Med vem sammardetar höger partiet
Moderaterna
- Den på denna plats artikeln handlar angående detta politiska grupp inom Sverige. För detta danska grupp, titta Moderaterne. För detta åländska grupp, titta Moderat session på grund av Åland.
Moderata samlingspartiet (M), vanligen Moderaterna, existerar en liberalkonservativtpolitiskt område inom landet.
Moderaterna existerar efter valet 2022 Sveriges tredjeplats största område sett mot antal mandat inom riksdagen.[8]Partiledare existerar sedan 1 oktober 2017 Ulf Kristersson, såsom sedan 2022 även existerar Sveriges statsminister.[9]
Moderata samlingspartiet antog sitt nuvarande namn 1969. detta ersatte detta tidigare Högerpartiet såsom använts ifrån 1952.
grupp grundades likt Allmänna valmansförbundet 1904. vid partiets valsedlar anges partibeteckningenModeraterna.[10] ifrån valrörelsen 2006 mot samt tillsammans med april 2019 betecknade grupp sig likt Nya Moderaterna; detta fanns dock ej en officiellt namn.
Partiet besitter sedan 1979 varit detta största borgerliga grupp samt fanns detta näst största grupp (efter Socialdemokraterna) inom samtliga riksdagsval därefter fram mot 2022, då Sverigedemokraterna blev näst störst samt Moderaterna tredjeplats störst.
Fram mot 1930 fanns fem män liksom tillhörde grupp alternativt dess föregångare statsminister. Efter namnbytet 1969 besitter Moderaterna tre gånger innehaft statsministerposten; Carl Bildt fanns statsminister 1991–1994, Fredrik Reinfeldt 2006–2014 samt Ulf Kristersson existerar detta sedan 2022, samt grupp äger även suttit inom statsmakt 1976–1978 samt 1979–1981.
I riksdagsvalet 2010 ägde Moderaterna sin hittills högsta notering inom en riksdagsval tillsammans med 30,1 % från rösterna. inom riksdagsvalet 2022 fick Moderaterna 19,1 %, enstaka minskning tillsammans med 0,7 procentenheter jämfört tillsammans med valet 2018. grupp besitter sitt starkaste stöd inom Stockholms läns (24,0 % valet 2022, 26,0 % valet 2018), Hallands läns (22,5 % valet 2022, 22,9 % valet 2018) samt Skåne läns södras (22,1 % valet 2022, 24,0 % valet 2018) riksdagsvalkretsar.[5]
Ideologi
[redigera | redigera wikitext]Moderata samlingspartiets tankesystem existerar officiellt liberalkonservatism.
Mitten-grupperna väntas tappa makt.grupp existerar positivt mot marknadsekonomi samt kapitalism, samt menar för att frihet möjliggörs via åtgärder såsom sänkta skatter, privatiseringar samt avregleringar. chansen mot omröstning från leverantör från produkter samt tjänster existerar i enlighet med grupp viktig; detta skall vandra grabb inom grabb tillsammans med enstaka minskad offentlig zon samt en minskat statligt ägande, liksom minskat engagemang inom samhällsekonomin.[11]
Alltsedan bildandet besitter Moderaterna influerats från liberalism[förtydliga][källa behövs].
beneath 1980-talet fick grupp ett allt mer marknadsliberal framtoning,[12] något såsom jämte den ursprungligt konservativa värdegrunden nedsänkt mot bas till partiets idag officiella tankesystem liberalkonservatism.
När Fredrik Reinfeldt övertog ledarrollen inom Moderaterna lanserades Nya Moderaterna samt grupp sade sig närma sig den politiska mitten.[13] Moderaterna upplevde stora framgångar beneath Reinfeldts ledarskap samt tillsammans numeriskt värde mandatperioder var Reinfeldt fanns statsminister fick ideologin prövas inom praktiken.
Fredrik Reinfeldts försvar från välfärden förflyttade Moderaterna närmare socialliberalismen.[14][15][16]
Efter åtta tid nära regeringsmakten började dock uppstickarpartiet Sverigedemokraterna för att vinna terräng tillsammans enstaka mer konservativ samt mer invandringskritisk agenda. detta ledde mot en väljartapp till Moderaterna inom valet 2014, förlorad regeringsmakt samt Fredrik Reinfeldts avgång.
När Anna Kinberg Batra tog ovan efter Reinfeldt hösten 2014 påbörjades för att jobb tillsammans enstaka valanalys samt vidareutveckling från politiken. Redan tid 2017 avgick[17] dock Anna Kinberg Batra efter uppslitande diskussioner ifall partiets tankesystem samt relation mot Sverigedemokraterna.
När Ulf Kristersson tog ovan efter Anna Kinberg Batra inleddes ett tydligare kursändring åter mot rötterna var partinamnet Nya Moderaterna fick ge vika till ett återgång mot Moderaterna inklusive den gamla loggan tillsammans Moderaternas bekanta M.[18] beneath våren 2019 tillsattes ett arbetsgrupp inom Moderaterna vilket skulle ta fram förslag vid en nytt idéprogram.
Hösten 2020 presenterades förslaget mot nytt idéprogram var liberalkonservatism för tillfället fått enstaka tydligare roll vilket partiets politiskt relaterade bas.
Historia
[redigera | redigera wikitext]Namnhistorik
[redigera | redigera wikitext]- Allmänna valmansförbundet (1904–1938)
- Högerns riksorganisation (1938–1952/1969)
- Högerpartiet (1952–1969)
- Moderata samlingspartiet (1969–)
Under Fredrik Reinfeldts tidsperiod vilket partiledare, 2003–2015, användes ofta beteckningen "Nya moderaterna" inom partiets kampanjmaterial samt ifrån samt tillsammans med valet 2014 står detta bara "Moderaterna" vid partiets valsedlar, dock detta formella namnet vid grupp existerar Moderata samlingspartiet.
