Någon som har en bitis gabonica
Gabonhuggorm
| Gabonhuggorm Status inom världen:Sårbar[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Underklass | Diapsider Diapsida |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Underordning | Ormar Serpentes |
| Familj | Huggormar Viperidae |
| Släkte | Bitis |
| Art | Gabonhuggorm B. gabonica |
| Vetenskapligt namn | |
| §Bitis gabonica | |
| Auktor | (Duméril, Bibron & Duméril, 1854) |
| Utbredning | |
Utbredning | |
| Synonymer | |
| |
| Hitta fler föremål eller textstycken angående varelse tillsammans med Djurportalen | |
Gabonhuggorm (Bitis gabonica), även kallad fjärilsorm, skogspufform,[3]gabonvipera[4] samt gabonorm[5] existerar enstaka giftorm såsom lever inom regnskogar samt savanner inom subsahariska Afrika.[2] Den existerar den största medlemmen inom släktetBitis,[5] världens tyngsta huggorm,[3] besitter dem längsta huggtänderna samt den största kvantiteten gift bland samtliga giftormar.[3] numeriskt värde underarter existerar kända.[6]
Beskrivning
[redigera | redigera wikitext]Vuxna gabonhuggormar når enstaka genomsnittlig längd vid 121–152 centimeter.
Den längsta hittades inom Sierra Leone samt plats 205 centimeter. Könen kunna särskiljas genom längden vid svansen likt utgör ungefär 12 andel från den totala kroppslängden vid hannar samt 6 andel vid honor. Vuxna gabonhuggormar, framför allt honor, existerar tunga samt kraftigt byggda. ett hona ägde nästa dimensioner:[3]
| Total längd | 174 centimeter |
| Huvudets bredd | 12 centimeter |
| Gördel | 37 centimeter |
| Vikt tillsammans med fastande mage | 8,5 enhet för massa |
I sin presentation från B.
gabonica anger Spawls et al. (2004) ett genomsnittlig längd vid 80–130 centimeter samt enstaka maxländ vid 175 centimeter, dock dem säger för att den förmå växa ytterligare. Rapporterna nämner längder vid ovan 1,8 meter samt mot samt tillsammans ovan 2 meter, dock dem hävdar för att detta ej finns bevis till det.[7]
Huvudet existerar stort samt triangulärt, medan halsen existerar många smal samt utgör ungefär ett tredjedel från huvudets bredd.[3] Mellan näsborrarna sitter numeriskt värde horn såsom existerar små vid B.
g. gabonica, dock många större vid B. g. rhinoceros.[7] Ögonen existerar stora, rörliga[3], framträdande[7] samt omgivna från 15–21 fjäll.[3] detta finns 12–16 fjäll vilket går tvärs ovan huvudet mellan ögonen. 4–5 fjällrader skiljer ögonfjällen samt fjällen vid överkanten från munnen, var detta finns 13–18 fjäll medan underkanten vid munnen besitter 16-22 fjäll.[3] Huggtänderna är kapabel nå ett längd vid 55 millimeter[5], den längsta bland giftormar.[3]
På mellankroppen finns 28–46 rader från ryggfjäll liksom existerar starkt rundade förutom dem yttre raderna vid respektive blad.
Fjällen vid sidorna existerar snedställda. Buken består från 124–140 fjäll dock sällan fler än 132 vid hannar samt sällan färre än 132 vid honor. vid bakre delen från kroppen finns 17–33 fjäll samt var besitter hannar ej färre än 25 samt honor ej fler än 23 fjäll. detta finns 1 kloakfjäll.[3]
Färgmönstret består från ett serie bleka oregelbundet rektangulära fläckar längs mitten från ryggen.
Dessa gränsar mot timglasformade mörka gulkantade markeringar. Sidorna besitter enstaka serie gulbruna rombformade kanter tillsammans ljusa lodräta avgränsningar. Buken existerar blek tillsammans med oregelbundna bruna alternativt svarta fläckar. Huvudet existerar vitt tillsammans med enstaka smal mittlinje, svarta fläckar baktill samt ett mörk blåsvart trangel på baksidan samt beneath varenda öga.[7]Regnbågshinnan existerar gräddfärgad, gulvit, orange[7] alternativt silverfärgad.[8]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Arterna finns inom Guinea, Ghana, Togo, Nigeria, Kamerun, Kongo-Kinshasa, Centralafrikanska republiken, södra Sudan, Uganda, Kenya, östra Tanzania, Zambia, Malawi, östra Zimbabwe, Moçambique samt nordöstlig KwaZulu-Natal-provinsen inom Sydafrika.
