitt boende samt övat beneath stora delar från sin tonårstid; bland annat ägde han, mer alternativt mindre noggrant, plankat samtliga Eric Claptons solon tillsammans gruppen Cream när han fanns fjorton år äldre.

Gruppen Van Halen började spela ihop inom Pasadena 1974. dem prövade flera olika stilar innan dem 1976 koncentrerade sig på heavy metall, vilket nära den tiden ej fanns särskilt populärt. Gene Simmons, basisten inom Kiss, hörde Van Halen samt hjälpte dem tillsammans enstaka demotape liksom ledde mot en skivkontrakt. Första skivan, Van Halen, kom 1978 samt förvånade rockvärlden framför allt genom Eddie Van Halens nära den tiden suveräna teknik.

Eddie ägde renodlat förmågan för att spela snabbt samt intensivt, särskilt genom sin så kallade tvåhandstapping – både vänster samt höger grabb agerar snabba arpeggion på greppbrädan. Tvåhandstapping kom senare för att bli ett från åttiotalets maximalt utnötta klyschor inom hårdrocken.

ett från Van Halens första berömda låtar fanns enstaka cover inom heavy metal-stil från 60-talsgruppen Kinks “You Really Got Me.” 1984 kom plattan 1984, där Van Halen började använda sig många från syntar, t ex inom hiten “Jump”. Efter detta slutade sångaren David Lee Roth samt ersattes från Sammy Hagar, samt från 1985 äger Van Halens toner dragits åt AOR-hållet (Adult Orientated Rock, alternativt skiva Orientated Rock, toner liksom är anpassad för vuxna radiolyssnare).

Senare tiders försök mot återförening äger ej slagit så väl ut.

Waters, Muddy, (1913–83), egentligen McKinley Morganfield, amerikansk bluessångare samt gitarrist. denne växte upp inom Mississippi; efter för att äga börjat såsom munspelare hörde denne Son House samt Robert Johnson samt övergick snart mot gitarr.

beneath ett period drev han enstaka klassisk “juke joint”, en nöjesställe för svarta tillsammans toner samt moonshine, detta önskar säga hembränd whiskey. likt så många andra svarta musiker hamnade Muddy så småningom inom Chicago; denne kom dit 1943. Big Bill Broonzy hjälpte honom in inom musikbranschen.

1945 fick han sin första elgitarr från sin onkel. Muddy blev snart ett från dem inflytelserik musikerna inom staden samt besitter kallats “Chicagobluesens fader.” beneath 1950-talet spelade denne in på Chess Records. Skivorna nådde England samt Muddy kom själv dit 1958; ett publik såsom förväntade sig lågmäld countryblues lät äga chockats från hans högljudda elgitarr samt dånande rytmsektion.

Muddy blev enstaka från dem största inspiratörerna för den engelska bluesvågen beneath 1960-talet samt är kvar enstaka från dem likt man såsom bluesmusiker bör kolla in exakt. en quotation är värt för att återge: “When inom plays onstage with my band”, sa denne mot tidskriften Rolling Stone, “I have to get in there with my gitarr and try to bring the sound down to me.

But no sooner than inom quit playing, it goes back to another, different sound. My blues looks so simple, so easy to do, but it's not. They säga my blues fryst vatten the hardest blues in the world to play.”

 
Watson, “Doc”, (1923–), amerikansk gitarrist, sångare samt låtskrivare inom blues, country, bluegrass samt liknande genrer.

 
Watson, Johnny “Guitar”, (1935–96), amerikansk blues- samt rockgitarrist.

Född inom North Carolina dock hamnade inom Los Angeles när hans mor flyttade dit 1950; han slog igenom såsom bluesartist dock bytte mot soul när den stilen blev mer populär. Watson plats berömd för sina vilda scenframträdanden samt arbetade inom många genrer. När denne 1994 fick frågan angående hans låt “Telephone Blues” ägde varit ett föregångare mot – “anticipated” – hiphopen på något sätt sa han: “Anticipated?

inom damn well invented it!”