Organisationshistorik
[redigera | redigera wikitext]Ingen organisationsförändring gjordes inom samband tillsammans enkammarriksdagens insättning 1970, eftersom riksdagsgruppen redan plats gemensam inom dem båda kamrar likt ägde funnits fram mot dess.
Föregångare (1800-talet)
[redigera | redigera wikitext]Moderata samlingspartiet är kapabel söka sina rötter inom dem olika konservativa grupper samt partier vilket fanns inom riksdagens båda kammare beneath 1800-talets andra hälft, såsom Lantmannapartiet inom andra kammaren samt Protektionistiska grupp inom inledande kammaren.
Partierna ägde vid den tiden inga riksorganisationer utan plats sammanslutningar från enskilda riksdagsmän. Bland dem konservativa politikerna samt opinionsbildarna fanns detta enstaka tvivel mot strukturerat partiarbete samt sålunda länge rösträtten fanns graderad samt människor flera gånger röstade vid dem herremän dem kände mot ifrån hemlänet, innebar detta för att riksdagen beneath dem inledande årtiondena efter ståndsriksdagens avskaffande kom för att domineras från brukspatroner, godsägare, ämbetsmän samt finansmän.[19]
I inledande kammaren fanns 1888–1909 Protektionistiska grupp, såsom 1910 blev Förenade högerpartiet samt 1888–1904 Minoritetspartiet såsom 1905–1909 gick beneath namnet inledande kammarens moderata område (eller ibland bara Moderata partiet).
tid 1912 gick dessa samman mot inledande kammarens nationella område, vilket informellt kom för att kallas förstakammarshögern samt bestod mot samt tillsammans 1934 års riksdag.[20]
Lantmannapartiet bildades inom andra kammaren redan nära tvåkammarriksdagens insättning 1867 (efter representationsreformen liksom avskaffade ståndsriksdagen).
Initiativtagare fanns Carl Ifvarsson, Arvid Posse samt Emil Key. beneath enstaka period splittrades detta inom Gamla lantmannapartiet samt Nya lantmannapartiet, huvudsakligen vid bas från olika åsikter inom tullfrågan, dock återförenades efter några tid. 1903 bildades De moderata reformvännernas grupp likt ifrån samt tillsammans med 1906 ersattes från Nationella framstegspartiet.
1912 gick detta samman tillsammans med Lantmannapartiet samt bildade Lantmanna- samt Borgarepartiet, informellt kallat andrakammarshögern, vilket bestod mot samt tillsammans 1934 års riksdag.[20]
Mot slutet från 1800-talet började radikala strömningar utföra sig hörda inom samhället, liberala organisationer bildades likt fordrade allmän samt lika rösträtt mot riksdagen samt socialistiska organisationer bildades likt fordrade förbättrad villkor på grund av löntagare samt inom vissa avseenden ägde ännu mer omvälvande idéer kring hur samhället skulle utvecklas.
detta framstod på grund av dem flesta samhällsintresserade människor allt mer likt för att detta bara fanns ett tidsfråga innan en mer demokratiskt valformat skulle införas inom landet. Liberaler samt socialdemokrater organiserade sig samt dem konservativa behövde förhålla sig mot detta. dem mer moderata vilket Hugo Tamm ansåg för att man behövde strukturera sig samt titta mot för att enstaka tillväxt mot rösträtt på grund av fler ändå ej skulle behöva beröva dem konservativa idéerna allt påverkan, medan andra, likt Christian Lundeberg, ansåg för att detta fanns viktigt för att slå vakt ifall den befintliga konstitutionella ordningen.
detta tog tidsperiod innan dem konservativa kunde samla sig vid detta sättet såsom vänsterns företrädare kunde göra.[21]
Bildandet från Allmänna valmansförbundet (1904)
[redigera | redigera wikitext]Allmänna valmansförbundet grundades beneath en träff 17–18 oktober 1904 vid matställe Runan inom huvudstaden. Inbjudan ägde skickats ut enstaka tidsperiod tidigare, samt gått mot cirka 250 personer, framför allt riksdagsmän samt tidningsmän, dock även andra personer inom samhället vilket kunde tänkas artikel intresserade samt behärska bidra mot målsättningen för att forma ett "sammanslutning mellan dem konservativa samt moderata elementen inom samhället gentemot dem radikala grupperna."[22] Avsikten fanns för att producera enstaka riks- samt kampanjorganisation på grund av dem högergrupper vilket redan fanns inom riksdagens båda kammare.
mot ett start fick endast män existera medlemmar inom partiet[23].
Mötet inom oktober 1904 öppnades från ett från inbjudarna, Hans Andersson inom Skivarp, samt Axel Svedelius utsågs för att leda förhandlingarna. Även ifall detta numeriskt värde dagar långa konstituerande mötet inom efterhand är kapabel förmodas äga gått smidigt mot, ägde detta trots allt föregåtts från minimalt numeriskt värde års förberedande eller inledande organisationsarbete samt intensiv oro eller upprördhet ifrån den konservativa pressen.
flera från dem konservativa riksdagsledamöterna plats nämligen individualistiskt lagda samt starka personligheter inom sig själva, såsom ej sålunda fruktansvärt gärna ville låta sig etableras inom ledet hos en område. detta inledande partiprogrammet fanns även kortfattat, såsom enstaka beskrivning från saker liksom man kunde enas angående, samt bestod från endast 304 ord.[22] inom princip talade detta schema mer ifall vad man plats mot än vad man plats till samt ville åstadkomma.[24] enstaka från huvudpunkterna blev namnfrågan, var detta tydlig kompromissartade samt närmast opolitiskt klingande Allmänna valmansförbundet mot slut blev vilket man bestämde sig till, sedan man ägde ratat andra namn såsom exempelvis Moderata samlingspartiet.[25] detta 1893 bildade Fosterländska förbundet kunna ses liksom ett föregångare mot AVF, dock ägde, möjligen just vid bas från motviljan bland dem tilltänkta medlemmarna för att strukturera sig, ej överlevt.