Den typiska lokaliteten brukar anges vilket "Gabon".[2]
Mallow et al. (2003) anger även Sierra Leone samt Liberia inom Västafrika.[3]
Habitat
[redigera | redigera wikitext]Gabonhuggormen hittas inom regnskogar samt något som ligger nära eller är i närheten skogslandskap, huvudsakligen vid nedsänkt höjd[8], dock ibland även upp mot 1 500 meter ovan havet.[3] Spawls et al. (2004) nämner ett maximal höjd vid 2 100 meter.[7] i enlighet med Broadley and Cook (1975), hittas den vanligen inom miljöer inom närheten från sin anhörig pufformen, såsom normalt finns inom mer öppna landskap.[9]
I Tanzania finns dem inom sekundärskog, cashewplantager samt inom jordbrukslandskap inom buskar samt snår.
inom Uganda lever dem inom skogar samt något som ligger nära eller är i närheten grässlätter.
The Gaboon viper (Bitis gabonica) fryst vatten a viper species funnen in the sub-Saharan Africa.dem klarar sig även god vid kakaoodlingar inom Västafrika samt kaffeplantager inom Östafrika. dem äger hittats inom städsegröna skogar inom Zambia. inom Zimbabwe finns dem endast inom nederbördsrika områden längs dem skogbevuxna sluttningarna inom landets östra sektion. dem hittas vanligen även inom sumpmark eller våtmark, vattendrag, jordbruksområden nära skogar samt vid vägar nattetid.[3]
Beteende
[redigera | redigera wikitext]Ormen existerar energisk vid nätterna samt äger en rykte ifall sig för att artikel lugn samt röra sig långsamt.
Den jagar vanligen genom för att lägga sig inom bakhåll, ofta genom för att inom långa perioder ligga ner stilla samt invänta sitt byte. dem besitter även setts jaga aktivt beneath nattens sex inledande timmar. inom Kumasi inom Ghana dödades gabonhuggormar runt några stall inom en öppet sektor tillsammans skogen omkring 500 meter försvunnen, vilket plats en indikator vid för att dem jagad råttor vid åkrarna.
Den existerar vanligen tolerant samt detta existerar sällan den hugger alternativt väser. detta finns dock mer hetlevrade individer.[7]
Den rör sig rektilinjärt genom för att långsamt röra sina bukfjäll.
Bitis gabonica, commonly known as the Gaboon viper, fryst vatten a venomous viper species funnen in the rainforests and savannas of sub-Saharan Africa.Den vrider sig ifrån blad mot blad ifall den oroas dock endast beneath korta sträckor.[3]Ditmars (1933) beskrev ormen såsom för att den även kunde röra sig inom sidled.[10]
Om den hotas är kapabel den varna genom för att väsa högt samt den utför detta inom enstaka stadig takt. Samtidigt breder den ut sitt skalle nära varenda andetag.[10][3][7] detta existerar ovanligt för att den hugger ifall den ej blir många provocerad.[3]
Parry (1975) beskriver hur dessa arter besitter ett bredare ögonrörelse än andra ormar.
Horisontellt är kapabel den röra ögonen även ifall huvudet roteras upp alternativt ner mot 45 graders vinkel. ifall huvudet roteras 360 grader kommer en synorgan för att peka uppåt samt detta andra neråt. ifall en synorgan tittar vidare kommer detta andra titta bakåt, såsom angående dem sitter nära enstaka fixerad axel mellan dem.
inom allmänhet flackar ögonen fram samt tillbaka. då den sover existerar ögonen helt stilla samt pupillerna sammandragna. Pupillerna vidgas snabbt samt ögonrörelserna återupptas då den vaknar igen.[3]
Föda
[redigera | redigera wikitext]I allmänhet ligger gabonhuggormen stilla samt inväntar sitt byte, dock den kunna även jaga aktivt tillsammans start nära skymningen.
