antipoem.pages.dev









Vad anses som skälig tid

NJA 2022 s. 3

Reklamationsskyldighet föreligger ej då detta gäller prisets skälighet i enlighet med 36 § konsumenttjänstlagen. detta hindrar dock ej för att enstaka passivitet inom fråga ifall för att utföra gällande återkrav från avbetalning är kapabel medföra för att rätten mot återbetalning går förlorad.

Luleå domstol på första nivån

I.B.

väckte mål nära Luleå domstol på första nivån mot Svartöns Bygg AB samt yrkade för att bolaget skulle förpliktas för att erlägga en kapitalbelopp jämte ränta mot hon. denna påstod för att detta kostnad Svartöns Bygg ägde fakturerat till renovering från toalett, matlagning samt ingång fanns orimligt, även efter detta för att priset ägde satts ned.

Svartöns Bygg bestred käromålet samt gjorde gällande för att detta belopp liksom I.B. ägde betalat ej överskred vilket liksom fanns skäligt kostnad. i enlighet med bolaget plats I.B. reklamationsskyldig samt ägde vid bas från passivitet tappat bort eller missat sin riktig för att föra mål.

Tingsrätten (rådmannen Benny Wernqvist) meddelade den 3 månad 2021 nästa beslut.

1. tillsammans parternas samtycke hänskjuter tingsrätten, tillsammans med stöd från 56 kap. 13 § RB, nästa tvistiga problem att diskutera mot prövning från HD:

beneath 2016 äger konsumenten A från näringsidkaren B köpt tjänster inom form eller gestalt från renovering från toalett, matrum samt entré. A samt B besitter ej avtalat angående något kostnad, varför 36 § konsumenttjänstlagen bör tillämpas inom målet.

A besitter betalat fakturan till arbetena innan förfallodagen samt sedan klagat vid all priset till tjänsten. B äger då sänkt priset, sedan detta kommit fram för att fakturan fanns felaktig inom fråga ifall ett underentreprenörs sysselsättning.

A besitter idag väckt mål samt yrkat ytterligare nedsättning från priset i enlighet med fakturan, eftersom detta betalade priset ej existerar skäligt.

dem ämnen tingsrätten önskar svar vid är:

a) äger detta funnits ett allmän reklamationsplikt till A beträffande prisets skälighet i enlighet med 36 § konsumenttjänstlagen då något avtalat kostnad ej föreligger, samt detta därmed ej finns någon avtalsavvikelse? detta görs ej gällande någon form eller gestalt från avtalsbrott.

b) Vilken – ifall någon – innebörd äger detta angående reklamation skett inom anslutning mot faktureringen, dock endast avseende den sektion från fakturan liksom avsåg underentreprenörens arbeten?

c) Vilken innebörd besitter detta för att A betalat läka fakturan, efter nedsättning på grund av underentreprenörens arbeten?

2. tillsammans med stöd från 32 kap.

5 § RB beslutar tingsrätten för att målet bör vila mot dess HD prövat frågorna.

Besluten förmå endast överklagas vid den grunden för att dem fördröjer målets handläggning inom onödan.

Högsta domstolen

HD meddelade prövningstillstånd inom frågan ifall detta ägde funnits enstaka allmän reklamationsplikt till I.B.

beträffande prisets skälighet i enlighet med 36 § konsumenttjänstlagen då något avtalat kostnad ej förelåg, samt detta därmed ej fanns någon avtalsavvikelse (fråga a). HD fann ej skäl för att informera prövningstillstånd rörande frågorna beneath b) samt c).

Målet föredrogs.

Föredraganden, justitiesekreteraren Malin Falkmer, föreslog inom betänkande för att HD skulle informera nästa beslut.

SKÄL

Bakgrund

Punkterna 1–8 överensstämmer inom huvudsak tillsammans punkterna 1–8 inom HD:s skäl.

9. Motsvarande regelverk finns även inom lag om köp mellan konsumenter och företag (1990:932). angående en bestämt kostnad ej följer från avtalet, bör köparen erlägga vilket liksom existerar skäligt tillsammans hänsyn mot varans art samt beskaffenhet, gängse kostnad nära tiden till köpet samt omständigheterna inom övrigt (35 § konsumentköplagen).

ifall tidpunkten till betalningen ej följer från avtalet bör köparen erlägga då försäljaren kräver detta, dock ej förrän varan hålls köparen mot handa (36 § konsumentköplagen).

10. Utöver den tidsbegränsning liksom finns kopplad mot konsumentens riktig för att skjuta upp ersättning vid bas från begärd beskrivning i enlighet med 41 § konsumenttjänstlagen, finns detta varken inom konsumenttjänst- alternativt lag om köp mellan konsumenter och företag något uttryckligt krav vid för att enstaka invändning angående prisets skälighet bör existera förenad tillsammans någon form eller gestalt från reklamation alternativt annat information mot näringsidkaren.

11. Frågan uppkommer då ifall detta genom jämförelse mot andra lagstadgade krav vid reklamation alternativt vid bas från enstaka allmän reklamationsplikt ändå kunna finnas en krav vid reklamation gällande prisets skälighet inom konsumenttjänstlagen.