Nu står detta uppenbart för att högerpartierna får majoritet inom riksdagen samt kunna påbörja arbetet tillsammans för att forma enstaka färsk regering.Den främste tillskyndaren från bildandet – samt vilket även blev den förste partiledaren - fanns Gustaf Fredrik Östberg, liksom en par tid tidigare medverkat mot bildandet från Svenska Arbetsgivarföreningen (SAF, idag Svenskt Näringsliv), vars ordförande denne även samtidigt fanns.
Näringslivet kom även för att bli ett betydelsefull finansieringskälla till grupp beneath dess inledande halvsekel, pengarna fanns nödvändiga dock kunde även existera enstaka påfrestning då företagsledarna ofta ville för att näringslivsvänliga reformer skulle ske snabbare än vilket såsom plats möjligt inom politikens ofta tungrodda beslutssystem.
ifrån 1960-talet infördes inom stället offentliga partistöd, likt ledde mot för att grupp kunde undvika partibidragen ifrån företag. Partistöd ifrån detta offentliga plats emellertid problematiskt vid en annat sätt, då politiska partier vid detta sättet riskerade för att bli statliga institutioner, i enlighet med partiledaren Yngve Holmberg 1965.[26] Inflytandet ifrån näringslivet torde dock äga bidragit mot för att detta område vilket ifrån start grundades såsom enstaka uttalat konservativ organisation, redan ifrån start även besitter haft ett klart marknadsliberal inriktning.
detta existerar även nära perioder vilket ekonomiskt liberala idéer besitter legat inom ropet, vilket grupp besitter nått sina största framgångar.[27]
Allmänna valmansförbundet plats ifrån start endast enstaka gemensam kampanjorganisation på grund av formellt fristående riksdagspartier. [28]
Unionsupplösning samt parlamentarism (1905)
[redigera | redigera wikitext]Under 1800-talet ägde statsministern inom regel utsetts från kungen personligen.
Även angående regeringens propositioner behövde ett fåtal riksdagens stöd, sålunda plats regeringen ej beroende från detta stödet på grund av för att sitta kvar nära makten. landet ägde alltså ej en struktur tillsammans parlamentarism. Detta förändrades nära 1900-talets start.
Regeringarna Boström II (1902–1905) samt Ramstedt (april–juli 1905) ägde misslyckats tillsammans med för att hantera norrmännens allt mer högljudd önskan för att upplösa unionen tillsammans landet.
Budet för att forma statsmakt gick då mot Christian Lundeberg, likt plats den inflytelserik personen inom protektionistiska grupp inom riksdagens inledande kammare, en från dem riksdagspartier likt samarbetade angående Allmänna valmansförbundet. Lundebergs statsmakt plats enstaka samlingsregering liksom följde dem parlamentariska grupperna samt kunna därför sägas äga varit den inledande parlamentariskt tillsatta regeringen inom land.
Regeringen avgick dock inom november identisk kalenderår sedan unionsfrågan ägde blivit löst samt liberalerna ägde avböjt fortsatt regeringssamarbete. inom stället blev liberalen Karl Staaff färsk statsminister, då hans område ägde blivit störst inom andrakammarsvalet inom september, vilket plats en ännu tydligare steg mot för att låta parlamentarism råda.[29][30]
Allmän rösträtt samt försvarandet från monarkin (1906–1919)
[redigera | redigera wikitext]År 1906 lade Karl Staaffsliberala statsmakt tillsammans med stöd från socialdemokrater enstaka proposition ifall allmän rösträtt, liksom bland annat innebar majoritetsval inom enmansvalkretsar.
Propositionen fälldes inom riksdagen från Allmänna valmansförbundet, såsom ville titta proportionella omröstning tillsammans lika rösträtt mot andra kammaren, dock behålla den viktade rösträtten mot inledande kammaren. inledande kammaren plats en överhus mot ett tvåkammarriksdag, omväg vald genom graderad rösträtt. Statsminister Staaff ägde tänkt sig för att inledande kammarens påverkan inom praktiken skulle upphöra (genom ett konstitutionell praxis likt skulle bortse ifrån inledande kammarens beslut) samt politiken bara drivas genom parlamentariska beslut inom andra kammaren.[31] Nederlaget inom voteringen angående detta förslag fick Staaff för att lämna sin post.[32] Allmänna valmansförbundets företrädare fanns nära den på denna plats tiden egentligen beredda för att stödja en ökat inslag från allmän rösträtt, dock fanns rädda för att majoritetsval inom enmansvalkretsar skulle leda mot en tvåpartisystem (som inom Storbritannien) var liberaler samt socialdemokrater skulle bli dem numeriskt värde ledande krafterna samt konservatismen helt röstas försvunnen trots en ändå relativt starkt stöd bland väljarna.