Efter en hugg håller den kvar sitt byte tills detta dör, Bytet lyfts även ifrån marken till för att hindra för att detta fastnar inom något.
The Gaboon Viper, known scientifically as Bitis gabonica, fryst vatten a captivating inhabitant of the African rainforests and savannah.Ormen släpper byten likt existerar stora nog för att utgöra en hot varefter den börjar söka detta efter några minuter.[3]
Den livnär sig vid flera olika typer från fåglar samt däggdjur, likt exempelvis duvor, flera olika typer från gnagare, harar samt manguster. detta finns även rapporter angående för att dem besitter fångat apor, igelkott samt guineadvärgantilop.[3]
Fortplantning
[redigera | redigera wikitext]Under den sexuella aktiviteten utbryter strider mellan hannarna.
Detta börjar tillsammans med för att enstaka hanne gnider sin haka mot ryggen vid ett ytterligare hanne. Den andra hannen lyfter då sitt skalle därför högt den förmå. då dem båda fullfölja detta kommer deras halsar för att flätas ihop. då deras huvuden existerar inom nivå tillsammans med varandra vänder dem sig mot varandra samt knuffas. Deras kroppar flätas ihop då dem byter positioner.
dem kopplar försvunnen omgivningen samt fortsätter även angående dem faller från platsen alternativt ner inom vattnet. Ibland flätas ihop dem samt kramar sålunda hårt för att deras fjäll ställer sig rakt ut från trycket. dem äger även setts hugga mot varandra tillsammans stängda munnar. detta finns tillfällen då dem båda kombattanterna blir utmattad samt tar enstaka paus, innan dem återupptar striden.
Striden existerar avgjord då enstaka från ormarna lyckas knuffa den andres skalle mot marken samt höja sitt eget tillsammans med 25–30 centimeter.
inom fångenskap kunna strider inträffa 4–5 gånger inom veckan tills parningsleken existerar över.[3]
Honan existerar ovovivipar samt föder levande ungar. Den existerar dräktig inom ungefär en tid samt föder vartannat alternativt vart tredjeplats kalenderår dock detta finns individer vilket föder vart femte tid. dem föder vanligen vid sensommaren.
B. g. gabonica föder 8–43 levande ungar samt B. g. rhinoceros förmå att födas upp mot 60 ungar. detta existerar dock sällan antalet avkommor överstiger 24 stycken per kull.[3] Ungarna existerar mellan 25 samt 32 centimeter samt balanserar 25–45 gram.[5]
Gift
[redigera | redigera wikitext]Bett ifrån gabonhuggormen existerar relativt ovanliga tackar vare dess foglighet samt detta faktum för att deras utbredning mot största delen existerar avgränsad mot regnskog.[5] vid bas från deras slöhet samt ovilja för att flytta sig då någon närmar sig inträffar dem flesta bett angående någon trampar vid den, dock ej ens då existerar detta säkert för att den hugger.[11] en hugg ifrån ormen betraktas dock ständigt såsom allvarligt då även en bett ifrån ett medelstor individ kunna artikel dödligt.[5]
Giftet inom sig betraktas ej liksom speciellt toxiskt[12], dock kvantiteten gift existerar enorm samt den största bland varenda giftomar.
kvantiteten existerar relaterad mot ormens vikt.[3] Brown (1973) anger kvantiteten gift mot 200–1000 milligram.[12] Mängder vid 200–600 milligram besitter rapporterats på grund av 125–155 centimeter långa individer.[3] Spawls samt Branch (1995) anger för att 450–600 milligram kunna injiceras nära en bett.[5]
Baserat vid studier vid apor, uppskattade Whaler (1971) för att 14 milligram plats tillräckligt på grund av för att döda enstaka människa.
Branch (1992) anger för att 90–100 milligram existerar dödligt på grund av människor samt marsch and Whaler (1984) skrev för att 35 milligram fanns tillräckligt på grund av för att döda ett människa vilket balanserar 70 kilo.[3]
På människor orsakar bettet snabba samt framträdande svullnader, stark smärta, svår chock samt lokala vätskefyllda blåsor.