Allmänt angående reklamation

12. tillsammans reklamationsplikt avses för att den liksom anser sig äga en krav vid bas från ett medparts avtalsavvikelse måste lämna kommunikation, inom ett viss tidsperiod, angående för att denne önskar åberopa kontraktsbrottet såsom bas på grund av ett viss påföljd.

Utebliven reklamation medför ofta för att rätten för att åberopa kontraktsbrottet går förlorad, dock förmå även innebära t.ex. skadeståndsskyldighet alternativt negativt resultat från rätten för att utföra gällande vissa påföljder.

13. ett reklamation är kapabel beläggning flera funktioner, exempelvis för att ge den felande parten tillfälle för att undersöka påstått fel samt för att avhjälpa samt begränsa konsekvenserna från felet samt därmed minska skadeverkningarna, för att öka möjligheter mot bevissäkring, för att ge den felande parten tillfälle mot regresstalan samt för att minska risken till spekulation nära omröstning från påföljd.

14. nära konsumenttjänster utför sig dock vissa från dessa funktioner gällande inom mindre grad. Skyldigheten för att reklamera existerar huvudsakligen uppställd inom den avtalsbrytande partens nyfikenhet samt existerar inom konsumentförhållanden normalt mot nackdel på grund av konsumenten detta existerar även brukligt för att ställa lägre krav inom konsumentförhållanden än inom affärsmässig relationer.

15. Merparten från dem lagar vilket reglerar reklamationsskyldighet ställer krav vid för att en sådant information bör lämnas inom skälig tidsperiod. vilket liksom utgör skälig tidsperiod får bedömas utifrån omständigheterna inom detta enskilda fallet. allmänt existerar tiden längre inom konsumentförhållanden än inom avtal mellan numeriskt värde näringsidkare.

Tiden är kapabel även bero vid liknande subjektiva förhållanden likt angående konsumenten äger ett giltig ursäkt på grund av för att ej äga lämnat meddelandet tidigare, t.ex. sjukdom, alternativt allmänt vid dem praktiska möjligheter konsumenten besitter för att framföra meddelandet (se ”Flyget mot Antalya” NJA 2018 s. 127).

Reklamationsskyldighet inom konsumenttjänstlagen

16.

Konsumenttjänstlagen innehåller reklamationsbestämmelser rörande fel samt dröjsmål. inom förarbetena uttalades för att ett konsument i enlighet med gällande korrekt anses ansvarig för att reklamera angående denne önskar utföra gällande påföljder vid bas från fel inom ett prestation samt för att detta fanns ett naturlig ståndpunkt för att principen angående reklamationsskyldighet upprätthölls även inom tjänsterätten (se prop.

1984/85:110 s. 64). Reklamationsskyldighet ansågs rimligt även angående konsumenten önskar åberopa dröjsmål tillsammans med utförande från tjänsten likt bas till hävning alternativt skadestånd (se prop. 1984/85:110 s. 76).

17. önskar konsumenten åberopa för att tjänsten existerar felaktig bör denne underrätta näringsidkaren inom skälig period efter detta för att konsumenten märkt alternativt borde äga märkt felet (17 § konsumenttjänstlagen).

ett konsument förlorar rätten för att åberopa felet angående denne ej reklamerar inom skälig period (18 § konsumenttjänstlagen). Denna bestämmelse ifall reklamation betraktas närmast såsom enstaka primär förmögenhetsrättslig princip.

18. angående en uppgift besitter avslutats får konsumenten häva avtalet alternativt fordra skadestånd vid bas från en dröjsmål endast beneath förutsättning för att denne senast inom skälig period efter uppdragets avslutande besitter underrättat näringsidkaren ifall för att konsumenten önskar åberopa dröjsmålet (26 § konsumenttjänstlagen).

19. Konsumenten existerar nära dröjsmål ej ansvarig för att reklamera ifall denne önskar för att näringsidkaren fullföljer avtalet. dock ett konsument förlorar sin korrekt för att kräva fullgörelse angående denne avvaktar orimligt länge tillsammans för att framställa sådant krav (28 § konsumenttjänstlagen).

Bedömningen från vilket vilket utgör skälig acceptfrist beror vid ifrån fall mot fall.

Uttrycket ”orimligt länge” inom bestämmelsen visar för att konsumenten utan negativt resultat från sin riktig kunna förhålla sig passiv betydligt längre än ifall denne önskar hävda sin riktig för att häva köpet, då reklamation bör ske inom ”skälig tid”.

20. Konsumenttjänstlagen innehåller även ett regel angående skadeståndsskyldighet utan samband tillsammans med fel alternativt dröjsmål (32 § konsumenttjänstlagen).

Denna regel existerar ej sammankopplad tillsammans med något uttryckligt krav vid reklamation inom konsumenttjänstlagen.

Vad vilket utgör skälig tidsperiod får bedömas utifrån omständigheterna inom detta enskilda fallet.

inom förarbeten framhåller departementschefen uttryckligen för att rätten för att kräva skadestånd i enlighet med 32 § ej går förlorad vid bas från ett eventuell underlåtenhet för att reklamera skada (se prop. 1984/85: 110 s. 283).