Moderata samlingspartiet, alternativt Moderaterna, existerar en politiskt område inom Sverige.Man ville inom stället äga en jämnt fördelat valsystem.[33]
Allmänna valmansförbundets chef Arvid Lindman blev statsminister efter Staaffs avgång. Regeringen Lindman drev 1907–1909 igenom ett lagändring liksom införde proportionella omröstning mot riksdagens andra kammare i enlighet med den således kallade dubbelproportionalistiska linjen.[32] Regeringen Lindmans reform innebar även för att man införde allmän rösträtt till män ovan 24 kalenderår nära andrakammarval.
Samtidigt valdes inledande kammaren fortsatt tillsammans med graderad rösträtt. Bland andra reformer liksom infördes beneath Lindmans regeringsperiod, fanns progressiv beskattning, såsom utformades från finansminister Carl Swartz.[34] Regeringen kunde sitta kvar trots tillbakagång inom andrakammarsvalet 1908 vid bas från fortsatt majoritet inom inledande kammaren, dock efter ytterligare tillbakagång inom andrakammarsvalet 1911 lämnade högern regeringsmakten samt liberalernas Karl Staaff blev statsminister igen.
1913 tillät grupp kvinnor för att bli medlemmar[35].
Försvarsfrågan blev enstaka nödvändig fråga beneath dem kommande år, vilket ej minimalt kom för att visa sig nära borggårdskrisen 1914, såsom ledde mot Staaffs avgång liksom statsminister samt för att man höll en extra omröstning mot andra kammaren inom mars 1914. Även frågan ifall monarkins roll inom statsstyrelsen aktualiserades.
Högern drev kampanj till både stärkt försvar samt bevarad kungamakt samt blev största område inom valet, dock statsministerposten ägde redan strax före valet gått mot den formellt opolitiske Hjalmar Hammarskjöld.[36][32] detta plats emellertid inget vilket Lindman samt hans område ägde något emot, då regeringen uppfattades likt många kompetent samt fanns konservativt sinnad även ifall den ej fanns partianknuten (Hammarskjöld ägde varit ecklesiastikminister beneath Lindman[37] samt skulle på grund av övrigt senare anlända för att bli riksdagsman till högern[38]).
Lindman avslappnad dessutom hantera för att hans rival såsom chef till högern, förstakammarshögerns chef Ernst Trygger, blev statsminister.[39]Regeringen Hammarskjöld kom för att sitta kvar även efter detta ordinarie andrakammarsvalet inom september identisk kalenderår, då detta nyligen utbrutna inledande världskriget fick väljarna för att gå vidare stödja högerns försvarsvänliga linje, dock avgick 1917 vid bas från allt mer ökad bedömning ifrån liberaler samt socialdemokrater samt efterträddes från högermannen Carl Swartz tillsammans Arvid Lindman likt utrikesminister.
Regeringen Swartz satt dock bara inom en halvår fram mot valet vid hösten.[32]
Efter valet 1917 tillträdde enstaka koalitionsregering bestående från liberalerna samt socialdemokraterna, såsom föreslog allmän samt lika rösträtt till män. Förslaget bifölls inom inledande kammaren, dock avslogs inom riksdagens andra kammare. flera medborgare protesterade.
detta blev en stort tryck vid koalitionsregeringen främst ifrån detta nybildade Sveriges Socialdemokratiska Vänster (nuvarande Vänsterpartiet) vilket hotade tillsammans med revolution. flera medlemmar inom Allmänna valmansförbundet började idag även förespråka allmän samt lika rösträtt till för att undvika identisk turbulens man kunde titta bland annat inom Tyskland, var förlusten inom inledande världskriget 1918 ägde lett mot revolution samt insättning från republik.
Allmänna valmansförbundet röstade därför tid 1918 på grund av allmän samt lika rösträtt till samtliga skattebetalande män samt kvinnor ovan 24 års ålder samt vilket ej mottog fattigvård alternativt satt fängslade.
Allmänna valmansförbundet försvarade monarkin inom landet dock pressades från liberaler samt socialdemokrater såsom ville införa republik. enstaka kompromiss kom mot stånd likt medförde för att monarkin behölls, dock detta krävdes för att kungens auktoritet inskränktes samt för att han ej skulle försöka påverka politiken.
Kompromissen gjorde kungens roll inom stort sett ceremoniell då den ingicks. Dessa förändringar banade flera decennier senare vägen till 1974 års regeringsform.
Internt ledde demokratins genombrott även mot för att AVF reformerade den egna organisationen. Man antog en nytt partiprogram 1919, vilket (förutom vissa tillägg 1934 riktade mot dem då högaktuella diktaturströmningarna) kom för att existera kvar inom princip oförändrat inom nästan en kvartssekel, mot 1946.
Programmets inledande punkt tog upp försvaret, man förespråkade sådant vilket "färre lagar dock goda", "uppfostran mot självansvar" samt hjälp mot självhjälp, fri företagsamhet samt äganderätt, förenklad förvaltning samt sparsamhet tillsammans skattepengar samt inom övrigt slogs bland annat fast stödet på grund av kyrka samt kristendom.[40]
Minoritetsparlamentarism (1919-1933)
[redigera | redigera wikitext]Under den allmänna rösträttens inledande period, kom regeringsskiftena för att ske ofta.
Inga egentliga politiska block fanns samt ingen kunde forma någon stadig majoritetsregering. inom stället blev detta ett period då regeringsbildare ofta utsågs mer utifrån vem såsom ägde gått vidare inom detta senaste valet alternativt röstat ner enstaka regerings förslag nära votering inom riksdagen därför för att regeringen känt sig tvungen för att avgå.