Vaughan, Jimmie, (1951–), amerikansk bluesgitarrist, maximalt känd för sitt sysselsättning tillsammans gruppen Fabulous Thunderbirds. Jimmie besitter kommit lite inom skuggan från sin legendariske broder Stevie Ray dock är väl värd för att kolla in.

 
Vaughan, Stevie Ray, (1954–1990), amerikansk bluesgitarrist.

vilket många ung fick Stevie Ray lektioner från sin broder Jimmie; Stevie spelade ute på klubbar redan nära tretton års ålder. denne fortsatte för att spela lokalt inom staden Austin; kring 1980 hörde Mick Jagger samt Keith Richards honom samt hans grupp Double Trouble samt bjöd in dem mot New York. 1983 kom Stevie Rays första papper samt identisk år spelade denne på David Bowies Let’s Dance; denne blev erbjuden för att spela på Bowies världsturné dock tackade nej; han ville undvika för att bli betraktad vilket “Bowies gitarrist.” beneath resten från 1980-talet hann Stevie Ray både turnera världen över, göra en antal uppskattade skivor samt hamna inom drogmissbruk.

1990, när denne plats ren igen, spelade denne på ett festival tillsammans med bland andra Eric Clapton. detta fanns ett ställe över inom den helikopter vilket skulle flyga försvunnen Claptons crew från festivalområdet; Jimmie efternamn skulle egentligen få den platsen, dock Stevie Ray bad för att få den inom stället samt Jimmie gick tillsammans på detta.

Helikoptern störtade samt Stevie Ray dog. Vilket gav komikern Denis Leary uppslaget mot sin lilla sketch: “Vad är detta här för värld? Stevie Ray efternamn är död samt oss förmå ej få in Jon Bon Jovi inom ett helikopter. Kom här, Jon. Kom nu! detta finns enstaka frisör inom helikoptern…”

 
Verlaine, Tom, (1949–), egentligen Thomas Miller, amerikansk gitarrist, sångare samt låtskrivare, maximalt berömd för sitt jobb tillsammans med gruppen Television.

 
White, Clarence, (1944–73), amerikansk gitarrist.

plats tillsammans inom Byrds nära deras genombrott inom mitten från 1960-talet; efter för att den gruppen ägde upplösts ägnade sig vit maximalt åt bluegrass samt country. vit dog efter för att äga blivit påkörd från enstaka berusad bilist. denne är berömd för för att äga gjort akustisk gitarr mot en soloinstrument inom bluegrass samt även för för att tillsammans tillsammans med Gene Parsons äga uppfunnit B-bendern, enstaka hävarm liksom monteras in inom gitarrer (oftast Telecasters) samt gör detta möjligt för att benda B-strängen medan man håller ackord, helt enkelt genom för att trycka ned gitarren; axelbandet påverkar då hävarmen.

 
White, Jack, (1975–), egentligen John Anthony Gillis, amerikansk sångare samt gitarrist främst tillsammans med vit Stripes dock även tillsammans med Raconteurs.

Whites gälla samt personliga röst, liksom hans lika personliga gitarrspel, besitter gjort honom älskad inom många kretsar.

 
Williams, John, (1941–), gitarrist inom den klassiska traditionen, född inom Australien dock maximalt verksam inom Europa. ej för att förväxla tillsammans filmmusiktonsättaren tillsammans identisk namn.

Williams fanns en så kallat underbarn samt fick lektioner från Andrés Segovia redan nära tolv års ålder; Segovia sade senare ifall Williams för att “God has touched his brow.” Williams spelade in samt turnerade samt byggde också upp gitarrutbildningen nära Londons Royal College of Music; denne blev snabbt enstaka från världens inflytelserik gitarrister.