Reklamationsskyldighet inom ytterligare betydelsefull lagstiftning

21. Liksom konsumenttjänstlagen innehåller lag om köp mellan konsumenter och företag regler ifall fel samt dröjsmål likt existerar förenade tillsammans med krav vid reklamation (se 15 § lag om köp mellan konsumenter och företag respektive 23 § konsumentköplagen).

22. Även köplagen (1990:931) innehåller regler angående prisets skälighet. angående priset ej följer från avtalet bör köparen erlägga vad vilket existerar skäligt tillsammans hänsyn mot varans art samt beskaffenhet, gängse kostnad nära tiden till köpet samt omständigheterna inom övrigt (45 § köplagen).

23. mot skillnad mot konsumenttjänst- samt lag om köp mellan konsumenter och företag innehåller köplagen dock ett uttrycklig reklamationsplikt avseende priset.

angående köparen äger fått ett räkning existerar denne bunden från detta kostnad likt angetts inom räkningen. Detta gäller dock ej angående köparen inom skälig period meddelar försäljaren för att denne ej godkänner priset, angående en lägre kostnad följer från avtalet alternativt ifall detta fordrade beloppet existerar orimligt (47 § köplagen).

enstaka allmän reklamationsplikt

24. HD besitter inom flera rättsfall uttalat för att detta från allmänna kontraktsrättsliga principer följer för att enstaka avtalspart liksom önskar utföra gällande påföljder vid bas från fel alternativt dröjsmål bör ge motparten kommunikation ifall detta inom viss tidsperiod på grund av rätten för att utföra gällande påföljder (se t.ex.

”Kravmjölken” NJA 2017 s. 203 samt ”Flyget mot Antalya” NJA 2018 s. 127). Den allmänna skyldigheten för att informera motparten grundar sig bl.a.

Om acceptfristen ej besitter preciserats därför gäller vad likt kallas ”legal acceptfrist” (denna återfinns inom avtalslagen 3 § 1 st.

vid lojalitetsskäl (se ”Skogssällskapet” NJA 2017 s. 1195). Principen äger ej begränsats mot för att bara avse rent affärsmässig förhållanden. Normalt behövs dock enstaka snabbare reaktion ifrån den likt existerar näringsidkare än då detta handlar ifall konsumentförhållanden (se NJA 2005 s. 142).

25. inom rättsfallet ”Skogssällskapet” NJA 2017 s. 1195 anförde HD för att detta även finns allmänna principer ifall passivitet liksom innebär för att rätten för att åberopa en avtalsbrott kunna vandra förlorad redan innan den allmänna preskriptionstiden löper ut.

enstaka sådan passivitetsverkan behöver ej nödvändigtvis leda mot för att den förfördelade helt förlorar sin korrekt mot varenda påföljd. inom vissa fall är kapabel rätten mot hävning samt avhjälpande missa dock ej rätten mot skadestånd. Passiviteten bör då endast leda mot enstaka begränsning från ett köpares riktig vid sålunda sätt för att skadeståndet minskas tillsammans vad liksom svarar mot den skada vilket passiviteten äger föranlett försäljaren.

26. Även inom doktrin existerar uppfattningen för att detta finns enstaka allmän reklamationsplikt inom fråga ifall fel samt dröjsmål, dock råder oklarhet kring pliktens omfattning samt utformning. Då detta kontraktsrättsliga området existerar grundlig samt bör täcka enstaka rad olika typer från förhållanden, äger detta framhållits för att viss försiktighet tillsammans analogislut mot befintliga lagregler förmå existera uttryckt samt syftet tillsammans reklamationen, därför liksom lojalitetsplikt alternativt gäldenärens klargörandebehov, bör artikel inflytelserik till tolkningen.

detta äger även lyfts fram för att enstaka allmän reklamationsplikt ej bör tolkas helt utan för att båda parters intressen bör vägas mot varandra. Därtill besitter detta ifrågasatts ifall enstaka allmän princip gällande reklamationsskyldighet föreligger utan samband tillsammans med fel alternativt dröjsmål, då syftet tillsammans reklamationen samt analogin ifrån köplagen inom dessa fall ej existerar lika klar.

(Fotnot: titta t.ex. Johnny Herre, Något angående reklamationsplikten nära inköp från produkter samt tjänster, Festskrift mot Gertrud Lennander, 2010, s. 119 ff., Torgny Håstad, Reklamationsskyldighet inom kontraktsförhållanden, Förarbete & Efterfest, Skrifter ifrån amanuenskollegiet nära juridiska fakulteten inom Uppsala, 2015, s. 23 ff., Svante O. Johansson, Konsumenttjänstlagen, 2013, s.

273 samt Christina Ramberg, Reklamation nära kontraktsbrott, 1996, s. 204 f.)

Prisinvändningar inom praxis

27. Frågan ifall skäligt kostnad i enlighet med konsumenttjänst- samt lag om köp mellan konsumenter och företag äger behandlats inom praxis, dock ej tillsammans fokus vid frågan angående reklamation bör ske till för att ett invändning bör behärska göras angående prisets skälighet.

inom flera fall torde detta bero vid för att frågan sällan aktualiseras inom praktiken. ett konsument liksom existerar otillfredsställd tillsammans med priset avstår ofta ifrån för att erlägga alternativt betalar enbart enstaka sektion från fakturan samt näringsidkaren görs vid således sätt medveten angående för att konsumenten existerar otillfredsställd tillsammans detta begärda priset.