Allmänna valmansförbundet kom beneath den på denna plats perioden för att forma statsmakt en par gånger. Således plats förstakammarhögerns chef Ernst Trygger statsminister 1923–1924 samt Arvid Lindman återkom såsom statsminister 1928–1930.[41]
När kvinnor fick rösträtt 1921, blev dem samtidigt valbara.
Den inledande högerkvinnan inom andra kammaren blev sjuksköterskan Bertha Wellin ifrån huvudstaden, vilket ifrån 1921 samt vidare beneath flera tid plats högerns enda kvinna inom riksdagen.[42][43]
Regeringen Trygger tillträdde inom april 1923 sedan den socialdemokratiska regeringens politik kring arbetslöshetsunderstöd ägde fallit inom inledande kammaren samt Hjalmar Branting därför avgått vilket statsminister.
eftersom detta plats inledande kammaren vilket ägde fällt regeringen samt Ernst Trygger plats chef på grund av förstakammarshögern, gick budet för att forma statsmakt mot honom. ej bara högern utan även liberalerna ägde röstat emot socialdemokraternas proposition, dock liberalerna ville ej delta inom enstaka koalition sålunda Tryggers statsmakt blev ett ren högerregering tillsammans inslag från opolitiska statsråd.
Andrakammarshögerns chef Arvid Lindman blev ej statsråd. liksom statsminister sökte Trygger bland annat åtgärda försvarsfrågan, liksom plats nödvändig på grund av grupp. Regeringen satt kvar fram mot andrakammarvalet 1924, vilket ledde mot enstaka måttlig succé på grund av högern dock ej tillräckligt på grund av för att den rimligen skulle sitta kvar.[44][45]
Andrakammarvalet 1928 kom för att kallas "kosackvalet" mot resultat från dem valaffischer ifrån högern vilket varnade på grund av för att ett röst vid Arbetarepartiet, likt plats en valteknisk samarbete mellan socialdemokrater samt kommunister, kunde leda mot ett diktatur från sovjetiskt stöt.
Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna samt Kristdemokraterna samarbetar inom Alliansen.Sveriges kommunistiska område plats vid den tiden anslutet mot den internationella kommunistiska organisationen Kommunistiska internationalen (Komintern) samt i enlighet med internationalens stadgar skyldigt för att lyda direktiv ifrån Moskva. dem maximalt uppseendeväckande affischerna plats egentligen ej Allmänna valmansförbundets, utan ägde tagits fram från Sveriges Nationella Ungdomsförbund (SNU), likt organisatoriskt fanns fristående ifrån grupp även ifall detta inom praktiken fungerade likt dess ungdomsförbund.[46] Valet ledde mot enstaka succé till högern samt även ifall detta ej räckte mot majoritet alternativt ens mot för att grupp blev störst, därför gick budet för att forma statsmakt mot Arvid Lindman.
Sjutton kalenderår efter sin avgång liksom statsminister, kunde denne för tillfället bli statsminister vid nytt. Ernst Trygger blev utrikesminister; på grund av inledande gången deltog Lindman samt Trygger inom identisk statsmakt. Regeringen Lindman II avgick dock 1930 efter nederlag inom riksdagsvoteringar angående jordbrukspolitiken, var regeringens förslag angående ökat tullskydd ej fann riksdagens gillande.[47] detta skulle visa sig dröja mot 1991, innan grupp åter kunde fylla posten likt statsminister.
Nazism samt partisplittring (1933-1939)
[redigera | redigera wikitext]Från samt tillsammans Hitlers maktövertagande1933 samt start från 1934 följde ett splittring inom grupp tillsammans bakgrund inom olika hållningar gentemot nazismen. Partiets fristående ungdomsförbund Sveriges Nationella Ungdomsförbund ägde beneath enstaka tidsperiod uppvisat dragningar mot nazismen.
Förbundet organiserade uniformerade "kampgrupper", något såsom väckte många negativa reaktioner inom moderpartiet. Partiledaren Arvid Lindman markerade nära identisk period många kraftigt mot nazismen inom Tyskland samt land. Lindman fanns nationalist, dock enstaka svensk nationalist; den extremistiska tyska nationalsocialismen likt förespråkade republik samt diktatur samt liksom såg negativt vid kristendomen, kunde i enlighet med Lindman ej förenas tillsammans svensk tradition samt svenskt kynne, inom vilket nedsänkt frihetslängtan samt ett samverkan mellan människor samt kungamakten.
Moderaterna existerar efter valet 2022 Sveriges tredjeplats största område sett mot antal mandat inom riksdagen.grupp bröt allt samarbete tillsammans med ungdomsförbundet 1934, samt lät inom stället forma en nytt, vilket fick namnet Ungsvenskarna (nuvarande Moderata ungdomsförbundet).[48]
Arvid Lindman avgick vilket partiledare 1935 samt efterträddes från Gösta Bagge. Bagge vann partiledarvoteringen mot Ivar Anderson, liksom inom stället blev vice ordförande till andrakammarshögern.[49][50] Högergrupperna inom riksdagens båda kammare, inledande kammarens nationella område samt Lantmanna- samt Borgarepartiet, gick formellt samman mot enstaka gemensam team ifrån samt tillsammans med 1935 års riksdag, samt tog därmed namnet Högerns riksdagsgrupp.
Några tid senare, 1938, bytte Allmänna valmansförbundet namn mot Högerns riksorganisation.
På 1930-talet använde Högern namnet Svensk samling vid sina valaffischer.[51]
Samlingsregering (1939-1945)
[redigera | redigera wikitext]På bas från detta spända internationella läget beneath andra världskriget, bildades ett samlingsregering 1939 vilket högerpartiet ingick inom.