Bland andra symtom finns okoordinerade rörelser, defekation, urinering, svullen tunga samt ögonlock, konvulsioner samt medvetslöshet.[3] Blåsor, blåmärken samt vävnadsskador förmå artikel grundlig. detta förmå inträffa en plötsligt blodtrycksfall, hjärtproblem samt andnöd.[7] Blodet förmå avsluta koaguleras tillsammans interna blödningar liksom förmå leda mot blod inom urinen samt blodkräkningar.[7][5][5] Läkningen kunna ta period samt dödsfall existerar ej ovanligt.[7]
Underarter
[redigera | redigera wikitext]| Underart[6] | Auktor[6] | Namn[3] | Utbredning[5] |
|---|---|---|---|
| B.
g. gabonica | (Duméril, Bibron & Duméril, 1854) | Östafrikansk gabonhuggorm | Centrala, östra samt södra Afrika |
| B. g. rhinoceros | (Schlegel, 1855) | Västafrikansk gabonhuggorm | Västafrika |
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^Luiselli, L., Beraduccii, J., Howell, K., Msuya, C.A., Ngalason, W., Chirio, L., Kusamba, C., Gonwouo, N.L., LeBreton, M., Zassi-Boulou, A.-G.
& Chippaux, J.-P. 2019 Bitis gabonica . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. utgåva 2018.1.
Gabonhuggorm (Bitis gabonica), även kallad fjärilsorm, skogspufform, [3] gabonvipera [4] samt gabonorm [5] existerar enstaka giftorm såsom lever inom regnskogar samt savanner inom subsahariska Afrika.Läst 19 månad 2023.
- ^ [abc] McDiarmid RW, Campbell JA, Touré T. 1999. Snake Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, vol. 1. Herpetologists' League. 511 pp. ISBN 1-893777-00-6 (series). ISBN 1-893777-01-4 (volume).
- ^ [abcdefghijklmnopqrstuvwxyz] Mallow D, Ludwig D, Nilson G.
2003. True Vipers: Natural History and Toxinology of Old World Vipers. Krieger Publishing Company, Malabar, Florida.
Gabonhuggorm (Bitis gabonica), även kallad fjärilsorm, skogspufform samt gabonorm existerar enstaka giftorm vilket lever inom regnskogar samt savanner inom subsahariska Afrika.359 pp. ISBN 0-89464-877-2.
- ^”gabonvipera - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/gabonvipera. Läst 11 oktober 2024.
- ^ [abcdefghij] Spawls S, Branch B.
1995. The Dangerous Snakes of Africa. Ralph Curtis Books. Dubai: Oriental Press. 192 pp. ISBN 0-88359-029-8.
- ^ [abc] ITIS Standard report page, Bitis gabonica (Duméril, Bibron and Duméril, 1854), läst 21 juni 2008
- ^ [abcdefghijk] Spawls S, Howell K, Drewes R, Ashe J.
2004. A Field Guide To The Reptiles Of East Africa. London: A & C Black Publishers Ltd. 543 pp. ISBN 0-7136-6817-2.
- ^ [ab] Mehrtens JM. 1987. Living Snakes of the World in Color.The Gaboon viper (Bitis gabonica), also called the Gaboon adder, fryst vatten a large and highly venomous viper species funnen in the rainforests and savannas of sub-Saharan Africa.
New York: Sterling Publishers. 480 pp. ISBN 0-8069-6460-X.
- ^Broadley G, Cook EV. 1975. Snakes of Rhodesia. Longman Africa, Salisbury. 152 pp.The gaboon viper fryst vatten a highly venomous nocturnal snake that lives in sub-Saharan Africa and fryst vatten a member of the Bitis genus.
hos Worldcat.
- ^ [ab] Ditmars RL. 1933. Reptiles of the World. The MacMillan Company. Revised Edition. 329 pp. 89 plates.
- ^Marais J. 2004. A Complete guide to the Snakes of Southern Africa. Struik, Cape Town. 214 pp. ISBN 978-1-86872-932-6.
- ^ [ab] Brown JH.
1973. Toxicology and Pharmacology of Venoms from Poisonous Snakes. Springfield, Illinois: Charles C. Thomas. 184 pp. LCCCN 73-229. ISBN 0-398-02808-7.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
|