28. då detta gäller rättsområden var detta ej finns någon lagreglerad reklamationsskyldighet besitter detta inom rättspraxis uttalats för att detta inom vissa fall finns anledning för att analogt tillämpa lagfästa bestämmelser rörande likartade avtalsförhållanden (se ”Jehanders grus” NJA 2007 s. 909).

29. inom rättsfallet NJA 1989 s.

224, liksom rörde condictio indebiti, bifölls mål trots för att krav framställts inledningsvis numeriskt värde samt en halvt tid efter den sista betalningen. HD framhöll bl.a. för att enstaka betalningsmottagare ej är kapabel förvänta sig för att nära transaktion såsom görs från konsument behärska ställa identisk krav vid omdöme samt handling liksom fordras från näringsidkare samt för att paralleller tillsammans olika lagregler ifall reklamation samt preskription fick anses äga en begränsat värde, eftersom detta för tillfället gällde frågan ifall enstaka betalare skulle vandra miste angående sin riktig utan stöd från team.

30. inom rättsfallet NJA 2000 s. 31 behandlades frågan angående ett fastighetsmäklare existerar enstaka sådan syssloman för att preskriptionsregeln i enlighet med 18 kap. 9 § HB skulle gälla till enstaka skadeståndstalan. detta bör noteras för att fastighetsmäklarlagen ej äger någon uttrycklig reklamationsregel.

Då någon rapportering från handpenningen ej ägde skett samt därmed ej kunde användas liksom utgångspunkt till preskriptionsfristen i enlighet med 18 kap. 9 § HB fann HD istället för att skadeståndsanspråket plats underkastat den allmänna tioåriga preskriptionsfristen.

Bedömningen från den hänskjutna frågan

31. Genom för att behärska protestera mot prisets skälighet äger konsumenten givits ett rättighet inom ett lagstiftning likt tillkommit till för att skydda denne inom förhållanden vilket mot sin natur ej existerar jämbördiga.

inom lagstiftningen saknas krav vid reklamation på grund av för att utföra ett sådan invändning. Krav vid reklamation avseende prisets skälighet finns visserligen inom köplagen, dock då konsumenträtten tillkommit likt en avsteg ifrån köplagen tillsammans med tvingande lagstiftning mot konsumentens fördel existerar detta ej lämpligt för att utföra enstaka jämförelse ifall reklamationsskyldighet ifrån köplagen inom detta fall.

32. från praxis samt doktrin framgår för att detta finns enstaka allmän reklamationsplikt avseende fel samt dröjsmål. ett invändning ifall prisets skälighet besitter ej något samband tillsammans fel alternativt dröjsmål samt dem skäl liksom angivits på grund av enstaka sådan allmän reklamationsplikt utför sig därmed ej gällande vid identisk sätt inom denna situation.

HD äger tidigare uttalat för att detta ej går för att ställa identisk krav vid omdöme samt handling hos enstaka konsument liksom hos näringsidkare samt för att paralleller tillsammans med olika lagregler ifall reklamation samt preskription därmed får anses äga en begränsat värde. Mot denna bakgrund vore detta svårförenligt tillsammans med konsumenttjänstlagens avsikt för att producera ett reklamationsplikt liksom existerar mot nackdel på grund av konsumenten samt inom vissa fall riskerar för att släcka den rättighet såsom skapats genom 36 §.

33. detta anförda medför för att detta ej bör anses finnas enstaka allmän reklamationsplikt beträffande prisets skälighet i enlighet med 36 § konsumenttjänstlagen då något avtalat kostnad ej föreligger, samt detta därmed ej finns någon avtalsavvikelse.

34. Den hänskjutna frågan bör besvaras inom enlighet tillsammans detta.

HD:S kritisk

HD redogör för att detta ej besitter funnits ett allmän reklamationsplikt på grund av I.B. beträffande prisets skälighet i enlighet med 36 § konsumenttjänstlagen då något avtalat kostnad ej föreligger samt detta därmed ej finns någon avtalsavvikelse.

HD (justitieråden Ann-Christine Lindeblad, Johnny Herre, Agneta Bäcklund, Eric M.

Runesson samt Stefan Reimer, referent) meddelade den 11 januari 2022 nästa beslut.

SKÄL

Bakgrund

1. I.B. äger köpt tjänster från Svartöns Bygg AB inom struktur från renovering från toalett, matlagning samt ingång. dem avtalade ej angående något fast kostnad utan I.B. skulle erlägga skäligt kostnad inom enlighet tillsammans 36 § konsumenttjänstlagen (1985:716).

2. Arbetet utfördes beneath månad samt mars 2016. Svartöns Bygg fakturerade I.B. till arbetet samt denna betalade fakturan före förfallodagen.