Högermän besatte bland annat posterna vilket ecklesiastikminister, handelsminister (1939–1941) samt kommunikationsminister (1944–1945).
Opposition (1945–1976)
[redigera | redigera wikitext]Efter samlingsregeringens upplösning skulle detta dröja drygt 30 kalenderår innan grupp ingick inom regeringen igen. inom slutet från fyrtiotalet drabbades grupp från flera valförluster.
Partiledaren Gösta Bagge avgick 1944 samt lämnade ovan mot Fritiof Domö, liksom sedan kalenderår 1950 lämnade ovan mot den yngre samt dynamiske Jarl Hjalmarson.
En från dem viktigaste händelserna inom partiets tillväxt beneath denna period plats tillkomsten 1946 från moderaternas inledande handlingsprogram, Frihet samt Framsteg, likt markerade partiets slutgiltiga uppslutning kring den moderna välfärdsstaten.
På femtiotalet kom därför grupp för att återhämta sig, även ifall detta inflytelserik borgerliga grupp nära denna tidpunkt plats Folkpartiet samt deras chef Bertil Ohlin.
Några från Hjalmarsons bidrag mot partiets tillväxt fanns för att lyfta fram en alternativ mot den socialdemokratiska välfärdsstaten, ett framtidsperspektiv liksom kom för att kallas till ”ägardemokrati”.
Tanken plats för att staten skulle hjälpa varenda medborgare mot någon form eller gestalt från ägande, framförallt en eget byggnad, alternativt åtminstone enstaka slant vid banken. Genom för att vid detta sätt underlätta förmögenhetsbildningen även hos vanligt människor, dem Hjalmarson kallade till ”vardagsmänniskan”.
Framgångarna på grund av Hjalmarson (och inom upphöjd grad partisekreteraren, Gunnar Svärd, likt ägde massiv innebörd på grund av moderniseringen från partiet) bröts nära valet 1960.
ett från förklaringarna mot motgången plats för att moderaterna praktiserat ett ”kärv linje” tillsammans med nedskärningar samt skattesänkningar vilket huvudsaklig profil, exempelvis krävdes avskaffat stöd mot skolmåltider, slopat inledande barnbidrag samt lägre anslag mot kommunerna.[52]
Efter enstaka sektion interna stridigheter valde Hjalmarson för att avgå 1961 samt istället valdes Gunnar Heckscher mot färsk partiledare efter enstaka val var Heckscher utmanats från Leif Cassel.
Ett från den nye partiledaren Gunnar Heckschers bidrag mot högerns tillväxt fanns för att han tidigt kom för att förespråkade en närmande mot västra europa samt en svenskt medlemskap inom EEG.
Heckscher plats även enstaka ivrig förespråkare från borgerlig session. Denna metod träffade dock internt motstånd. Valframgångarna uteblev även. Sedan Gunnar Heckscher avsatts vilket partiledare 1965 blev tagna posten ovan från partisekreteraren Yngve Holmberg.
beneath dennes period liksom partiledare kom grupp för att uppdateras ytterligare, exempelvis användes medieträning, partiernas kandidater fick agera mer utåtriktat samt mer lättsamma partievenemang vilket ”Yngves Runda Bord” var väljare fick fika tillsammans med partiledaren genomfördes, samt omtalade grisfester.[53] inom januari 1969 bytte grupp namn ifrån Högerpartiet mot Moderata samlingspartiet.[10]
Perioden präglades även från inre politiskt relaterade motsättningar, ofta sammanfattade beneath beteckningarna ”ljusblå” samt ”mörkblå”.
dem ljusblå kännetecknades från enstaka massiv vilja mot borgerlig katalog även mot priset för att detta egna grupp tvingades tona ner sin profil, medan dem blå färg som är mörk önskade driva ett linjär samt klar ideologisk linje mot ökat statligt engagemang, till lägre skatter samt allmän sparsamhet, detta vilket kallats ”den kärva linjen”, till för att vid sikt vinna väljarnas tillit.
Högerkvinnan Ella Tengbom-Velander blev kommunalråd inom helsingborgs ort 1967, denna plats den inledande kvinnan vid enstaka sådan brev inom landet.
Partiets valresultat fortsatte för att rasa mot en rekordlågt 11,5 andel inom valet 1970. Dessutom plats den ekonomiska situationen på grund av grupp katastrofal. Problemen resulterade inom för att den sittande partiledaren Yngve Holmberg avsattes efter enstaka dramatisk val nära ett ytterligare möte inom parti inom Farsta den 14 november 1970.
Utmanaren Gösta Bohman valdes mot färsk partiledare tillsammans 132 röster mot Holmbergs 82.
Under Gösta Bohman vände den nedåtgående trenden. Den nye partiledaren drev både enstaka vass bedömning mot den socialdemokratiska regeringen samt medverkade mot enstaka borgerlig möte. Exempelvis hävdade Gösta Bohman inom boken ”Tankar ifall mitt Sverige” för att socialdemokratin övergivit Per Albin Hanssons samarbetspolitik på grund av ett konfrontativ vänsterlinje.[54]
Men den moderata profileringen kombinerades samtidigt tillsammans en ökat borgerligt samarbete.
1971 kunde dem tre borgerliga partiledarna på grund av Moderaterna, Centerpartiet samt Folkpartiet på grund av inledande gången någonsin ge enstaka gemensam presskonferens.[55]
Satsningen gav effekt. Valet 1973 blev detta inledande från fyra raka riksdagsval var Moderaterna ökade sitt väljarstöd. Totalt sett resulterade valet inom 175 mandat till vardera blocket samt detta likt kallats jämviktsriksdagen.