1971 gjorde han skivan Changes, där denne spelade omarrangerade versioner från tonsättare såsom Bach samt dessutom några originalverk; en från dem fanns Stanley Myers “Cavatina” för två gitarrer samt stråkar, senare känd vilket ledmotiv inom filmen Deer Hunter. (Det gjordes enstaka färsk inspelning från låten för filmen; Williams spelade den en gitarrstämman samt Tommy Tedesco den andra; på M.I.

fick jag förmånen för att framföra den utgåvan tillsammans tillsammans Tedesco, såsom berättade för att han, eftersom han ständigt spelade allt tillsammans plektrum, ägde varit många nervös inför inspelningen samt sett mot för att vända sig försvunnen från Williams för för att denne ej skulle se… dock Williams ägde ej klagat på någonting.) beneath 1970-talet började Williams också spela tillsammans fusiongruppen Sky; han sa då inom ett samtal för att denne äntligen ägde upptäckt hur roligt detta kunde artikel tillsammans med musik; tomheten efter konserterna plats borta idag när han avslappnad gå isolerad mot hotellrummet samt inom stället kunde gå ut samt äta tillsammans grabbarna.

Williams agerar ännu samt är ännu många respekterad.

 
Winter, Johnny, (1944–), amerikansk blues- samt rockgitarrist samt sångare. Winter är albino samt besitter självklart lanserats likt “världens vitaste bluesgitarrist.” denne började spela tillsammans med sin broder Edgar, även denne känd gitarrist, samt debuterade på papper 1968 tillsammans sin personlig trio.

Sedan dess besitter denne turnerat samt spelat in skivor samt håller kvar på, trots många bekymmer på bas från drogmissbruk; så sent likt inom september 2008 spelade denne enstaka spelning där “his gitarr playing was so hot” för att hans förstärkare började brinna.

 
Wray, Link, (1929–2005), amerikansk rockgitarrist, låtskrivare samt ibland sångare.

Hans hit “Rumble” från 1958 blev betydande för senare rockgitarrspel; han sägs äga uppfunnit power chords samt därigenom berett vägen för hårdrock samt punk.

 
Yepes, Narciso, (1927–97), spansk gitarrist inom den klassiska traditionen. Yepes är möjligen maximalt känd för två saker: dels fanns denne enstaka pionjär på tiosträngad gitarr (den första sådana byggdes från José Ramirez inom samarbete tillsammans Yepes; Yepes variant från tiosträngad gitarr äger fyra ytterligare bassträngar, stämda C, A#, G#, F#; dem är kapabel användas för för att spela bastoner dock huvudsyftet fanns för att dem skulle klinga tillsammans med samt ge mer resonans) samt dels plats denne den förste såsom spelade in “Romance d’Amour”, inom land mer känd likt “Du är den ende”, en gesällprov för varenda gitarrelever; så känd för att rockgrupper såsom My kemikalie Romance äger spelat in den (albumet I Brought You My Bullets, You Brought Me Your Love).

 
Young, Angus, (1955–), australisk gitarrist inom bandet AC/DC, känd för sin skolpojksuniform samt sin Gibson SG; all bandet är dessutom känt för sin rock’n’rollattityd.

 
Young, Neil, (1945–), från kanada gitarrist, sångare samt låtskrivare.

Efter för att äga börjat inom olika lokala grupp inom Toronto körde ung inom enstaka äldre likbil ned mot Los Angeles, där denne vistades illegalt ända tills denne fick sitt green card 1970. han spelade först inom gruppen Buffalo Springfield tillsammans tillsammans med bland andra Stephen Stills samt ägde världshits likt “For What It’s Worth” innan han gjorde sitt första soloalbum Neil ung 1968.

beneath 1970-talet arbetade han tillsammans okänt, Stills Nash and ung dock också tillsammans med egna kompakt, främst Crazy Horse. denne gjorde enstaka serie skivor likt omväxlade mellan ytterst brötig rock samt finstämd akustisk toner. Bland brötiga låtar är kapabel nämnas sådant liksom “Like A Hurricane”, “Hey Hey, My My” samt den senare “Rockin’ In The Free World”; bland dem akustiska finns hans största hit “Heart Of Gold”, “The Needle And The Damage Done” samt även lugnare versioner från “Hey Hey, My My” samt andra.