3. I.B. besitter väckt mål nära Luleå domstol på första nivån samt yrkar för att Svartöns Bygg bör erlägga 58 996 kr jämte ränta mot hon. denna fullfölja gällande för att detta begärda priset, även tillsammans med viss reduktion såsom skett avseende ett underleverantörs jobb, existerar orimligt samt yrkar belöning motsvarande den sektion från priset liksom i enlighet med hon överstiger skäligt kostnad i enlighet med 36 § konsumenttjänstlagen.

denna bestrider för att detta förelegat enstaka reklamationsskyldighet till hon inom fråga angående prisets skälighet.

4. Svartöns Bygg äger bestritt käromålet samt fullfölja gällande för att detta belopp likt I.B. besitter betalat ej besitter överstigit vad vilket existerar skäligt kostnad. i enlighet med Svartöns Bygg finns detta ett reklamationsskyldighet inom fråga angående prisets skälighet, varför I.B.

äger tappat bort eller missat sin korrekt för att föra mål vid bas från sin passivitet.

5. Tingsrätten äger tillsammans stöd från 56 kap.

Du måste klaga vid felet inom skälig tid.

13 § RB hänskjutit nästa ämnen mot HD.

äger detta funnits ett allmän reklamationsplikt till I.B. beträffande prisets skälighet i enlighet med 36 § konsumenttjänstlagen då något avtalat kostnad ej föreligger samt detta därmed ej finns någon avtalsavvikelse? detta görs ej gällande någon struktur från avtalsbrott.

Vilken – ifall någon – innebörd äger detta angående reklamation skett inom anslutning mot faktureringen, dock endast avseende den sektion från fakturan likt avsåg underentreprenörens arbeten?

Vilken innebörd äger detta för att I.B. betalat kurera fakturan, efter nedsättning på grund av underentreprenörens arbeten?

6. HD äger beviljat prövningstillstånd avseende frågan angående detta besitter funnits enstaka allmän reklamationsplikt till I.B.

beträffande prisets skälighet i enlighet med 36 § konsumenttjänstlagen, då något avtalat kostnad ej föreligger samt detta därmed ej finns någon avtalsavvikelse. Prövningstillstånd äger ej meddelats på grund av övriga ämnen.

Rättslig reglering

Regler ifall bestämning från kostnad

7. inom den mån en kostnad ej följer från avtalet bör ett konsument i enlighet med 36 § konsumenttjänstlagen erlägga vilket såsom existerar skäligt tillsammans hänsyn mot tjänstens art, omfattning samt utförande, gängse kostnad alternativt prisberäkningssätt på grund av motsvarande tjänster nära avtalstillfället samt omständigheterna inom övrigt.

Motsvarande regler finns inom 35 § lag om köp mellan konsumenter och företag (1990:932) samt 45 § köplagen.

8. enstaka näringsidkare existerar ansvarig för att vid konsumentens begäran ställa ut enstaka specificerad räkning på grund av tjänsten (40 § konsumenttjänstlagen). Räkningen bör utföra detta möjligt till konsumenten för att värdera detta utförda arbetets art samt omfattning.

inom den mån tjänsten ej besitter utförts mot fast kostnad bör detta även framgå från räkningen hur priset äger beräknats. ett konsument bör erlägga nära anfordran sedan näringsidkaren besitter utfört tjänsten, ifall ej annat följer från avtalet. äger konsumenten inom tidsperiod begärt enstaka specificerad räkning existerar denne ej ansvarig för att erlägga förrän ett sådan räkning äger kommit konsumenten mot handa (41 §).

Allmänt ifall reklamation

9. Frågan angående enstaka part måste ge motparten en information tillsammans med visst innehåll på grund av för att bibehålla sina rättigheter alternativt på grund av för att behärska utföra gällande krav mot motparten uppkommer inom ett mängd olika situationer.

10. Den typiska reklamationen avser en information ifrån enstaka part mot motparten angående en krav vid bas från motpartens avtalsbrott.

Uteblir enstaka sådan reklamation medför detta ofta för att rätten för att åberopa avtalsbrottet går förlorad alternativt för att rätten för att utföra gällande vissa, dock ej andra, påföljder missa.

11. Konsumenttjänstlagen  innehåller  reklamationsbestämmelser rörande näringsidkarens fel alternativt dröjsmål. önskar konsumenten åberopa för att tjänsten existerar felaktig bör näringsidkaren underrättas inom skälig period efter detta för att konsumenten märkt alternativt borde äga märkt felet (17 § konsumenttjänstlagen).

enstaka konsument liksom ej reklamerar inom skälig tidsperiod förlorar typiskt sett rätten för att åberopa felet (18 §). nära näringsidkarens dröjsmål måste konsumenten, till för att äga riktig för att häva avtalet alternativt kräva skadestånd, senast inom skälig tidsperiod efter uppdragets avslutande underrätta näringsidkaren angående för att konsumenten önskar åberopa dröjsmålet (26 §).

12. Liksom konsumenttjänstlagen innehåller lag om köp mellan konsumenter och företag regler ifall reklamation liksom normal förutsättning till rätten för att utföra gällande påföljder nära dröjsmål samt fel (se 15 § respektive 23 samt 24 §§konsumentköplagen). Regler ifall reklamation nära dröjsmål samt fel finns även inom köplagen (se bl.a.

29, 32, 33, 35 samt 39 §§). Inom kontraktsrätten finns flera andra regler ifall reklamation nära avtalsbrott (se exempelvis redogörelsen inom ”Flyget mot Antalya” NJA 2018 s. 127).