Viktiga problem att diskutera fick avgöras tillsammans med hjälp från lottdragning.
För detta danska grupp, titta Moderaterne.Regeringsparti (1976-1981)
[redigera | redigera wikitext]Valet 1976 resulterade inom ett borgerlig majoritet inom riksdagen på grund av inledande gången vid 44 kalenderår samt centerpartisten förnamn Fälldinsregering bildades, var moderaterna fick poster liksom ekonomiminister samt försvarsminister.
Regeringen föll 1978 vid kärnkraftsfrågan, var Moderaterna samt Folkpartiet fanns på grund av ett fortsatt utbyggnad samt centern emot.
Folkpartiet bildade personlig minoritetsregering utan Moderaterna samt Centerpartiet. Regeringsbildare blev folkpartiets partiledare Ola Ullsten. Moderaterna såg regeringen Ullsten likt en svek mot trepartiöverenskommelsen samt röstade mot. inom detta efterkommande valet 1979 fick detta borgerliga blocket återigen majoritet, samt ett fräsch trepartiregering tillsammans Fälldin såsom statsminister bildades.
Motsättningarna inom energipolitiken ägde lösts ut genom för att detta beslutats för att enstaka folkomröstning ifall kärnkraftsfrågan skulle behållas 1980. Moderaterna gjorde 1979 en succéval samt ökade ifrån 15,6 mot 20,3 andel, detta bästa resultatet sedan 1932. grupp gick inom detta omröstning angående Centerpartiet inom väljarstöd samt blev detta största borgerliga grupp, vilket man varit alltsedan dess.
Gösta Bohmans politiskt relaterade profil kom beneath hans partiledarskap för att successiv bli allt mer liberalt profilerad. inom en klassiskt anförande såsom Bohman höll inom Uppsala 1980 talade han ifall ”en frikostig revolt":
| ” | Det existerar dags för att vandra mot offensiven på grund av enstaka liberalisering från detta svenska samhället.
ett liberalisering inom ordets egentliga fras. enstaka liberalisering utan liknande förtecken vilket legitimerar förbuds- samt kontrollåtgärder vid områden var människorna själva måste behärska ta ansvar. | „ |
| – [56] | ||
Talet kom för att tillsammans tillsammans andra politiskt relaterade förskjutningar inom moderaterna för att stimulera ett samtal ifall grupp denna plats övergav sin konservativa hållning på grund av liberalismen.
Den officiella partibeteckningen existerar dock sedan denna tidsperiod ”liberalkonservatism”.
Trepartiregeringen föll våren 1981 vid skattefrågan, då Moderaterna lämnade regeringen inom protest mot enstaka skatteuppgörelse vilket dem numeriskt värde andra partierna träffat tillsammans Socialdemokraterna beneath ”den underbara natten”. identisk tid avgick Gösta Bohman samt lämnade ovan partiledarskapet mot Ulf Adelsohn.
Ny tankesystem (1981-1991)
[redigera | redigera wikitext]Ulf Adelsohn (2011), partiledare 1981–1986.
Carl Bildt (2001), partiledare 1986–1999.
Bo Lundgren, partiledare 1999–2003.
Under 1980-talet plats Moderaternas politik påverkad från marknadsliberala idéer inom ekonomi-, närings- samt skattepolitik.[57]
Ulf Adelsohn, likt ägde ett bakgrund liksom finansborgarråd inom huvudstaden, valdes mot partiledare på grund av Moderaterna tid 1981.[58] nära riksdagsvalet 1982 fick grupp 23,6 andel från rösterna – detta högsta valresultatet sedan tid 1928.
Trots detta återtog Socialdemokraterna regeringsmakten. Efter förlustvalet 1985 avgick Adelsohn såsom partiledare 1986 samt ersattes från Carl Bildt. Bildts inledande omröstning liksom partiledare, riksdagsvalet 1988, blev dock ingen succé på grund av grupp.
Regeringsmakt (1991-1994)
[redigera | redigera wikitext]Inför nästa omröstning kalenderår 1991 bildade Moderaterna enstaka partnerskap tillsammans Folkpartiet beneath parollen "Ny början på grund av Sverige".[57] Valresultatet plats tillsammans med 21,9 andel Moderaternas näst bästa sedan andra världskriget samt Carl Bildt bildade ett borgerlig fyrpartiregering.
Efter numeriskt värde förlustval, 1994 samt 1998 avgick Bildt vilket partiledare.[58]
En massiv politisk succé på grund av Moderaterna beneath Bildts partiledartid plats för att landet gick tillsammans inom Europeiska unionen (EU) efter ett folkomröstning 1994.[59]
Oppsition samt Nya moderaterna (1994-2006)
[redigera | redigera wikitext]Bildt efterträddes 1999 liksom partiledare från Bo Lundgren, vilket ägde varit skatteminister 1991–1994.
grupp gjorde en katastrofval 2002 tillsammans 15,26 andel från rösterna inom riksdagsvalet.[60] Efter valet ledde Lundgren ett förnyelse från grupp var stora delar från dem äldre medarbetarna byttes ut mot enstaka yngre generation.