“The Needle And The Damage Done” skrevs efter för att Crazy Horses gitarrist Danny Whitten ägde dött från ett överdos; ung åkte på turné tillsammans den låten samt även “Tonight’s The Night”, spelade låtarna flera gånger per kväll samt talade förvirrat tillsammans med publiken angående farorna tillsammans vissa droger.

inom samband tillsammans med detta blev denne stämd från sitt skivbolag för för att ej notera tillräckligt kommersiell melodier. 1980-talet plats ett mot samt tillsammans för ung ovanligt försöksmässig period; han gjorde både countryalbum (Old Ways) samt elektroniska märkligheter (Trans), för för att sedan igen återvända mot brötig rock samt akustiska visor.

enstaka från hans maximalt imponerande brötskivor är Ragged Glory (1990) samt ett från dem maximalt berömda akustiska är Harvest (1972)… hans produktion är enorm. ung är ett från dem musiker såsom uttalat låter bli för att bry sig angående musikteori; “I don’t know what scales and stuff I’m playing”, äger han sagt inom intervjuer.Han är möjligen mindre populär inom kretsar såsom föredrar välstädad melodier där enstaka falsk ton betraktas vilket enstaka avsky dock äger enstaka gedigen beundrarskara dit många musiker hör; så sent liksom sommaren 2008 kunde man höra honom visa plats skåpet bör stå på bland annat Way Out West-festivalen inom Göteborg, där denne plats på ovanligt gott humör samt radade upp sina hitlåtar tillsammans med en många kompetent grupp.

Shakey från Jimmy McDonough är ett gedigen biografi.

 
Zappa, Frank, (1940–93), amerikansk gitarrist, sångare samt låtskrivare. Zappa slog igenom tillsammans med gruppen Mothers Of Invention beneath 1960-talet; från mitten från 1970-talet framträdde denne maximalt beneath eget namn.

Hans melodier plats ytterst komplicerad – Zappa tillhörde detta lilla fåtal rockmusiker liksom nämnde moderna komponister vilket Edgar Varèse såsom sina förebilder – medan texterna ofta låg på barnslig snusknivå; lyssna t ex på “Penis Dimension” från albumet 200 Motels, likt visar bägge dem sidorna.

han lär äga blivit många förvånad när hans “Bobby Brown” blev enstaka hit på svenska diskotek; lyssna på låten samt kolla in den förbluffande texten. Zappa plats ett från dem första liksom använde elektroniska instrument likt Synclavier; hans Jazz From Hell är huvudsakligen skapad på detta instrumentet.

Mängder från musiker äger gått förbi Zappas grupp, liksom gitarristen Steve Vai, trummisarna Aynsley Dunbar samt Terry Bozzio, keyboardisten George Duke, violinisten Jean-Luc Ponty, för för att bara nämna några. dem svenska musikerna Morgan Ågren samt Mats Öberg växte upp tillsammans Zappas melodier samt fick en par gånger framträda tillsammans honom och/eller hans grupp.

Trots sina hejdlösa texter plats Zappa själv enstaka renlevnadsmänniska; detta finns berättelser angående bandmedlemmar såsom hittas spelande schack efter den tidsperiod när Zappa ägde bestämt för att man skulle äga gått mot sängs, helt nyktra dock vakna, samt vilket omedelbart fick sparken. Zappa arbetade aktivt mot PMRC, Parents Music Resource Center, dock lyckades ej hindra dem varningslappar angående Explicit Lyrics likt inom ljus finns på amerikanska skivor samt liksom självklart bara besitter gjort detta lättare för tonåringar för att hitta detta likt är maximalt intressant.

Zappa liksom gitarrist kunna man höra mot modell på dem typiskt betitlade albumen Shut Up And Play Yer gitarr, Shut Up And Play Yer gitarr Some More samt The Return Of The Son Of Shut Up And Play Yer Guitar. Förmodligen ler han inom sin skyn (eller fanns denne för tillfället befinner sig) åt sådana här dumdristiga försök för att summera hans trettioåriga karriär.