13. dem för tillfället angivna reglerna samt principerna gäller dock reklamationsskyldighet nära motpartens kontraktsbrott. dem är kapabel ej läggas mot bas på grund av bedömningen för att ett motsvarande meddelandeskyldighet bör finnas till andra situationer.

Vad innebär "inom skälig tid"?

detta gäller bl.a. till sådana fall likt detta förevarande, var parterna tvistar angående vad såsom bör anses existera detta skäliga priset på grund av enstaka utförd position.

andra regler angående meddelandeskyldighet inom detta köprättsliga systemet

14. nära utrönandet från ifall detta finns ett meddelandeskyldighet då uttryckliga regler saknas får ledning sökas inom allmänna obligationsrättsliga principer samt vilket liksom gäller på grund av något som ligger nära eller är i närheten avtalstyper.

Den köprättsliga regleringen existerar då från särskilt nyfikenhet (se ”De ingjutna rören” NJA 2018 s. 653 p. 21).

15. Inom köprätten finns regler tillsammans krav vid aviseringar – även dem ofta benämnda reklamationer – på grund av för att den information parten ej bör bli skadeståndsskyldig alternativt liksom förutsättning till för att rättigheter ej bör vandra förlorade.

16. modell vid detta förstnämnda finns inom 28 samt 61 §§köplagen. detta framgår från 28 § för att försäljaren, angående denne hindras för att fullgöra köpet inom korrekt tidsperiod, bör lämna köparen kommunikation angående hindret samt dess effekt vid möjligheterna mot fullgörelse. angående köparen ej får en sådant information inom skälig tidsperiod efter detta för att försäljaren äger fått alternativt borde äga fått kunskap ifall hindret, äger köparen korrekt mot belöning på grund av den skada vilket kunde äga undvikits ifall köparen ägde fått meddelandet inom tidsperiod.

i enlighet med 61 § tredjeplats stycket bör den vilket inställer fullgörelsen alternativt hindrar för att varan lämnas ut genast informera motparten detta. angående han alternativt denna ej fullfölja detta, besitter motparten korrekt mot belöning på grund av den skada såsom motparten lider genom för att en sådant kommunikation ej besitter lämnats inom period.

17. en annat modell existerar regleringen inom 24 § köplagen. från paragrafen framgår för att då försäljaren frågar angående köparen trots dröjsmålet godtar avlämnande inom enstaka viss tidsperiod alternativt angående försäljaren meddelar för att denne alternativt denna kommer för att fullgöra köpet inom enstaka viss tidsperiod, måste köparen svara inom skälig period efter detta för att han alternativt denna äger fått frågan alternativt meddelandet.

Lämnas ej en sådant svar inom tidsperiod förlorar köparen rätten för att häva köpet angående försäljaren fullgör köpet inom den period liksom han alternativt denna besitter angett. (Jfr 23 § var köparens passivitet är kapabel leda mot negativt resultat från rätten för att kräva fullgörelse.)

18. Ytterligare en modell vid meddelandeskyldighet inom köplagen ges inom 47 §, liksom anger för att angående köparen äger fått enstaka räkning (faktura) existerar köparen likt huvudregel bunden från detta kostnad såsom angetts inom räkningen angående ej köparen inom skälig tidsperiod meddelar försäljaren för att köparen ej godkänner priset.

Meddelandet neutraliserar alltså denna plats bevisbetydelsen från fakturan. Skulle emellertid köparen ej informera försäljaren inom tidsperiod får köparen bevisbördan till omständigheter likt är kapabel utföra för att köparen trots fakturapriset ej behöver erlägga detta fakturerade priset. detta kostnad såsom anges inom fakturan behöver nära uteblivet kommunikation ej blir betald ifall en lägre kostnad följer från avtalet alternativt ifall detta fordrade beloppet existerar orimligt.

ett underlåten invändning mot priset leder alltså ej mot bundenhet mot detta begärda priset, dock köparen måste likt huvudregel inom den situationen bevisa för att en lägre kostnad följer från avtalet. (Se ”Slangfabriken” NJA 1996 s. 663; jfr Jan Ramberg samt Johnny Herre, Köplagen. ett anmärkning, 3 uppl. 2019, s. 429 f.)

19. enstaka fråga existerar angående detta bör anses gälla analogt även nära inköp justerade från konsumenttjänstlagen alternativt lag om köp mellan konsumenter och företag.

bör 47 § köplagen tillämpas analogt nära konsumentköp samt konsumenttjänster?

Vidare bör ni likt kallas mot huvudförhandling erhålla god period vid er för att förbereda er, dock får ej rättegången fördröjas inom onödan.

20. ett bestämmelse ifall meddelandeskyldighet till för att ej bli bunden från en kostnad inom enstaka räkning fanns redan inom 1905 års köplag (6 §). inom den paragrafen angavs för att köparen ägde enstaka skyldighet för att således snart detta kunde ske informera försäljaren för att priset ej godkändes. Detta gällde dock ej ifall köparen kunde visa för att lägre kostnad ägde blivit bestämt alternativt för att detta liksom fordrades plats tydlig orimligt.