Vänsterpartiet besitter tidigare samarbetet tillsammans Socialdemokraterna samt Miljöpartiet.Dåliga opinionssiffror fick sålunda småningom Lundgren för att informera sin avgång såsom partiledare, samt han efterträddes inom oktober 2003 från Fredrik Reinfeldt.[58] Denne genomförde förändringar från politiken samt introducerade dem "nya moderaterna" vid partiets arbetsstämma 2005 inom Örebro, samt grupp sade sig fokusera vid frågorna:
- "Det skall löna sig för att arbeta"
- "Satsningar vid välfärden", främst utbildning, vård samt omsorg
- "Nolltolerans mot brott"
Moderaterna skapade 2004 tillsammans tillsammans dem tre andra borgerliga riksdagspartierna (Centerpartiet, Folkpartiet samt Kristdemokraterna) en fördjupat borgerligt samarbete inför detta kommande riksdagsvalet, vilket fick namnet partnerskap till landet (sedermera Alliansen).
Alliansregering (2006-2014)
[redigera | redigera wikitext]I riksdagsvalet 2006 fick Moderaterna 26,23 andel från rösterna; partiets bästa valresultat sedan 1928. Allianspartierna nådde majoritet inom riksdagen samt Fredrik Reinfeldt blev statsminister inom regeringen Reinfeldt, var moderaterna besatte hälften från ministerposterna.
Ministeraffären nära tillsättandet från regeringen Reinfeldt 2006 inträffade den inledande veckan inom då en antal statsråd blev anklagade på grund av för att ej äga betalat tv-licens, äga anlitat mörk arbetskraft samt för att äga ägnat sig åt sofistikerad skatteplanering. Detta ledde mot för att såväl handelsminister Maria Borelius såsom kulturminister Cecilia Stegö Chilò avgick ur regeringen.
I valet mot Europaparlamentet den 7 juni 2009 erhöll Moderaterna 18,83 andel från rösterna. Detta plats enstaka knapp ökning inom förhållande mot Europaparlamentsvalet 2004 då grupp fick 18,25 andel, dock enstaka minskning jämfört tillsammans med 2006 års riksdagsval.
Efter riksdagsvalet 2006 rasade Moderaterna inom opinionen.
Mellan 2006 samt 2008 fick Moderaterna konstant ungefär 20–24 andel inom opinionsmätningarna. år 2009–2010 gick Moderaterna kraftigt fram inom opinionen (främst vid dem mindre borgerliga partiernas bekostnad), tillsammans kulmen beneath sommaren 2010 då grupp inom dem flesta mätningar befann sig ovan 30-procentsgränsen.
I riksdagsvalet 2010 fick Moderaterna 30,06 andel från rösterna samt gick därmed fram tillsammans 3,83 procentenheter jämfört tillsammans med valet 2006.[61] Valresultatet fanns detta högsta till Moderaterna inom en riksdagsval sedan den allmänna rösträttens insättning 1921.
Trots för att övriga borgerliga partiers backade, förblev Alliansen detta största blocket inom riksdagen, dock utan majoritet. dem rödgröna backade likt totalitet samt fick 43,60 andel. Den förlorade borgerliga riksdagsmajoriteten berodde främst vid för att Sverigedemokraterna fick 20 mandat inom riksdagen. Regeringen Reinfeldt fortsatte efter valet liksom minoritetsregering.
Opposition (2014–2022)
[redigera | redigera wikitext]Riksdagsvalet 2014 blev en nederlag på grund av Moderaterna liksom fick 23,33 andel från rösterna.[62] Valresultatet ledde mot för att Alliansen tillsammans Moderaterna inom spetsen förlorade makten samt för att Fredrik Reinfeldt avgick vilket statsminister samt partiledare.[63]
Den 10 januari 2015 valdes Anna Kinberg Batra mot fräsch partiledare till Moderaterna vid ett extrastämma, samt blev därmed partiets inledande kvinnliga partiledare.[64]
Den 1 oktober 2017 valdes Ulf Kristersson mot färsk partiledare från partistämman, efter för att Anna Kinberg Batra uttalat för att denna ej längre ville leda partiet.[65] inom riksdagsvalet 2018 tappade Moderaterna ytterligare samt fick 19,84 andel från rösterna.
Efter enstaka utdragen samt uppslitande process till för att forma statsmakt drog Ulf Kristersson samt Moderaterna mot slut detta kortaste strået, då Centerpartiet samt Liberalerna valde för att stödja socialdemokraten Stefan Löfven såsom statsminister.[66] Efter detta menade Ulf Kristersson samt Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch för att Alliansen ej längre existerade vid nationell nivå.[67]
Efter valet 2018 fokuserade Moderaterna arbetet vid för att artikel en aktivt oppositionsparti samt vid för att vidareutveckla politiken.
ett arbetsgrupp tillsattes 1 april 2019 till för att ta fram en nytt idéprogram[68]. inom arbetsgruppen ingick bland andra Christofer Fjellner samt Alice Teodorescu. detta nya förslaget mot idéprogram presenterades hösten 2020. ifrån 2019 öppnade Moderaterna till för att samarbeta tillsammans med Sverigedemokraterna, liksom man tidigare tagit kraftigt avstånd ifrån.[69][70][71] Hösten 2021 gick detta nya högerblocket (Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna samt Sverigedemokraterna) fram tillsammans med en gemensamt förslag mot statsbudget, vilket röstades igenom från riksdagen.[72]
Minoritetsregering (2022-)
[redigera | redigera wikitext]I riksdagsvalet 2022 backade Moderaterna mot 19,1 andel dock högerblocket vann totalt tackar vare framgångar på grund av Sverigedemokraterna.[73] tillsammans stöd från Sverigedemokraterna bildade Moderaterna, Liberalerna samt Kristdemokraterna enstaka minoritsregering tillsammans Ulf Kristersson likt statsminister.
Organisation
[redigera | redigera wikitext]Partisymbol
[redigera | redigera wikitext]Som partisymbol äger Moderaterna äger en blått "M" tillsammans fem små cirklar nära ändarna.