Mot bakgrund från dem undantag liksom fanns ifrån bundenheten, innebar inom praktiken underlåtenheten för att framställa anmärkningar mot priset enstaka omkastning från bevisbördan mot köparens nackdel. angående köparen ej kunde bevisa vad såsom plats avtalat kostnad riskerade köparen alltså nära uteblivet kommunikation för att ett fåtal erlägga en kostnad såsom överskred detta gängse priset eftersom köparen skulle erlägga vilket försäljaren begärde, sålunda länge detta ej fanns tydlig orimligt.

21. Paragrafen gällde endast nära handelsköp – dvs. inköp mellan näringsidkare – dock detta ansågs för att den inom viss utsträckning kunde tillämpas analogt även nära civila inköp – bl.a. inköp mellan privatpersoner samt sådana inköp likt idag betecknas liksom konsumentköp – angående detta förelåg särskilda omständigheter.

detta kunde dock inom dessa fall ej ställas lika stora krav vid köparen för att reagera mot priset likt inom affärsmässig förhållanden. dock angående köparen ursprunglig efter utdragen period gjorde anmärkning mot priset kunde enstaka sådan invändning ofta lämnas utan avseende. (Se Tore Almén samt Rudolf Eklund, ifall inköp samt byte från lös egendom, 4 uppl.

1960, s. 84 ff.)

22. inom förarbetena mot lag om köp mellan konsumenter och företag angavs uttryckligen för att någon regel likt inom princip byggde vid 6 § inom äldre köplagen ej skulle tas upp inom lag om köp mellan konsumenter och företag samt för att enstaka sådan regel ej heller skulle behärska tillämpas analogt vid konsumentköp (se SOU 1984:25 s.

201; titta även köplagsförslaget SOU 1976:66 s. 137 f.). Frågan ifall ett motsvarande tillämpning från den regeln inom köplagen på grund av konsumenttjänsternas sektion behandlades ej inom förarbetena mot konsumenttjänstlagen.

23. Redan från lagstiftningshistoriken kunna man dra slutsatsen för att 47 § köplagen ej bör tillämpas analogt då lag om köp mellan konsumenter och företag existerar tillämplig.

detta saknas skäl för att utföra ett ytterligare analys till konsumenttjänsternas sektion. Allmänt sett gäller därför för att detta ankommer vid näringsidkaren för att bevisa dem omständigheter likt medför för att en begärt kostnad existerar skäligt (se till konsumenttjänstlagens sektion ”Gripenhus” NJA 2016 s. 1011).

en uteblivet information (en reklamation) angående för att fakturapriset ej godkänns från konsumenten medför därför ej någon bevisverkan avseende skäligheten inom detta fakturerade priset.

Allmänna passivitetsgrundsatser

24. flera avtal, särskilt liknande vilket gäller beneath längre tidsperiod samt vilket rymmer ömsesidigt rättigheter samt ansvar, förutsätter enstaka lojal samverkan mellan parterna beneath avtalstiden.

inom detta ligger bl.a. för att parterna äger enstaka skyldighet för att inom vissa på grund av avtalet väsentliga delar lämna varandra upplysningar alternativt klargöra sin perception inom olika avseenden.

Som skäl till fängelse får rätten beakta brottslighetens straffvärde samt art samt ifall detta existerar fråga ifall återfall inom brott.

25. negativt resultat från enstaka rättighet vid bas från passivitet förmå inträda i enlighet med allmänna principer vid förmögenhetsrättens sektor (jfr ”Kravmjölken” NJA 2017 s. 203).

26. inom rättsfallet ”Restaurang Pelé” NJA 2002 s. 630 uttalade HD för att detta normalt ej finns någon skyldighet till ett handelsman, likt mottagit enstaka reklamation ifrån köparen angående fel inom varan, för att uppväcka mål ifall transaktion inom viss tidsperiod på grund av för att undgå för att fordringen vid transaktion faller försvunnen samt för att detta borde gälla även nära byggprojekt.

Domstolen konstaterade samtidigt för att detta förmå finnas ett skyldighet för att ge besked ifall för att en krav görs gällande då enstaka part vet för att den andra parten inrättar sig vid visst sätt inom förlitan vid enstaka rättslig utvärdering vilket existerar felaktig (jfr 6 § andra stycket avtalslagen).

27. ett sådan skyldighet kunna även finnas då ett part äger gett motparten intrycket för att parten eftergett sin korrekt (jfr t.ex.

”Pantsättarens passivitet” NJA 1961 s. 26) alternativt då ett part beneath många utdragen period underlåtit för att utföra sin riktig gällande (se t.ex. ”Bodelning efter 24 år” NJA 1993 s. 570). detta gäller bl.a. då den andra parten haft dimma på grund av sin perception för att parternas mellanhavanden plats slutligt justerade (se bl.a.

”Leksaksaffären inom Vimmerby” NJA 2018 s. 171 samt ”Restaurang Pelé” NJA 2002 s. 630).

Passivitet samt överföring från en till högt belopp

28. HD besitter inom några avgöranden adresserat frågan angående ett köpare alternativt ytterligare gäldenär såsom besitter betalat en till högt belopp bör anses äga korrekt för att ett fåtal tillbaka detta överskjutande beloppet även ifall detta besitter gått enstaka längre period mellan betalningen samt återkravet.

29. i enlighet med rättsfallet ”Tryckerimomsen I” NJA 2015 s. 1072 förmå enstaka betalningsmottagare anses äga riktig för att behålla enstaka avbetalning likt skett utan rättsgrund, exempelvis då gäldenären erlagt en högre belopp än liksom egentligen skulle äga betalats. därför existerar fallet ifall betalningsmottagaren dels äger haft befogad anledning för att tro för att han alternativt denna ägde riktig mot dem mottagna medlen, dels inom fortsatt befogad god tro äger inrättat sig efter detta.

då detta gäller kravet vid inrättande existerar i enlighet med domstolen ofta den period vilket besitter förflutit sedan betalningen gjordes från massiv innebörd. Utöver dessa krav gäller liksom förutsättning för att detta nära ett omfattande intresseavvägning bör framstå liksom berättigat för att betalaren bör förlora sin återkravsrätt.

Vilket från dem motstående intressena såsom förtjänar prioritet beror vid flera faktorer likt förmå skifta ifrån fall mot fall. dem förhållanden såsom bör beaktas nära avvägningen är kapabel även existera andra än dem liksom hänför sig mot godtroskravet respektive inrättandekravet.

Att ersättningsvara/lånebil ej tillhandahålls påverkar bedömningen från vilket såsom anses utgöra skälig tid.

30. inom rättsfallet ”Stångåstaden” NJA 1989 s. 224, vilket rörde enstaka situation var enstaka konsument nära ett konsumententreprenad inom efterhand framförde en återkrav vid på grund av många erlagd överföring, tillämpades principerna på baksidan läran angående condictio indebiti. Konsumenten ansågs äga korrekt för att kräva återbetalning trots för att kravet framställts ursprunglig numeriskt värde samt en halvt tid efter den sista betalningen.

HD framhöll bl.a. för att ett betalningsmottagare ej är kapabel ställa identisk krav vid omdöme samt handling nära överföring ifrån enstaka konsument liksom är kapabel ställas vid ett näringsidkare; paralleller tillsammans med olika lagregler angående reklamation samt preskription fick anses äga en begränsat värde, eftersom detta gällde frågan ifall ett betalare skulle vandra miste ifall sin riktig utan stöd från team.

31. även rättsfallet ”Ränteskruven” NJA 2005 s. 142 äger innebörd inom sammanhanget. enstaka leasetagare ägde betalat till upphöjd leasingavgift samt därför krävt återbetalning från överdebiteringarna. Återbetalningsskyldighet bestreds tillsammans hänvisning mot för att leasetagaren ägde reklamerat till sent. HD uttalade för att då detta gäller för att värdera hur utdragen tidsperiod efter betalningen betalaren är kapabel existera passiv utan för att vandra miste angående sin riktig mot återbetalning får detta anses existera enstaka allmän princip för att enstaka köpare alternativt beställare, såsom önskar utföra gällande krav vid bas från fel alternativt bristande, besitter för att reklamera utan orimligt uppehåll efter detta han märkt alternativt försvunnen märka felet respektive bristen.

då betalaren existerar ett näringsidkare måste i enlighet med domstolen krävas ett snabbare reaktion än då detta handlar ifall konsumentförhållanden. eftersom leasetagaren riktat en återkrav mot motparten sålunda snart denne insett för att detta förekommit överdebiteringar ansågs återkravet äga framställts inom skälig period.

32. detta framgår från dessa avgöranden för att detta är kapabel finnas ett skyldighet för att framställa återkrav inom viss period på grund av för att den rätten bör existera bibehållen. Inom vilken tidsperiod en återkrav bör göras beror emellertid vid omständigheterna inom detta enskilda fallet samt kunna, särskilt inom konsumenttransaktioner, utsträckas mot avsevärt längre tider än vilket såsom inom regel existerar fallet nära ett reklamationsskyldighet vid bas från avtalsbrott.

ett utgångspunkt bör existera för att ett konsument inom denna situation bör ges rimlig period för att betänka sin situation; samtidigt gäller för att ju längre tidsperiod betalaren dröjer tillsammans med sitt återkrav, desto större skäl besitter mottagaren för att tro för att betalningen existerar definitiv.

Svaret vid den hänskjutna frågan

33.

detta anförda leder fram mot slutsatsen för att detta till I.B. ej besitter funnits ett reklamationsskyldighet beträffande prisets skälighet i enlighet med 36 § konsumenttjänstlagen. detta hindrar dock ej för att enstaka passivitet inom fråga angående för att utföra gällande återkrav från avbetalning är kapabel medföra för att rätten mot återbetalning går förlorad.

34. Den hänskjutna frågan bör besvaras inom enlighet tillsammans detta.

HD:S kritisk

HD redogör för att detta på grund av I.B. ej äger funnits ett reklamationsskyldighet beträffande prisets skälighet i enlighet med 36 § konsumenttjänstlagen (1985:716). detta hindrar dock ej för att ett passivitet inom fråga ifall för att utföra gällande återkrav från avgift är kapabel medföra för att rätten mot återbetalning går förlorad.